Nilsson, Hasse: Rapport från fattighuset

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
"Vad som helst bara jag slipper jobba på gummit."
Rapport från fattighuset, med undertiteln från vår arbetsmiljö vid Trelleborgs gummifabrik, är arbetsplatsrapport skriven av den då till kfml-r anslutne gummiarbetaren Hasse Nilsson. Hasse har jobbat vid den ökända fabriken ett år ungefär (1973 jan - dec) när han åker på kicken samtidigt som han utesluts ur facket. Hasse har nämligen drivit på för en bättre arbetsmiljö och bättre löner. Inget fackets byråkrater eller fabrikens ledning tycker om. Boken har jämte Hasses egna berättande med en mängd korta uttalanden/intervjuer med arbetskamrater. Han tar kort upp bolagets historia och utveckling fram tills idag. Hur den lilla fabriken blivit en del av en stor gummikoncern som gör stora vinster på däck, cykelslangar och försvarsmateriell med mera.

Han går igenom de olika hälsoriskerna och problemen vid fabriken. Blyförgiftningar, gamla dåligt underhållna maskiner som ständigt skadar arbetarna, undermåligt skyddsarbete, paja fläktar, ackordshets, utrymmesbrist, buller och fan och hans moster. Gummifabriken är så ökänd i trakten att bolaget har stora problem med bemanningen. Ibland uppgår underbemanningen till 20%.

Han visar hur ledningen vägrar göra några förbättringar. Det kostar så klart för mycket. Några tusen kronor hade räckt men icke. Samtidigt visar han hur företaget varje år går med 10-20 miljoner i vinster. Extra smaklöst blir det när företagets representationskostnader synas. Bolaget och herrarna i ledningen har satt i system att själva och med sina affärsförbindelser springa på stans största sexklubb, Venus. Ett ställe som förmedlar prostituerade till de höga herrarna (och som dessutom skattefuskar och sysslar med olaglig utförsel av kapital ur landet). Hasse har nämligen fått tag på en tjej som jobbat där och kan berätta. Varje år uppgår företagets representation på klubben och prostituerade till sexsiffriga belopp.

Han har även grävt fram extra mycket smuts på fabrikens direktör Hans Ahlman. Känd för att vara en av de ansvariga bakom försämringarna vid LKAB på 1960-talet som drev fram den stora gruvstrejken. Expert på rationaliseringar och hets.

Hasse Nilsson med flera bråkar på ganska friskt om de dåliga förhållandena. Det skrivs en kravlista där man hotar med hårdare tag om inte det blir förbättringar. Kfml-r har en driftcell på fabriken som driver på vilket märks i delar av kravlistorna. En hel del r-arjargong. Kort efter det här skadas en arbetare svårt vid en av de skraltiga maskinerna. Hasse ställer till ett jävla liv och går till pressen. Det är efter detta han utesluts och svartlistas.

Boken är ett eftermäle till striderna och försöker sig på lite helhetsgrepp insprängda med jämna mellanrum. Han går igenom det svenska klassamhället i korta drag, pratar om de vilda strejkerna, sossebyråkratins sammanväxande med stat och kapital, svartlistning och avskedanden. Rätt r-ig med en massa kfml-r-buzzwords.