Lo-Johansson, Ivar: Kungsgatan
Marta knogar till en början som piga men tröttnar snart på en miljö som allt för mycket påminner om landet. Hon får jobb på ett kafé, blir inneboende hos en kvinna och börjar utforska staden. Marta är väldigt vacker och möter ständiga inviter på kaféet. Hon går ett tag ut med en polis men blir sviken av hans otrohet. Av en slump lär hon känna några prostituerade, inte smutsigt slitna utan välmående kvinnor med mycket pengar. Hon förstår snart att hon kan tjäna lätta pengar på sin kropp, och ibland till och med själv njuta av det. Genom sin kropp kommer hon in i de fina salongerna och åker i de dyra bilarna. Samtidigt kan hon skicka pengar till sina fattiga föräldrar. Till en början har hon kvar kafé-jobbet men slutar snart där. Hon flyttar också till en egen fin lägenhet. Ett tag lever Marta gott på att sälja sin kropp. Mellan de prostituerade finns en form av solidaritet, och även om man inte samarbetar så tar man till viss grad hand om varandra.
Adrian kommer till Stockholm som inneboende hos en byggarbetare och socialdemokrat (alltså det är 20-tal, klasskamp och socialism står fortfarande på programmet). En kort tid får han jobb på hans bygge men slutar då han kommer in på postverket. "Statens kaka är liten men god" och knoget som brevbärare är till en början helt ok. Efter en tid kommer dock meningslösheten krypande. Samtidigt har Adrian tampats med sin bondska individualism och dess möte med stadens arbetarrörelse. Hemma är fackföreningen farlig men här naturlig. Det tar tid för Adrian att anpassa sig men så småningom hamnar även han på socialistmöten. Han hänger också på ett behem-kafé tillsammans med författarfrön och deltar i en misslyckad studiecirkel i filosofi. Han grips av bildningstörsten, läser bok på bok och tragglar främmande språk. Han gör tafatta organiseringsförsök bland arbetskamraterna på Posten.
Men både Adrian och Marta känner sig ensamma i staden. Och så plötsligt, och nästan samtidigt, börjar fallet för de båda. Marta drar på sig gonorré utan att våga behandla den. En dag träffar hon Adrian, den gamla kärleken, eller hemlängtan, har inte helt dött. Det slutar med att de har sex och sjukdomen sprider sig. Både dras med sjukdomens ångest, rädsla och skam. Marta även med skuldskänslor för att hon sprider den till kunders fruar (männen som köper sex utan att skydda sig har ju i stort sig själva att skylla). Adrian går på behandling men vägrar lägga in sig på behandlingshem och tillfrisknandet uteblir. Sjukdomen tär bå dem båda utan att de kan anförtro sig till någon. Tillsist blir Marta gripen och tvånginlagd. Hon skriver då till Adrian som kommer till behandlingshemmet och pratar med henne. Utan att ha avslöjat för Marta att också han är sjuk lägger han in sig på herravdelningen. Ut kommer båda stukade. Men värst är det för Marta. Hon är fullständigt nedbruten, med ständig värk och har fått äggstockarna bortopererade. Endast på grund av brist på vittnen slipper hon de smittade prostituerades normala straffarbete. Adrian hämtar sig och får efter en vända åter jobb på ett bygge.
Övrigt
Kungsgatan är en stor roman om flytten från landet till staden - invandringsroman har den kallats. I bakgrunden skildras också det fattiga livet på landet och föräldrarnas ständiga slit för sin överlevnad. Boken ledde till moralpanik när den kom ut 1935. Den kallades pornografi och författaren beskyldes för att ha ljugit om omständigheterna. Först när flera framstående läkare gått ut och förklarat att skildringarna och omfattningen av könssjukdomarna stämde lugnade sig stormen något. En nazist blaska kallade boken "ett av de vedervärdigaste verk, som på de senaste åren sett dagens ljus i vårt land".
Kapitel 8, där Adrians intåg på Posten beskrivs, känna som en trovärdig arbetsplatsskildring.
Boken filmatiserades 1943.
