Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna)

Från Polkagriswiki
Version från den 8 december 2008 kl. 18.33 av Kurtake (Diskussion | bidrag) (Splittringen var en bra sak)

Hoppa till: navigering, sök
En förvuxen Emil i Lönneberga med vapen i hand på KFML(r)´s valaffisch år 1973. (En andra finns här)
Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna) (KFML(r)) var sveriges galnaste och gormigaste vänstersekt under 70-talet. De uppstod 1970 som en utbrytning ur det Mao-stalinistiska KFML. Med bas i göteborgstrakterna förberedda man sig för den förestående revolutionen. Ja, för de trodde att revolutionen stod för dörren och att de bara behövde ställa sig i ledningen för arbetarmassorna. Man såg på sossarna som den största fienden i kampen för att göra arbetarna revolutionära. De var "Socialfascister". Fackföreningarna var bara organ för företaget och sossebyråkratin. Ställde man fackföreningarna åt sidan så skulle man nå direkt ner i arbetarleden. Vid den här tiden revs Sverige sönder av en vild strejkvåg som angrep sossar och fack lika mycket som bolagen. Det var därför som varvstalinisterna i KMFL(r) satte den vilda arbetarkampen utanför fackföreningarna i centrum. Detta var dessutom en av anledningarna till att man splittrats inom moderförbundet KFML där många ville fortsätta arbeta i fackföreningarna.

De var alltså vid den här tiden klarsyntare än sina forna partikamrater. De hade fortfarande samma mål, att häva sig upp i statsmakten och inrätta en kommandostyrd ekonomi med en ny röd härskarklass (en massa byråkrater), men olika taktik för att samla arbetarna bakom sig. De skrek ”Ställ facket åt sidan! Leve de vilda strejkerna” och hoppades omvandla arbetarnas "spontana kamp" till något för partiet produktivt. Spontant är för kommunisterna alla uppror som inte lyfter partiet till makten. Samma gamla hedar som söker efter sin förlorade fåraflock alltså.

Ideologiskt så hade man Stalin och Mao som ledstjärnor. Man tyckte Sovjet var mycket bättre förr när "lille far" satt vid rodret. Kina var landet där socialismen idag praktiserades i sin rätta form. Man tyckte även att kommunistiska Albanien var ett gött ställe för arbetarna. Så skulle det vara. Så skulle det bli även här i sverige. Mycket av jargongen och terminologin var ett hoppkok av Stalins dumheter, Maos svamlande och lite egna påhitt. Förbundet var känt för att inte vara den skarpaste kniven i lådan vad det gällde tänkande och teori. De vettigaste de hade att komma med var för det första att de satte den självständiga arbetarkampen i fokus. För det andra så såg de ganska nyktert på vad sossarna och fackföreningarna var. Dvs en samling byråkrater o tillika härskare i det svenska tjyvsamhället. Fackföreningarna som ett kontrollorgan, a la DDR, i byråkraternas händer för bolagen o statens bästa, mot arbetarna. Den fastaste och mest utarbetade devisen var dock att aldrig tycka samma som moderförbundet KFML.

Vad det gällde att tänka o tycka o förbundet så var det riktigt lågt i tak. När någon medlem avvek från den fastslagna partilinjen så rensades han/hon ut som en "högeravvikelse" efter lite hederlig högstadiemobbing. Folk i förbundet som hade en för "oproletär" bakgrund kunde även de köras på porten. Man påstod sig nämligen vara en "riktig" arbetarorganisation. Annat folk på extremvänsterkanten som konkurrerade om KFML(r)´s proselyter kunde åka på spö av adrenalinstinna r:are när de sprang på varandra på stan.

Medlemmarna registrerades och förföljdes av SÄPO men ansågs inte utgöra något nämnvärt hot under 70-talet pga av dess sekterism. De hade inget säkerhetstänk och var lätta att hålla koll på. Det var framförallt deras våldsromantik som drog SÄPO´s blickar till sig. Läs här

Bytte 1977 namn till först Kommunistiska Partiet Marxist-Leninsterna (KPML(r)), för att understryka att man var ett parti, och 2005 till det något mindre skitnödiga Kommunistiska Partiet. Medlemmarna kallas i folkmun för r:are eller r:or (än idag). Kunde ofta ses utanför systembolaget där de försökte kränga på sprittörstande arbetare sina tidningar.

När medlemmarna själva talar om sitt parti säger man bara "partiet". Det enda och det rätta.

Partiorkestern är det i efterhand kultförklarade Knutna Nävar. Partiorganet finns än idag och heter Proletären. Deras förlag hette Proletärkultur och finns även det kvar idag fast drivs under andra former.


