DDR

Stalinism.

Så här skriver Perdix på sosse.nu: Visst fanns det aktiva anarkister/socialister/kommunister i DDR, och främst från maj 1945 fram till DDR bildades 7 oktober 1949. De fanns dock inte på ledande poster i SED, utan förföljdes intensivt av Stais föregångare med hjälp från Sovjets NKVD. Exempelvis medlemmar i de rådskommunistiska organisationerna KAPD/KAU försökte efter kriget bygga upp sina organisationer, formerade bl.a. GIS, ”Gruppen Internationaler Sozialisten”, som enbart i Berlin 1947 hade c:a 150-300 medlemmar beroende på hur hårt man drar gränsen för medlemskap. Trakasserier och fängslanden var legio. Fram till muren byggdes 1961 kunde de dock, om de kände marken bränna under fötterna, ta och flytta (fly) till Västberlin och vidare västerut. Det hjälpte dock inte alltid. Den ledande företrädaren, Alfred Weiland, kidnappades av Stasi/NKVD på en gata i Västberlin 1950, fördes i bil över till öst, fängslades, misshandlades, och dömdes mot sitt nekande för ”spioneri”. I fängelset var han med och ledde en strejk bland de 550 politiska fångarna 1955. Han släpptes 1958 efter 8 år (bl.a. efter protester från svenska SAC), och utvisades till Västberlin, där han levde till 1978. Källa: Michel Kubina, ”Fall Weiland”, 552 sidor, LIT Verlag 2001.