Johansson, Erik: Fabriksmänniskan

Erik Johansson´s debutroman från 1976. Efter att ha slitits ut av fabriken och blivit förtidspensionerad bestämmer sig Erik för att sätta sig ner och skriva ihop en bok om sina upplevelser.

Eriks berättelse byggs av små korta berättelser, anekdoter, betraktelser och brev. Boken har en dagboksprägel men förlorar för den skull inte sin röda tråd. Vi får följa med Erik i sin färd från den gamla nedgågna omoderna fabriken till det nya supermoderna produktionspalatset. På den gammla fabriken var inte tempot särskilt högt drivet och man kunde hålla sina tankar för sig själv, ta små pauser när andan föll på. Det fanns natur i närheten där Erik kunde sträcka ut sig på rasterna och koppla av. Inget himmelrike dirkekt. Han jobbade i en fuktskadad gammal källare med dålig luft och omderna verktyg... men bra mkt bättre än det nya produktionshelvetet han snavade in.

Den gammla fabriken lägger ner och Erik söker anställning vid det nya produktionspalatset. Nu ska jag äntligen lämna låglönegruppen! Tänker Erik. Visst det vart högre lön men det vart mindre människa också. Vid de nya anläggningarna bedriver man arbetet på rationellaste vis. Allt är tidsstuderat enligt MTM. Arbetet är nedbrutet i sina minsta beståndsdelar och varje liten handrörelse har en standardtid som måste följas för att ackordet skall kunna hållas. Samma monotona handgrepp dagarna i ända i ett högt uppdrivet tempo. Den lilla kontroll som Erik förut hadde över arbetet är nu helt borta.

Acordet gör dessutom att alla arbetare hatiskt övervakar varandra. Den som gör lite sämre ifrån sig och hotar gruppackordet blir behandlade som skit av "arbetskamraterna". Det blir ett allas krig mot alla. Arbetarna jagar varandra och en vidrig idiotkultur är allena rådande. Avvikare och svaga skall bankas ned i skiten... Av de svaga hunsade människovraken som kallar sig normala. Företaget sätter ramarna för det dagliga skådespelet där folk hetsar och pissar på varandra. Hela härligheten övervakas av förmän, tidstudiemän och företagets egna psykolog vilka har det yttersta ansvaret för att alla håller sig inom ramarna.

Erik är extra dåligt anpassad för denna miljö. Han läser mkt böcker och är intresserad av natur och kultur. Han blir mobbad och utfryst. Motarbetad arbetarkollektivet, facket och företaget med sina lägervakter. Han står upp för sig in i det sista.

Eriks liv och tankar i fabriksmänniskan framstår ännu tydligare när de belyses av hans andra självbiografiska skildringar så som Vägen till fabriken.