En skönlitterär, och poetisk, skildring av att jobba i hemtjänsten skriven av
Marie Hållander. Om arbetsuppgifter, relationer med vårdtagare, arbetskamrater och arbetet som sådant. Att duscha och duschas, blöjbyten, demens och om att knoga i livets privata sfärerer mitt i dess slutskede. Hon skildrar arbetets stress och slit, ålderdomens svaghet och utsatthet, om att betalas för att vårda och bry sig - om att äcklas och känna ömhet för människor man hjälper för en lön. Hon berättar om hur vårdtagare får olika vård beroende på vad de (eller deras anhöriga kan kräva), och hur vårdarbetarna ibland bryter mot reglerna för att ge gamla människor en lite värdigare behandling. Hon skildrar också arbetssituationen - att som timanställd inte kunna säga nej till arbetspass av rädsla att inte bli inringd igen, att kastas in i oförberedda situationer och tvingas lösa dem tillsammans eller ensam och om att tvingas söka gömslen bara för att kunna röka på arbetstid. I bakgrunden förfaller förorten samtidigt som medelklassen tränger på i områdena närmare stan.
Boken utspelar sig på hemtjänsten i Kortedala, Göteborg. Det är en levande skildring av arbetet som vårdbiträde.
