Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna)
Benämns som maoist-stalinister.
Hyllade de vilda strejkerna. Hasplade ur sig paroller som ”Ställ facket åt sidan! Leve de vilda strejkerna”. De hadde väl insett att facket var sossarnas byråkrati som inte gick att kuppa. Det gällde att fånga in upprorets kraft om man vill till makten o då måste man följa arbetarnas kamp. De vilda strejkerna. Käbblade med moderförbundet som ville verka inom fackföreningarna om den fackliga taktiken.
Käbblade sedermera internt om arbetsplatstaktiken. Mellan de som ville ställa facket åt sidan o de som ville verka inom det.
Man gillade betong, stalin och byråkrati.
Medlemmarna kallas i folkmun för r:are eller r:or (än idag).
Husbandet är det i efterhand kultförklarade Knutna Nävar.
När medlemmarna själva talar om sitt parti säger man bara "partiet". Det enda och det rätta.
Mot slutet av 70-talet så omvärderade man sitt kina vurmande, iom att USA erkände Kina. I samma veva vart man lite mer Sovjetvänlig. Nu hade det bara gått lite fel o USA vart på egenhand största hotet.
Ansågs av SÄPO inte utgöra något nämnvärt hot under 70-talet pga av dess sekterism. De hade inget säkerhetstänk och var lätta att hålla koll på. Det var framförallt deras våldsromantik som drog SÄPO´s blickar till sig. Läs här
Bytte 1977 namn till först Kommunistiska Partiet Marxist-Leninsterna (KPML(r)), för att understryka att man var ett parti, och 2005 till det något mindre skitnödiga Kommunistiska Partiet.
Splittringen var en bra sak
Partiet var ju inte så fruktansvärt stort; det var en handfull kampkåta göteborgare som tyckte en handfull kampkåta stockholmare var för flummiga och därför bröt sej loss. Men fortfarande omfattade ju bägge partierna marxismen, leninismen och ordförande Mao Zedongs tänkande.
Det borde vara betydligt mindre skillnad mellan KFML och KFML(r) (senare KPML(r)) än mellan en sosse och en annan sosse.
Men då upprörde det tydligen så till den milda att nybildade KFML(r) gjorde revynumret "Lär av historien", kokande av ilska och av hån mot sina förra partikamrater, och sen spelade in skräpet på skiva. Att KPML(r) över huvud taget sysslade med revy är f.ö. symptomatiskt; hur blodröda och järnhårda och stridsberedda dom än var, så var dom först och främst göteborgare.
http://kulturarbete.blogspot.com/2007/10/knutna-nvar-del-1.html
---
En annan falang – det blivande KFMLr – uppmärksammade denna opportunism. De insåg att en isolerad facklig kamp inte kunde leda till socialismen utan att den endast kunde bevara de rådande styrkeförhållandena, inte förändra dessa.
Den övervärderade kraftigt de strejker som ägt rum, och trodde att en stor el av arbetarklassen hade blivit revolutionär i kampen. I linje med detta grundlades också ett sekteristiskt förhållningssätt till fackföreningarna och socialdemokratin. En sekteristisk attityd som också fanns hos en liten, men militant och aggressiv del av de unga arbetarna. KFMLr:s politik blev alltså att i många fall underordna sig denna spontana attityd. Något som också fick konsekvenser för utarbetandet av en revolutionär strategi och taktik. (fi_om_r.pdf - artiklar från trotteblaskan internationalen - KFML(r) och ekonomismen)... I den här artikeln målar man ut r:arna för att följa arbetarklassens spontanitet. Man har för lite skitnödiga paroller om kommunismen. Ställer bara dagskrav osv. Man behöver en plan på vetenskaplig grund om hur makten skall tas.
---
Orsaken skall ha varit den stockholmsbaserade akademikervänliga falangens dominans inom förbundet, valnederlaget 1970, inställningen till arbetsplatsarbetet och marxistiskt hårklyveri. Ja det handlade väl som vanligt om makt. Att några kände sig överkörda.
KFML var ett stockholmsbaserat och akademiskt präglat förbund. Den högljudda utbrytargruppen är göteborgare och påstår sej vara arbetare. Man har två huvudaktiviteter inom det nya förbundet. Skapa ett kommunistiskt samhälle av typen sovjet/kina och mobba de fd partikamraterne i KFML.
Splittringen omsjungs i KFML(r)´s hovband Knutna Nävars risiga plankning av "proud mary"; "Lär av historien".
I sin tidning Proletären delade dom ut ”månadens ishacka” till diverse högeravvikare, givetvis döpt efter det mordvapen Stalin använde mot Trotskij. Och vid Båstadskravallerna som kom av sig (1975) (när Sverige hade den goda smaken att spela tennis mot Chile) kunde Håkan Lagher på plats uppleva skillnaderna mellan en göteborgsk varvsstalinism och en stockholmsk universitetsmaoism:
När KFML(r):s stormtrupper ställde upp för avmarsch var det lätt att tro att revolutionen verkligen stod för dörren. Frank Baude och ytterligare ett gäng kraftkarlar ställde upp på raka led iklädda skinnjackor, några bar hjälmar, andra hade med sig olika typer av knölpåkar och tillhyggen.
När stockholmsbussarna anlände dansade Per Janse och andra kulturaktivister ut ur dem och översvämmade Båstads gator sjungande glada kampsånger, klädda i randiga velourbyxor från Mah-Jong. Det fanns så att säga en viss skillnad i attityd. ("Proggen. Musikrörelsens uppgång och fall.")
- Vill man läsa om hur KFML(r) smutskastade sina forna partikamrater rekommenderas den här festliga artikeln. Gråtmilt av en fd KFML:are verkar det som.
Mer eller mindre kända personer med anknytning till partiet
Sven Wollter är den kändaste partimedlem, Claes Malmberg, Anders Lönnbro medlem i Knutna nävar, Dan Berglund var partiets största affischnamn och mest begåvade musiker under 70-talet, Totta Näslund, Fred Åkerström gick med i samma veva som han bildade YTF, Sven Wernström som skrivit en hel del i proletären, författaren Thomas Nydahl, Maja Ekelöf, Peter Birro mfl.
