Skillnad mellan versioner av "Linna, Väinö: Söner av ett folk"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Rad 16: Rad 16:
 
[[Kategori:Kollektivroman]]
 
[[Kategori:Kollektivroman]]
 
[[Kategori:Arbetarlitteratur]]
 
[[Kategori:Arbetarlitteratur]]
 +
[[Kategori:Lantarbetare]]

Versionen från 13 januari 2009 kl. 20.57

"Den vintern trampades vägen till Koskela sällan upp. Kom det spår på den kunde det bli översnöat innan någon gjorde nytt."
Tredje och sista boken av tre i Väinö Linnas historiska epos med torparfamiljen Koskela i centrum. Arbetarupproret är krossat, familjemedlemmar och vänner mördade. Arbetarsaken dränkt i blod, men också i kompromiss. Den vita regeringen tvingas fördela jord, Koskelas får sin egen mark. Axeli, som med en hårsmån undvikte avrättning, försöker som så många andra bruka jorden i kvävd tysthet. Socialdemokraterna accepteras sakteliga, kommunisterna förföljs blodigt. Nationalismen växer sig stark. Finska fascismen, Lapporörelsen, härjar i byn. Kommunister misshandlas och förföljs, efter ett tag drabbas också sossarna. Sen kommer Vinterkriget, Koskelas barn kallas till fronten. De tvingas dö för staten som mördade deras farbröder. Krigets misär framstår i all tydlighet. Boken slutar med kriget.

Också i denna bok tecknar författaren människoporträtt både bland herrskap och torpare. Personliga relationer, människors tankar, diskussioner och handlingar. Precis som de två andra böckerna i serien är detta främst en bok om människor. Människor som gör historien. Inte kungar, utan du och jag, och de som hunsar oss.


Tidigare böcker i trilogin:

Högt bland Saarijärvis moar. Herrskap och torpare i Finland under 1900-talets första år.

Upp trälar. Finska arbetarupproret.