Splittringen var en bra sak

KFML uppstod som en utbrytning ur det samma år ombildade Vänsterpartiet kommunisterna (tidigare SKP ()) som hadde blivigt ett "sosseparti".

---

Splittringens avgörande fråga var synen på den vilda strejken i Malmfälten, men som underström gick synen på klassen och klasskampen. KFML(r) präglades från första stund av arbetare, inte så att majoriteten av r-arna var arbetare, det var inte ens möjligt 1970, utan för att ledningen dominerades av arbetare och för att politiken mycket tydligt utgick från ett klassperspektiv.

Denna sida förstärktes 1971, då KFML(r) reste parollen ”Vänd ansiktet mot arbetsplatserna”. Det kan synas som en tämligen menlös paroll, men den är nog den mest avgörande i hela Kommunistiska Partiets historia. För att den från allra första stund angav vår strategiska viljeinriktning: All kraft skulle satsas på att förankra vår nya organisation på arbetsplatserna och i arbetarklassen för att därmed övervinna en av de svagheter som präglade KFML.

I början omsattes parollen genom att åtskilliga studenter lämnade universiteten för att istället söka jobb i industrin. Det blev fel ibland, men mest var det på gott och ganska snart lyckades vi etablera oss som faktisk arbetarorganisation.

r-arna gjorde upp med "kineseriet" i moderförbundet. Att kina stöttes i vått och torrt. Maos lilla röda på alla möten o världspoltik som huvudsyssla. Akademiker dominans.

http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=883&Itemid=30

---

Partiet var ju inte så fruktansvärt stort; det var en handfull kampkåta göteborgare som tyckte en handfull kampkåta stockholmare var för flummiga och därför bröt sej loss. Men fortfarande omfattade ju bägge partierna marxismen, leninismen och ordförande Mao Zedongs tänkande.

Det borde vara betydligt mindre skillnad mellan KFML och KFML(r) (senare KPML(r)) än mellan en sosse och en annan sosse.

Men då upprörde det tydligen så till den milda att nybildade KFML(r) gjorde revynumret "Lär av historien", kokande av ilska och av hån mot sina förra partikamrater, och sen spelade in skräpet på skiva. Att KPML(r) över huvud taget sysslade med revy är f.ö. symptomatiskt; hur blodröda och järnhårda och stridsberedda dom än var, så var dom först och främst göteborgare.

http://kulturarbete.blogspot.com/2007/10/knutna-nvar-del-1.html

---

Kfmlr vaxer.gif
KFMLs splittring skedde samtidigt som de första mindre grupperna av svenska ar betare gick ut i öppen strejkkamp. En falang – de opportunistiska – inom KFML vek sig omedelbart för dessa första smärre klasstrider. Den förmådde inte ge någon som helst ledning för kampen, den ställde sig inte ens denna uppgift. Inga försök gjordes att utveckla kampen eller att politiskt försöka ge en förklaring till socialdemokratins och VPKs inställning och agerande. Man gjorde givetvis inte heller några som helst försök att förklara uppkomsten av strejkkommittéer, vilken roll dessa organ kan ha i kampen mot kapitalismen osv.

En annan falang – det blivande KFMLr – uppmärksammade denna opportunism. De insåg att en isolerad facklig kamp inte kunde leda till socialismen utan att den endast kunde bevara de rådande styrkeförhållandena, inte förändra dessa.

Den övervärderade kraftigt de strejker som ägt rum, och trodde att en stor el av arbetarklassen hade blivit revolutionär i kampen. I linje med detta grundlades också ett sekteristiskt förhållningssätt till fackföreningarna och socialdemokratin. En sekteristisk attityd som också fanns hos en liten, men militant och aggressiv del av de unga arbetarna. KFMLr:s politik blev alltså att i många fall underordna sig denna spontana attityd. Något som också fick konsekvenser för utarbetandet av en revolutionär strategi och taktik. (fi_om_r.pdf - artiklar från trotteblaskan internationalen - KFML(r) och ekonomismen)... I den här artikeln målar man ut r:arna för att följa arbetarklassens spontanitet. Man har för lite skitnödiga paroller om kommunismen. Ställer bara dagskrav osv. Man behöver en plan på vetenskaplig grund om hur makten skall tas.


---

Orsaken skall ha varit den stockholmsbaserade akademikervänliga falangens dominans inom förbundet, valnederlaget 1970, inställningen till arbetsplatsarbetet och marxistiskt hårklyveri. Ja det handlade väl som vanligt om makt. Att några kände sig överkörda.

KFML var ett stockholmsbaserat och akademiskt präglat förbund. Den högljudda utbrytargruppen är göteborgare och påstår sej vara arbetare. Man har två huvudaktiviteter inom det nya förbundet. Skapa ett kommunistiskt samhälle av typen sovjet/kina och mobba de fd partikamraterne i KFML.

