Järhult, Ragnar: Andreas & Emilia

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Andreas&emilia2.jpg

Andreas & Emilia" är en roman och en dokumentär av Ragnar Järhult. Boken bär undertiteln en tattar-roman och handlar om en fattig arbetarfamilj brännmärkt och stigmatiserad av tattarstämpeln i 1940-talets Jönköping. Vi följer familjen i deras vardagliga slit och glädje, deras förnedring inför arbetsköpare och fattigvård och deras utsatthet mot både institutionaliserad rasbiologi och, än värre, allmoge-rasismen på gatan och arbetsplatsen.

Samtidigt som familjens historia berättas reder författaren ut de olika angreppssätten på tattarbegreppet, såsom det då gestaltades sig. Detta sker både i den flytande berättelsen och genom att två fiktiva (men med allt för reela teorier) akademiker (en rasbiolog och en sociolog) efter varje kapitel diskuterar tattarfrågan och med utgångspunkt i händelser i romanen. Från rasbiologens synvinkel är tattarna resultatet av rasblandning mellan svensk underklass och zigenare invandrade till Sverige på 1500-talet. Tattar-rasen är mörkmustig, bär på anlag för ett kringflackande liv, lathet, tiggeri, tjuvaktighet osv. Detta placerar också tattarna i fängelse och under fattigvårdens "beskydd". Sociologen däremot ser delvis igenom rasismen och förklarar tattar-rasen som ett påhittat begrepp där "omgivningen har en på förhand given uppfattning om vad som är typiskt för tattarna och hur en tattare ska se ut och bete sig. Sedan överför man till denna grupp alla de personer som motsvarar denna stereotypa bild."

Boken behandlar rashetsens tid på 1940-talet men är skriven för att vara aktuell idag. Tattarna ersätts med efterkrigstidens invandringen av andra grupper i samma fattiga utsatthet. Genom boken följer vi myndigheternas rasistiska politik, tidningsmännen (i synnerhet Smålands Allehanda, med sina nazistiska sympatier, men också Smålands Folkblad och Allers) rashets och akademikernas statistik rasism (ex. vinklade bidragsredovisningar och fängelsekundernas sammansättning etc) men framförallt hur grannar och arbetskamrater väljer att isolera, stigmatisera och hacka på människor som borde vara kamrater. Fega, och ensamma, arbetande människor snackar skit, stöter ut och slår neråt för att hävda sig själva. Nu som då.

Boken inleds och avslutas med tattarkravaller, våldsamma förföljelser av "tattare", först på landsbyggden och sen i stan (1948 - Jönköpings egen kristallnatt).

Efter romanens slut redovisar författaren kortfattat källor som används till de fiktiva akademikernas diskussion.