Fridegård, Jan: Lyktgubbarna

Roman i statarmiljö av Jan Fridegård. Boken har en självbiografisk bas där huvudpersonerna är en 7-årig statarpojke, Johan From och hans föräldrar. Fadern är praktisk, gladlynt, upprorlysten och något glad i sprit. Modern är mera inåtvänd, snäsig och kämpar med att inte gnälla, o sänka stämningen, inom familjen. Hövlig mot alla och krusa för ingen är mottot familjen lever efter. I boken skildras det vardagliga slitet och fattigdomen liksom solidaritet och småsinthet arbetare emellan. Den ägande klassens utsvävningar, lyx och självgodhet ställs i skarp kontrast till tillvaron hos de som med sitt arbete skapar rikedomarna.

Citat från boken

Patronparet gladdes livligt och klart åt sina jordiska ägodelar och var bara en enda tanke och en själ. Hur föröka dem? Att samla sig skatter i himmelen låg inte för dem. Fanns det en gud måste han vara överpatron som både här i tiden och där i evigheten såg till sina barns bästa.

Så gick lagårdskarlarnas funderingar sedan paret gått vidare. De hämnades förtrycket med svordomar och hånskratt. Ibland nådde de väl fram till dem de var ämnade åt, men de, i sin tur, tycktes inte bry sig om vad trälarna tänkte eller sade. Bara de arbetade och lät sig nöjas med de smulor som kastades åt dem.

Men jäsningen hade börjat i det eländets statkar där framtidens bryggd skulle klarna. Den började med och hos enskilda, sådana som From och Karl den nionde. Men på var och en av dem gick det ännu tio som ryckte av sig trälluvan på långt håll, som lismade och kröp. Ingenting att säga om det heller - det var följden av århundradens förtyck. Det skulle inte bli lätt att få dem att inse, att människans ynkedom ofta är större i slottet än i kojan, om än av annat slag.