Maoister mot trotskister på Åsö gymnasium 1975

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök

1970-talets trottar och maoister tyckte riktigt illa om varandra och käbblade en hel del. En av de få gånger det skedde offentligt under ordnade former var debatten mellan grupperingarna 1975 på Åsö gymnasium. Vart en jäkla kackel som ingen vart särskilt visare efter. Eller som en av deltagarna berättar: "Det hela var riktigt underhållande på så sätt, men man tackar sin skapare för att ingen av dessa människor var i position att beordra fram kulsprutorna. De var inte riktigt friska; teorierna var deras verklighet."

En deltagare (trotte) berättar

När det gäller debatten på 70-talet mellan trotskister (RMF, företrädda främst av Klas Eklund, numera seniorchef hos SEB) och maoister (KFML, företrädda bl.a. av bla Stefan Lindgren, läkare numera tror jag), var jag med bland publiken på Åsö Gymnasium. Maoisterna gick nämligen med på en offentlig debatt, en gång, typ 1975, och jag var där. Trotskisterna var väldigt angelägna om att berätta vad de upptäckt; att man kunde propagera för kommunism och fördöma Stalin samtidigt, att frälsa vänstern från Stalin. Lillefar var ingen tillgång i bearbetningen av "det arbetande folket", maoisterna upptäckte aldrig den detaljen. Alla var i åldern 20-30. Jag ska gärna berätta om mina obetydliga erfarenheter och minnen av detta. Du är kanske intresserad?

Hur som helst så försökte trotskisterna berätta historien om den degenererade arbetarstaten, Kominterns misslyckade frontpolitik (2:a perioden med sossarna som socialfascister, och den 3:e med folkfrontpolitiken) och hur vietnamrörelsen påverkades av detta; givetvis för döva öron. Stalin/Mao-papegojornas naturnödvändiga ignorans var rikligt företrädd. Herrarna från Kfml bar sig delvis åt som slödder; deras förakt för trotskisterna, som givetvis var "klassförrädare" visste inga gränser, de nästan spottade. Det lät lite som anklagelseakterna från Moskva-rättegångarna; kapitalist-agenter och allt det där. Det var bara "skjut de galna hundarna" som saknades. Nu var det två lag med tes-tuggare mot varandra, ingen hade ju riktigt rätt eftersom bägge hade fel, men KFML-gubbarna hade ju uppenbarligen helt fel hela vägen. Publiken var i två lag som jublade åt sina egna debattanter. Det hela var riktigt underhållande på så sätt, men man tackar sin skapare för att ingen av dessa människor var i position att beordra fram kulsprutorna. De var inte riktigt friska; teorierna var deras verklighet.