Martinson, Moa: Sallys söner

Roman av Moa Martinson. En fristående fortsättning av Kvinnor och äppelträd. Sally, som tidigare agiterade för socialismen, organiserade och anordnade möten på sitt torp, har nu gift sig med en bonde i hopp om att få det litet bättre.

Men den enskilda lösningen visar sig vara en återsvändsgränd, Sally känner sig mer låst än någonsin och hennes söner vänder hennes val ryggen - de tycker att hon sviker sig själv. Berättelsen följer Sally i ett allt bittrare äktenskap där mannen trots allt är ganska snäll. Hennes söner sprider sig till land och stad. En knogar som giggolo (och jämför sin försörjning med Sallys), en annan blir far till ett oönskat barn, en tredje sliter som skärgårdsdräng och en fjärde möter sitt öde inom industrin.

Utdrag ur boken

• På Mårbos och de ofruktbara torpens pinnmo, och i grändernas prång skulle striden stå och segern vinnas. Där var det värdigt att vinna, där hade kämpats i det fördolda, där hade så mycket mänsklig, så mycket verkligt mänsklig heroism sjunkit i fattigdomens grå glömska att just där skulle en seger nås ur vilken en blomma skulle växa upp, en ört, ett träd aldrig förut sett på jorden. Men Sally hade tröttnat, hade gått en genväg, brödtuggorna blir henne för stora i munnen, hon kan inte svälja. Och hon är bunden, mer bunden än någonsin förr. Hon sitter i bondmor i Vides kök och är arm som aldrig någonsin förr.

• Barn ska inte bäras i lugn och ro, barn ska bäras i kärlek, i lidelse till en man och i kärlek till avkomma som gör att allt svårt går.

• Hon stramar upp sig ett tag, jag får ligga som jag bäddat, inte gott att veta vem som är idiot, den som vet vad som är galet och ände väljer det eller fånen som inte kan välja utan likt ett spån följer med strömmen.