Moberg, Vilhelm: Soldat med brutet gevär
Valter växer upp i ett soldattorp under 1800-talets sista år. Familjen sliter tillsammans med jordbruk och skogsbruk. Redan i unga år börjar han knoga som hyttpojke på glasbruket. Han dras in i den ungsocialistiska klubben på bruket, börjar genomskåda samhälletshumbug. Valter bär det brutna geväret, symbolen för anti-militarismen, han delar i smyg ut flygblad utanför kyrkan, han diskuterar Amaltea och socialismens snara seger. Han blir en driven kraft i den lokala nykterhetslogen.
Samtidigt har livet sin gång på torpet. Syskon efter syskon drar till Amerika, fadern blir sockersjuk och svag för att till sist dö. Valter, modern och den sista kvarvarande brodern tvingas flytta ut i en backstuga. De stretar fram med hjälp av inkomster från hyttan, diverse påhugg och pengar från amerika. Samtidigt bildar sig Valter, han läser och funderar. Det finns mycket humbug och missförhållanden att genomskåda. Men han bär också på funderingar om liv och död.
När hyttan lägger ner får Valter tjäna brödfödan på andra knog. Han hamnar på en torvmosse. Torv ska brytas och det är ett slitigt göra. Till en början klarar Valter det med nöd och näppe. Arbetet ger pengar och laganda. Sen kommer strejken. Och strejkbrytarna. Arbetarna vinner strejken men Valter vägrar gå tillbaka.
Med hyttan försvinner den ungsocialistiska klubben. När en ungdemokratisk klubb bildas en tid senare hamnar Valter i denna. Samma strävan, samma ideal. Och Per-Albin Hansson är ju hård med att kompromisser med borgarstaten inte är socialdemokratins väg. Ungefär samtidigt träffar Valter en flicka, lär sig att kärlek är en del av livet. Kärlek och brustna hjärtan.
Valter har lyckats spara pengar till en amerikaresa som inte blir av. De använder han nu för att köpa sig tid på en folkhögskola. Han vill lära sig om världen omkring sig. Väl på plats krockar Valters kunskapstörst med skolans korvstoppning. Skolan visar sig vara allt annat än kunskapens tempel. Man lär sig genom att svara och inte genom att fråga. Ekonomi och sjukdom hinner också ifatt Valter. Han tvingas sluta på skolan och istället kämpa för att överleva spanskasjukan.
Men Valter reser sig från febertöcknet. Han får plats som lärling på en lokal liberal tidning. Han bortser från ledarsidans struntprat och fokuserar på att lära sig för framtiden. Redaktören är mystiker och lockar Valter att skriva spökhistorier som utspelar sig i byggden. Historierna mottas med öppna armar och ger Valter jobb på tidningen. Han jobbar en period men krockar till slut med ägarintressena. Han säger upp sig hellre än att skriva vad ägaren vill.
När Valter får jobb på en socialdemokratisk tidning i en ort i närheten är han glad över att äntligen kunna ägna hela sina energier åt den socialistiska rörelsen, slippa den förljugna borgarpolitiken. På tidningen jobbar förutom Valter en tidigare hjälte från det ungsocialistiska ledet och som chef har de en ung akademiker med överklassbakgrund. Till en början går allt som smort för Valter, både på tidningen och i samhällsutvecklingen. Socialdemokraterna får bilda tillfällig regering och snart är det dags att plocka de socialistiska frukterna efter stundande valsegrar i det demokratiska Sverige. Svärdet, svartrocken och penningpungen ska störtas. Men allt är inte som det ska. Man får visst inte ens utbreda det egna partiprogrammet i den egna pressen. Fri fast i bojor, inte reta borgarna. Den unga akademikern förklarar att Valter inte behärskar den socialistiska teorin. Valter ifrågasätter akademikerns roll i arbetarrörelsen. Men akademikern leder och fördelar, Valter blir utvisad i den individualistiska anarkismens öken. Åt helvete med journalistiken!
Boken slutar med att Valter utvecklar sina tankar om att i berättelseform beskriva livet i backstugor och torp, hans familjs värld, världen han kommer ifrån. Skrivandet ska bli Valters klasskamp.
