Sándor Kopácsi
Sándor Kopácsi (1922-2001) var en metallarbetare och kommunist som blev polischef i det kommunistiska Ungern. Föll in bakom Imre Nagys reformkommunism när det drog ihop sig inför den ungerska rådsrevolutionen. Fängslades tillsammans med reformregeringen och dömdes till ett långt fängelsestraff. Skrev en självbiografi om sina upplevelser under revolutionen som i Sverige fick det fantasilösa namnet Den ungerska tragedin.
Innehåll
Ungdomen och karriären
Kopácsi föddes i Miskolc som son till en metallarbetare och ledande Socialdemokrat. Redan som barn tog han del i kampen för socialismen. Som 15-åring deltog han i flygbladsutdelning mot den fascistiska Pilkorsrörelsen och blir skjuten i låret. Han Gick ut yrkesskolan för metallarbetare och började även han som svarvare vid Dimavágbruket under andra världskriget. Hela familjen gick med i den kommunistiska motståndsrörelsen (Mokán) mot tyskarna under kriget.
När sovjettrupperna befriade staden gick Sándor med i kommunistpartiet och stred vid ryssarnas sida. 1949 hade han genomgått en polisutbildning och några partikurser vilket gav honom jobb vid particentrets departement för landets "specialstyrkor". Han plöjde vidare med partikurserna och avancerade inom hierarkin. 1949 blev han ansvarig för interningsfrågorna vid inrikesministeriet. Det vill säga ansvar för alla de fång-/arbets-/koncentrationsläger som fanns spridda över landet. Började tydligen benåda folk till höger och vänster vilket gjorde att han skickades till omskolning. Han fick så småningom ledningen för partiets organisation inom polisväsendet. 1952 blev han budapests polischef. Började manövrera för att få polisväsendet självständigare från AVH (säkerhetspolisen). Valdes ut till en post i parlamentet. Samtidigt anslöt han sig till de i partiet och statsapparaten som ville ha en reform. För ett "snällare" och mer dynamiskt styre istället för den terror och absolutism som rådde.
Reformkommunist och upprorsmakare
Under 1956 började han dissa landets ledare Mátyás Rákosi öppet på ett av polisens partimöten. Efter Poznan-revolten gick Kopácsi och flera andra ut med att de inte skulle skjuta på folket under ett möte med andra höjdare inom armen och polisväsendet. Drogs in i arbetet (fick en post i centralkommittén) med att upprätta en ny regering efter att de gamla stalinisterna spolats bort av folkupproret under Oktober. Under revolutionen lyckades han få förtroende från många av de stridande upprorsgrupperna. den 3:e november utsågs han till en av ledarna för det nya nationalgardet. Han såg det som sin främsta uppgift att avväpna frihetskämparna när striderna lagt sig. Den 5:e november arresteras han av KGB´s ledare Ivan Serov och sätts i arrest. Ställs inför rätta med Nagy och de andra ledande reformkommunisterna men klarar sig med livhanken i behåll. Döms till livstid 1958.
Livet efter
Släpps vid en amnesti 1963. Återgår till jobbet som svarvare. Som den klättrare han är lyckas han få ett förmansjobb. 1969 fortsätter han sina oavslutade juridikstudier och plockar ut en examen. Regimen mobbar honom systematiskt och han kan inte få något jobb som jurist. Under hela sin tid i frihet är han ständigt övervakad av säkerhetstjänsten. Lyckas få sin dotter ut ur landet till Kanada och följer tillsammans med sin fru efter 1975. I det nya landet arbetar han som servitör, arbetare vid en kylskåpsfabrik och senare vid Torontos Elverk. Gick i pension 1987. Under sin tid i exil arbetade han frenetiskt på en självbiografi över sina upplevelser under revolutionen. Hela tusen sidor fick han ihop. En Fransk journalist (Tibor Tardos) hjälpte honom omarbeta och få arbetet publicerat. 1979 ges det ut på franska och översätts omgående av Britta Gröndahl. först 1987 kommer den ut på engelska under titeln In the Name of the Working Class.
1989 reser han hem till Ungern där han rehabiliteras. Fick tillbaks sin gamla grad och befordrades till generalmajor. Gick in det återupprättade ungerska socialdemokratiska partiet. For tillbaks till Kanada 2000 och dog ett år senare i hjärtattack.
Skrivet
- Den ungerska tragedin, 1979.
