Tarrío González, Xosé: Huye, hombre, huye

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Huyhombrehuye.jpg

En självbiografisk berättelse om livet i spanska fängelser. Xosé Tarrío González upplever från tidig ungdom tvång och frihetssträvande från anstalt till anstalt. Kronologiskt börjar berättelsen på La Coruñas gator och på ett ungdomshem drivet av nunnor men den utspelar sig till största delen på högsäkerhetsfängelser runt om i Spanien.

Tarrio berättar om plitvälde, ovanifrån sanktionerad och ständigt återkommande fysisk och psykisk misshandel, isolering, batonger och handbojor. Plitarna arbetar i flock och drar sig inte från att med basebollträn och batonger misshandla bundna och nakna fångar. Läkare och socialassistenter är oftast kräk lojala mot fängelset. Cheferna lever det goda livet genom att designa en tillvaro för fångarna ovärdig varje människa. AIDS och droger är ständigt närvarande. Vakterna slår ofta ner på solidaritet mellan fångarna och ser åt andra hållet när det gäller drogcirkulationen i fängelserna. Fängelset odlar också våld och konflikt mellan fångarna. Det går till och med så långt så att fängelseledning på några håll försöker skapa en paramilitär av fångar som ska mörda de mest upproriska fångarna.

Det är en berättelse med mycket misär och djävlighet men författaren är inget offer. Boken genomsyras av en strävan mot frihet och värdighet, av solidaritet mellan fångar. Små glimtar som att ge uppmuntrande ord och hjälpa varandra klara vardagen, vägra ta emot personlig fördelar så länge de inte kommer kamraterna till del eller dela pengar till kamraterna. Eller att ge sig in i bråk som med säkerhet kommer dra på en förnedrande misshandel från plithåll bara för att kamraten i isoleringscellen bredvid inte ska behöva slåss ensam. Författaren och många andra strävar dessutom ständigt efter att fly, söker varje möjlighet att bryta sig ut ur fängelset, ensam eller tillsammans.

Samtidigt med de direkta kamperna formuleras gemensamma krav. Slut på misshandel och tortyr, möjligheten att sitta av sitt straff i ett fängelse nära sina hemorter (Tarrio är från Galicien men flyttas mellan fängelser utspridda över hela Spanien, inklusive Tenerife), frihet för AIDS-smittade fångar (som genom heroinet som öses över den spanska ungdomen är en hel del) och en värdigare behandling är en del av kraven. Organisationer och fångar ägnar sig åt juridiska påtryckningar och opinionsbildning. Upplopp, kidnappning av plitar, socialarbetare och chefer, hungerstrejker och material-förstörelse är viktiga påtryckningsmedel. Vid flera tillfällen är ett direkt krav vid kidnappningar och upplopp att fångarnas förbättringskrav ska läsas upp i allmän radio. Den direkta aktionen kombineras med opinionsbildning. Krav och kampmetoder cirkluerar och inspirerar över fängelsegränserna. Fångorganisationen APRE(r) försöker samordna kampen bland högsäkerhetsfångarna men möter oerhört hård represion.

Huye, hombre, huye är en bok fylld av det värsta det här samhället har att erbjuda ("Det enda som står lägre än plitarna är folket som betalar dem") men också en frisk anda av liv, av strävan efter frigörelse. Som författaren själv avslutar sin bok: "Jag är ett krigsrop inifrån fängelsernas eviga mörker".

Boken finns att ladda ner som pdf här.

Utdrag av boken översatta till engelska finns här.