Båstadskravallerna som kom av sig (1975)

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Kravallsugna herrar från Förbundet kommunist med "kravallflaggor" och skinpaj. Anders Carlberg, tvåa från vänster.
Det skulle spelas Davis Cup i Båstad. Sverige hade lottats att möta Chile. Bara två år efter Chile utsattes för en blodig militärkupp sponsrad av jänkarna... Den här demonstrationen mot Chile var ännu mera omfattande än demonstrationerna 1968. Nu var dock snuten bättre förberedd. Matchen genomfördes - praktiskt taget utan publik - medan demonstranterna genomförde sin protestaktion på torget i Båstad. Vart troligen en av den svettiga svenska anti-imperialistiska vänsterns största mediala framgångar.

Chilekommitten, som varit navet i protesternas organisering, väljer att demonstrera på lördagen. Det är den 20 september. Under natten kommer de i bussar från hela landet. Enbart från Stockholm 20 bussar. Demonstrationståget utgår från Malens Torg.

Jan Guillou som är på plats för FiB/Kulturfront letar sin vana trogen efter några saftiga sensationer. Han berättar lite festligt om sektvänsterns manövrar: "Jag gick ner till Malens torg för att kolla om KFML-r hade planer på att ställa till bråk. Det hade dom inte. Tvärtom hölls tal med ordningsföreskrifter bland KFML-r och där betonades att om någon lät sig provoceras till våld så tog fan bofinken – något sådant fick det inte bli. Det var en order.

Men bland demonstranternas delades det ut flygblad från Vpk och SKP där man beskrev hur Förbundet Kommunist tillsammans med trotskisterna hade kuppat på ett möte om ordningsvakter och drivit igenom beväpning med påk och hjälm. Vpk och SKP varnade för bråkmakarna och tog avstånd.

Mycket riktigt. Bland de fredliga demonstranterna – samma demonstranter man sett runt om i landet under alla Vietnamåren – fanns här och var personer som såg ut som franska kravallpoliser. De var beväpnade med meterlånga påkar, hjälmar, grova kängor, skyddsglasögon och till och med kraghandskar. Det gjorde ett både skrämmande och främmande intryck. Jag frågade Anders Carlberg, företrädare för just organisationen Förbundet Kommunist och själv klädd i kängor och ishockeyhjälm och påk varför man hade beväpnat sig och om man inte insåg vad som skulle hända om det blev en konfrontation mellan den stora demonstrationen och den uppjagade polisstyrkan. Carlberg påstod att påkarna bara var till för att slå raggare med (ja raggarna i regionen hade lovat dyka upp utdela stryk så helt obefogat var det nog inte janne). Men bredvid honom stod en trotskist och menade fnysande av upphetsning att skyddsglasögonen var till för att skydda mot tårgasen. Jag kan omöjligt komma ifrån intrycket att beväpningen var till bland annat för att slåss med polisen. I den stunden trodde jag att demonstrationen var på väg mot en ohygglig katastrof. Polisen blev nämligen hysterisk igen. Jag lyssnade till polisradion just när demonstrationen svängde ut från Malens torg för att gå mot stora torget. Etern genomkorsades av påståenden om flaskor med rött eldfängt innehåll, ballonger med specialgas, järnpikar i demonstranternas vimplar och annat. Polisen måste i detta ögonblick ha trott att demonstranterna var på väg att bränna ner Båstad. Just då sprang Carlberg och hans batongfolk fram och ställde sig först i demonstrationen. Det gick ett sus genom mängden av nyfikna och journalister. På polisens radio och Kvällspostens radio och Aftonbladets radio meddelades samtliga enheter att demonstrationen leddes av batongbeväpnade personer i hjälmar."

När det satt sig i rörelse framgår det klart, att det här är betydligt fler än det var 1968. 5000 är ett bud. Andra uppskattar det till 6400 eller fler.. Med båstadborna på åskådarplats tågar demonstranterna genom Båstad. Vid torget gör tåget halt. Mikrofoner och högtalare riggas upp. Talen börjar. Ropen skallar. Sången ljuder: Venceremos. Vi skall segra. Visselpippor och sirener ljuder Man vill höras till tennisstadion.

Några ögonblick blir det dock tyst. Janne Guillo berättar vidare om skeendet: "Uppe vid stora torget hölls en tyst minut för juntans offer. Sen släppte demonstranterna upp röda ballonger med textade namn på stupade chilenska kamrater. Inne på tennisstadion hördes bara ljudet av tennisbollen och den borgliga publikens väluppfostrade applåder åt Chile och Sverige. Plötsligt började någon titta upp mot himlen. Inom några ögonblick släppte nästan alla på stadion matchen med blicken för att se rakt upp där de röda ballongerna av olika storlek som blodstänk seglade iväg mot blå himmel och vita stackmoln".

Annars går allt lungt tillväga. När det hela är över upplöses den stora skaran. Fanor och banderoller packas ner. Demonstranterna t.o.m städer upp på torget innan de försvinner därifrån till bussarna som skall föra dem tillbaka till olika orter i landet. Allmänt sprider sig en förvåning över att allt gå så lugnt till. Polisen andas ut. Båstadborna andas ut. Svenska Tennisförbundet andas ut.

En rolig detalj är att ett gäng r:are med Frank Baude i spetsen dykt upp iförda skinnjackor. Några av dem har tom med sig hjälmar och påkar. Partikommunister laddade för kravaller, det är något man inte ser varje dag det.

  • Läs mer om Chileprotesterna här
  • Finns en liten filmsnutt från händelserna i SVT-dokumentären "Svenskarnas egen historia: Skåne och Blekinge". Kan lånas hem från närmsta torrentsite.
  • Jan Guillos reportage från tillställningen finns att läsa här.