Gaston Leval

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Jag gör också allt jag kan för att mana till kamp mot marxismen
Gaston Leval, fransk anarkist och skriftställare. Född 1895 i Paris. Leval har meddelat följande data om sig själv i ett brev till utgivaren:

Min ungdom var så hård att jag inte kunde lära något yrke. Arbetade som hantlangare, sjåare, vägarbetare, smed. Anslöt mig till den anarkistiska rörelsen i Paris i 16-17-årsåldern. Skrev mina första artiklar i "Le libertaire" när jag var 18.

Då jag inte ville ut i kriget flyttade jag som 19-åring över till Spanien. Anslöt mig till den spanska anarkiströrelsen och var aktiv där under många olika namn, för i egenskap av utlänning kunde jag in­te framträda öppet. Medarbetade i den spanska frihetliga pressen från och med 21 års ålder. Redigerade "La guerra so­ciale" i Valencia år 1919. Arresterades och satt i fängelse i denna stad, sedan i Barcelona. Var alltid aktiv i någon grupp och skrev mer och mer. 1921 sändes jag till Ryssland som ombud för CNT vid Röda fackföreningsinternationalens konsti­tuerande kongress. Stannade något över 5 månader i Moskva och studerade förhållandena så pass grundligt att san­ningen stod klar för mig. Vid återkomsten till Spanien utverkade jag att CNT drog sig tillbaka och bröt med Moskva. Jag fortsatte därefter min aktivitet i den spanska rörelsen - alltjämt illegalt.

Fast jag är autodidakt arbetade jag en tid som lärare vid en Ferrer-skola i La Coruna, efter att till och med ha varit kringvandrande fotograf för att tjäna mitt uppehälle. Jag ansträngde mig envetet att bilda mig för att bli mer effektiv i den sociala kampen. Under tiden skrev jag i olika publikationer, bl a "Estudios", "Pa­ginas libres", utmärkta tidskrifter. Emigrerade till Argentina 1924. Lärde mig där ett hantverk: att fernissa möb­ler. Upplevde även en period av ohygglig misär, som blev orsak till en liten dot­ters död. Sedan blev jag journalist i Ro­sario de Santa Fe. Därefter övergick jag till att bli lärare i franska, fick plats i ett läroverk. Jag gav då upp journalistiken (den perioden hade varat två år) och ut­nyttjade den förbättring som tack vare lärartjänsten hade inträtt i mitt ekono­miska läge för att bilda mig så mycket som möjligt. Det var nu jag skrev mina första böcker.

Jag höll också under min lärartid, som varade åtta år, ett stort antal föreläs­ningar (jag är född talare, påstår mina vänner). Vad våra idéer beträffar har jag alltid i första hand uppehållit mig vid de­ras konstruktiva sida. Jag fortsatte alltid att skriva i vår internationella press, och jag tror jag kan säga att jag allt som allt har medarbetat i ett 50-tal publikationer, bl. a. "Der Syndikalist", "Umanita nova", "Volonta" och "il libertario" .

Kom tillbaka till Spanien när inbör­deskriget bröt ut. Genomkorsade de områ­den, där man tillämpade våra ideer och försökte studera dem så ingående som möjligt. Återvände sedan till Frankrike där jag (1938) blev arresterad för att jag inte gjort krigstjänst 1914-1918 och dömd till fyra år och sex månaders fängelse. Rym­de efter två år. Efterlyst av marskalk Pétains polis, sedan av fjärde republikens polis ända fram till 1952, då mitt straff dog ut genom preskribering. Återtog min propagandaverksamhet. Medarbetade i "Le libertaire" men vissa avvikelser och under­låtelser kom mig att grunda "Cahiers du socialisme libertaire" (Häften för frihet­lig socialism) som senare blev "Cahiers de l'humanisme libertiare" (Häften för frihetlig humanism) och som nu fyllt nit­ton år. Har utgivit flera broschyrer, stu­dier, essäer, hållit ett mycket stort antal föreläsningar. Talade ett tiotal gånger på Sorbanne i maj 1968. Och gör allt jag kan för att ge den frihetliga rörelsen i Frank­rike en konstruktiv prägel - precis som jag gjort i Spanien.

Jag gör också allt jag kan för att mana till kamp mot marxismen. Har just skrivit färdigt en bok med titeln "La civilisation libertaire" (Den frihetliga civilisationen), som är en moderniserad framställning av den sociala anarkismens konstruktiva sida, och har omedelbart börjat arbeta på en bok som jag samlat material till i sju år och som är en analys av statens roll i historien. Det blir, antar jag svanesången. Om jag kan jämföra mig med en svan och inte är en vanlig anka.


Saxat från Gröndahl, Britta: Här talar Syndikalisterna.