Skillnad mellan versioner av "Perlman, Fredy: Letters of Insurgents"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
 
(12 mellanliggande versioner av 3 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
''Letters of Insurgents'' av [Fredy Perlman]
+
[[bild:Perlman_fredy_letters_of.jpg|right|frame]]
 +
'''Letters of Insurgents''' av [[Fredy Perlman]], utgiven på [[Black & Red]] 1 januari 2002. Den är skriven någon gång mellan 1971-76.
  
Boken är skriven som en brevväxling mellan två revolutionärer. Yorostan och Sofia jobbar i en fabrik i östra Europa där man umgås, förändrar och tar tillvaron i sina egna händer. Arbetarna reser sig, strejkar, tar till vapen, , tar över fabriken och gatan, diskuterar vad man ska göra med samhället som man för en stund behärskar. Snart finns en ny regering, en arbetarregering, och en ny armé, en röd armé. Upproriska arbetare ska piskas tillbaka till jobbet, arbetarregeringen sätter revolutionära arbetare i fängelse eller mot väggen. Sofia hamnar på flykt i väst medan Yorostan spenderar åratal i fängelseceller. Människor i både öst och väst måste hitta ett sätt att överleva på, förhålla sig till vänner och bekanta, tvingas arbeta åt andra. Efter 25 år utan kontakt får Sofia ett brev från Yorostan. Brevväxlingen handlar deras liv, nya och gamla vänner, nya och gamla kamrater, arbete och politik, kampen mot arbete och politik. Den handlar om minnen, hopp, erfarenheter. Ingenting tas för givet, allt ifrågasätts. Ibland väldigt konfrontativt, långt ifrån respektlös artighet. Som läsare kan man inte låta boken dra slutsatser åt en, man tvingas tänka själv och ifrågasätta. Korrespondansen behandlar Yorostan och Sofias gemensamma minnen och deras liv de senaste 25 åren, samtidigt står tiden inte stilla under brevväxlingen. Boken handlar om Sofia och Yorostan, om människor runt omkring dem, och om oss. Uppror, revolution och personliga relationer.
+
Yarostan och Sophia jobbar i en fabrik i östra Europa där man umgås, diskuterar och tar tillvaron i sina egna händer. Arbetarna reser sig, strejkar, tar till vapen, tar över fabriken och gatan, diskuterar vad man ska göra med samhället som man för en stund behärskar. Men snart uppträder en ny regering, en arbetarregering, och en ny armé, en röd armé. Upproriska arbetare ska piskas tillbaka till jobbet, arbetarregeringen sätter arbetare i fängelse och mot väggen. Sophia hamnar på flykt i väst medan Yarostan spenderar åratal i fängelseceller. Människor i både öst och väst måste hitta sätt att överleva på, förhålla sig till vänner och bekanta, tvingas arbeta åt andra.
  
Boken finns som ljudbok ([http://www.audioanarchy.org/letters.php här]).
+
Efter ett kvartssekel utan kontakt får Sophia ett brev från Yarostan. Brevväxlingen handlar om deras liv, nya och gamla vänner, nya och gamla kamrater, arbete och politik, kampen mot arbete och politik. Den handlar om historien, minnen, hopp, erfarenheter. Ingenting tas för givet, allt ifrågasätts. Var det verkligen arbetarregeringen, röda armén eller något annat utifrån som krossade revolutionen? Svek facket och partiet eller vann facket och partiet? Varför gick vi tillbaks till fabriken? Behöver vi fabriken? Går det verkligen att skylla på några andra än oss själva? Vad håller oss tillbaka?
 +
 
 +
Diskussionen drivs framåt, ibland väldigt konfrontativt, långt ifrån respektlös artighet. Som läsare kan man inte låta boken dra slutsatser, man tvingas tänka själv och ifrågasätta. Yarostan och Sophia tar upp minnen och händelser under de senaste 25 åren, samtidigt står tiden inte stilla under brevväxlingen. Världen gungar under herrarnas fötter, människor tar makten över sina liv. Sophia och Yarostan tar makten över sina liv.
 +
 
 +
Letters of Insurgents handlar om Sophia och Yarostan, om människor runt omkring dem och om oss. Uppror, revolution och personliga relationer.
 +
 
 +
Boken finns som ljudbok [http://www.audioanarchy.org/letters.html Audioanarchy].
 +
 
 +
[[Kategori:Böcker]]

Nuvarande version från 14 februari 2014 kl. 23.14

Perlman fredy letters of.jpg

Letters of Insurgents av Fredy Perlman, utgiven på Black & Red 1 januari 2002. Den är skriven någon gång mellan 1971-76.

Yarostan och Sophia jobbar i en fabrik i östra Europa där man umgås, diskuterar och tar tillvaron i sina egna händer. Arbetarna reser sig, strejkar, tar till vapen, tar över fabriken och gatan, diskuterar vad man ska göra med samhället som man för en stund behärskar. Men snart uppträder en ny regering, en arbetarregering, och en ny armé, en röd armé. Upproriska arbetare ska piskas tillbaka till jobbet, arbetarregeringen sätter arbetare i fängelse och mot väggen. Sophia hamnar på flykt i väst medan Yarostan spenderar åratal i fängelseceller. Människor i både öst och väst måste hitta sätt att överleva på, förhålla sig till vänner och bekanta, tvingas arbeta åt andra.

Efter ett kvartssekel utan kontakt får Sophia ett brev från Yarostan. Brevväxlingen handlar om deras liv, nya och gamla vänner, nya och gamla kamrater, arbete och politik, kampen mot arbete och politik. Den handlar om historien, minnen, hopp, erfarenheter. Ingenting tas för givet, allt ifrågasätts. Var det verkligen arbetarregeringen, röda armén eller något annat utifrån som krossade revolutionen? Svek facket och partiet eller vann facket och partiet? Varför gick vi tillbaks till fabriken? Behöver vi fabriken? Går det verkligen att skylla på några andra än oss själva? Vad håller oss tillbaka?

Diskussionen drivs framåt, ibland väldigt konfrontativt, långt ifrån respektlös artighet. Som läsare kan man inte låta boken dra slutsatser, man tvingas tänka själv och ifrågasätta. Yarostan och Sophia tar upp minnen och händelser under de senaste 25 åren, samtidigt står tiden inte stilla under brevväxlingen. Världen gungar under herrarnas fötter, människor tar makten över sina liv. Sophia och Yarostan tar makten över sina liv.

Letters of Insurgents handlar om Sophia och Yarostan, om människor runt omkring dem och om oss. Uppror, revolution och personliga relationer.

Boken finns som ljudbok på Audioanarchy.