Errico Malatesta

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Malatesta-errico.gif
Errico Malatesta (1853–1932) den italienska anarkismens mest framstående företräda­re. Född 1853 i Santa Maria Capua Ve­tere. Borgerlig miljö. Studerade en tid medicin i Neapel men beslöt att i stället lära sig ett hantverk: mekanikerns. Malatesta kom in i den revolutionära rörelsen som mycket ung, blev först republikan, sedan socialist och anslöt sig 1871 till den italienska sektionen av Internationalen. Tog intryck av Bakunin, som han träffade personligen. Errico trodde i ungdomen på möjligheten att genom lokala uppror "sät­ta igång" revolutionen och deltog i flera sådana försök, som ofta hejdades på förberedelsestadiet genom polisens ingri­pande. Följden blev upprepade fängelse­vistelser, deporteringar, flykter. Tidvis förde han den jagade revolutionärens ambu­lerande tillvaro tvärsöver kontinenterna, tidvis var han tillbaka i Italien, där han bland annat var medutgivare av tidningen I' Agi­tazione" i Ancona. Åren 1900-1919 ut­gjorde en lugnare period i hans liv. Han bodde då i London där han dreven liten mekanisk verkstad som utförde repara­tionsarbeten. Återvände till Italien 1919, startade tidningen "Umanita Nova", som han de närmaste åren ägnade sig åt. Han stannade i Italien till sin död 1932. De sista åren levde han i ett slags övervakad frihet, "beskyddad" av Mussolini, som på ett tidigare stadium tillhört Malatestas beundrare.

Malatesta verkade genom muntlig propaganda, skriftlig propaganda (broschyrer och tidningsartiklar) samt "handlingens propaganda" (uppror). Han har inte författat något större verk. Enligt samstämmiga vittnesbörd besatt han en otrolig förmåga att aktivera andra. Han var den borne ledaren som avvisade allt ledarskap.

Saxat från Gröndahl, Britta: Här talar Syndikalisterna.

Om Malatesta

Av Malatesta