Splittringen omsjungs i KFML(r)´s hovband Knutna Nävars risiga plankning av "proud mary"; "Lär av historien".

I sin tidning Proletären delade dom ut ”månadens ishacka” till diverse högeravvikare, givetvis döpt efter det mordvapen Stalin använde mot Trotskij. Och vid Båstadskravallerna som kom av sig (1975) (när Sverige hade den goda smaken att spela tennis mot Chile) kunde Håkan Lagher på plats uppleva skillnaderna mellan en göteborgsk varvsstalinism och en stockholmsk universitetsmaoism:

När KFML(r):s stormtrupper ställde upp för avmarsch var det lätt att tro att revolutionen verkligen stod för dörren. Frank Baude och ytterligare ett gäng kraftkarlar ställde upp på raka led iklädda skinnjackor, några bar hjälmar, andra hade med sig olika typer av knölpåkar och tillhyggen.

När stockholmsbussarna anlände dansade Per Janse och andra kulturaktivister ut ur dem och översvämmade Båstads gator sjungande glada kampsånger, klädda i randiga velourbyxor från Mah-Jong. Det fanns så att säga en viss skillnad i attityd. ("Proggen. Musikrörelsens uppgång och fall.")

  • Vill man läsa om hur KFML(r) smutskastade sina forna partikamrater rekommenderas den här festliga artikeln. Gråtmilt av en fd KFML:are verkar det som.

Stoppa bögandet!

"Homosexualitet är onaturligt och ett uttryck för sedligt förfall. Tycker någon så idag? Ja, det gör biskopar, pingstvänner – och KFMLr-are!" Så här skriver Fia i Rådsmakt Nr 2, dec 1973 i artikeln "Sex, auktoritet – och KFMLr". Hon gör en träffande sammanfattning av Partiets ståndpunkter (som de uttrycks av Frank Baude i en "Klasskampen" artikel):

"Homosexualiteten kan aldrig "betraktas som likvärdig heterosexualiteten". Och varför inte? Jo, den är "onaturlig" ty den syftar inte till att reproducera människosläktet! Det vore kanske för fräckt och skamlöst att fråga Frank Baude om det är mot naturen att använda preventivmedel, men hur är det; får man lov att älska under "säkra perioder"? Då syftar man visserligen inte till att få barn, men chansen är ändå relativt stor... (Att abort är "naturvidrigt" upplystes vi om redan i våras då KFMLr, i Göteborg, höll ett offentligt möte om – eller rättare sagt mot – kvinnorörelsen). Därefter följer en så kallad historisk analys. Den går ut på att homosexualiteten var okänd i det klasslösa, urkommunistiska samhället. Homosexualiteten beskrivs som ett resultat av klassamhället och kvinnoförtrycket, men "för att homosexualitet skall kunna breda ut sig räcker det inte med att kvinnan är förtryckt. Det är i samhällen som är dömda till sin undergång som sådana onaturliga laster som homosexualitet kan bli en utbredd företeelse." Artikelförfattaren erkänner att homosexualitet förekommer inom alla samhällsklasser, men den sägs vara mest utbredd bland den vällevande och övermätta överklassen. Typisk homosexualitet illustreras med exemplen Nero (här ges tillfälle att frossa i gammalromersk sadism) och Gustav V, båda representanter för härskande klasser på fallrepet. I kontrast till dem står Martin Luther som anses uttrycka en ung och uppåtstigande klass’ sunda ideal när han talar om att det är "djupt inplanterat i människans natur att avla barn", vilket är helt irrelevant för en diskussion om homosexualitet. (Errarna gör för övrigt ingen som helst distinktion mellan den "rena" homosexualiteten och den oerhört mycket vanligare bisexualiteten). På samma sätt sägs det uppåtstigande proletariatet med förakt avvisa den degenererade borgarklassens onaturliga sexualliv. Enligt KFMLr kommer homosexualiteten att försvinna med klassamhället, men till skillnad från idolen Stalin hävdar de att de homosexuella, som det socialistiska samhället "ärver" från det kapitalistiska, inte skall bestraffas så länge de inte kränker andra medborgare (en sådan enastående tolerans och generositet!)."

Mer eller mindre kända personer med anknytning till partiet

Sven Wollter är den kändaste partimedlem, Claes Malmberg, Anders Lönnbro medlem i Knutna nävar, Dan Berglund var partiets största affischnamn och mest begåvade musiker under 70-talet, Totta Näslund, Fred Åkerström gick med i samma veva som han bildade YTF, Sven Wernström som skrivit en hel del i proletären, författaren Thomas Nydahl, Maja Ekelöf, Peter Birro mfl.