Lätt, Nisse: En svensk anarkist berättar

En svensk anarkist berättar har undertiteln minnesbilder ur Nisse Lätts liv som agitator och kämpe för de frihetliga idéerna. Och det är precis vad boken är. Efter en heldel redigeringar av kunde Nisse Lätts minnesfond ge ut Nisses memoarer 1993. Boken hoppar runt rejält i historien och i nisses egna liv. Från en agitationsresa i Norrland till romarikets fall till spanska inbördeskriget för att landa i ett utfall mot Lenin. Så håller det på hela boken men det är faktiskt ganska mysigt. Man märker hur författaren brinner för det han gör och att han har så mycket kunskaper och erfarenheter. Det skrivet så som man pratar. Allt kommer inte i ordning. Men trots allt finns det en röd tråd och de som arbetat med redigeringen har nog hjort en stor arbetsinsats.

Nisse skräder inte heller orden utan säger som det är. Förolämpningar och utfallen står som spön i backen. Och det är ju inte så konstigt med de livserfarenheterna gubben hade. Han var ju hängiven syndikalist och anarkist från ung ålder. Han såg hur LO och sossarna kämpade mot arbetarnas frigörelse. Hur bolsjevikerna kämpade ner den ryska revolutionen för att sedan använda europas kommunistpartier och Komintern för att styra arbetarna på kontinenten till att gynna Sovjetstatens strävanden. Hur den tyska socialdemokratin med tänder och klor bekämpade arbetarna och banade vägen för Nazismen. Och framförallt fick han in på bara skinnet känna på hur spanska kommunister backade av Sovjet lyckades krossa de revolutionära arbetarna under spanska inbördeskriget.

Det sistnämnda upptar en hel del av memoarerna och återkommer ständigt till de upplevelserna. Nisse jobbade som sjöman vid tiden för spanska inbördeskriget. Reste dit och deltog i striderna mot fascisterna och för en social revolution på syndikalismens grundvall. Han stred i den legendariska Durruti-kolonnen tills ett granatsplitter slog söner ögat och han tvingades lämna striderna. Istället begav han sig till en jordbrukskollektiv där han deltog i arbetet och samvaron. När tillvaron började bli ohållbar i landet, där de fritt kämpande arbetarna o bönderna hade fascisterna och det samlade världskapitalet på ena sidan och den sovjetbackade kommunistregimens å andra sidan att slåss mot, tvingades Nisse fly landet. I samband med detta ger han en rejäl redogörelse för förloppet och bakgrunden (spaniens historia).

En hel del av boken går även åt att berätta om den svenska syndikalistiska rörelsen och hur den passiviseras och isoleras med början i mellankrigstiden. SAC byråkratiseras allt mer och får även det ett ombudsmannavälde. En struktur som i princip hållit i sig ända fram tills 2000-talets inbrott och reorganiseringen. Nisse kämpar iaf mot det här när han kommer hem från Spanien. Speciellt syndikalistpampen Helmut Rüdiger retade upp Nisse. Han ägnar ett helt kapitel åt att dissa honom.

Tiden efter Spanien jobbar en hel del med att organisera SUF-klubbar. Han blir dessutom utskickad som agitator lite här och där i Sverige. Han jobbar med alllt möjligt under de här åren. Skogshuggare, flottare, Byggnadsarbetare mm.

Allt som oftast sticker han in pungsparkar på bolsjevikerna och deras svinerier. Han strör samtidigt klockrena formuleringar runt sig som världsmarxismen, lenin-trotskistiska-militärdiktaturen mfl.

Som appendix till boken finns Nisses två pamfletter Som milisman och kollektivbonde i Spanien och Havets arbetare.

En mycket bra bok som jämte ett intressant livsöde dessutom ger en grundlig historielektion. Spring iväg och låna, köp eller ladda ner en miniversion på SAC.se.