Jan Fridegård

Från Polkagriswiki
Version från den 24 november 2018 kl. 19.38 av Linnea (Diskussion | bidrag) (Om Jan Fridegård)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Fridegard-jan.gif

En av landets stora arbetarförfattare. Jan Fridegård föddes 14 Juni 1897 i Enköpings-Näs, Uppland som Johan Fridolf Johannesson, och dog 8 September 1968.

Hans föräldrar var statare. Fadern tjänade som ladugårdsförman på herrgården Katrinedal inte långt från Enköping och modern knogade, förutom i hemmet, med mjölkning och liknande kringarbeten vid herrgården. En stor del av Fridegårds personliga filosofi hämtades från statarhemmet. Han beskriver det själv som att "Armodet var stort och föräldrarnas slit nästan ofattligt när man efteråt tänker på det. Men fattigdomen var stark och renlig - mina föräldrar var stolta och krusade ingen. Min mor hade ett ordstäv som hon ofta stödde sig på och som också växte fast i mig: 'Fattig men stolt, hövlig mot alla men krusar för ingen'. Och min far bar alltid oppositionen, för att inte säga revolutionen inom sig". Många gånger under sina svåra år som vuxen kom Fridegård att söka sin tillflykt hos föräldrarna, hånad av socknen men respekterad i familjen. Framförallt fadern kom att spela en framträdande roll både i författarens självbiografiska och historiska romaner.

Både morfar och farfar hade varit indelt soldat, något Jan Fridegård följde upp när han arton år gammal enrollerade sig. Det blev tre hårda år som livdragon. Han anklagades bland annat för stöld och fick avtjäna straff på Långholmen. Soldattillvaron beskrev han i romanen Äran och hjältarna (1938).

Efter frisläppandet provade han på en mängd olika yrken, allt från bud till byggnadsarbetare. Han var oftast pank och arbetslös. Drev under början av 30-talet ett sjabbigt antikvariat på Linnégatan 42, Östermalm. Affärerna gick långt ifrån lysande och han la ner iom att han började få sitt skrivande publicerat. Så här har han själv beskrivit affärsverksamheten i novellen Det röda bokverket: "Antikvariatet var inte mer än fyra golvmeter mellan bokhyllorna. Som disk tjänstgjorde ett skrivbord försett med en rulle omslagspapper, en bunt snören och en svartgul plåtlåda för kassan. En stol med stoppad sits stod i ett hörn för eventuella kunders bekvämlighet./.../ Innehavaren stod bakom skrivbordet och försökte förgäves se ut som en framgångsrik affärsman"

Jan Fridegård spred ungsocialistiska tidningen Brand och bidrog flitigt med egna artiklar.

Han lyrikdebuterade med 1931 samlingen Den svarta lutan. Fridegårds romanproduktion kom att präglas av värme kamrater emellan och avsky mot överhet, officiell religion och småsinta personer som gärna hugger i sidan och sparkar neråt när tillfälle. Den här linjen kan ses statarböckerna, storstadsbeskrivningarna och de historiska skildringarna.

Den första romanen En natt i juli utkom två år senare och behandlade bland annat en lantarbetarstrejk. Därefter kom romaner och noveller i en jämn ström fram till författarens död 1968. Många av böckerna har självbiografiskt tema. Här är det Lars Hård-böckerna med sina beskrivningarna av statarliv, straffarbete och fängelse som nåt störst berömmelse och spridning.

Jan Fridegård hade ett stort intresse för forntiden, han upptäckte bland annat två runstenar. Detta slår ut i blom i trilogin om trälen Holme (Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök), 1940-1949. Här frångår Fridegård för första gången det självbiografiska temat och skildrade i stället händelser under fornhistorien. Det finns uppenbara paralleller till författarens samtid: klasskampsmotivet exemplifieras med Holmes kamp mot övermakten. Han hoppar framåt nästan tusen år och tar sig an Storsverige och kriget i Soldatserien. Här beskrivs livet både bland soldater i krigets Europa och hemma på de hårt beskattade gårdarna och torpen på svenska landsbygden.

Fridegård var en stor verklighetsskildrare men han lockades samtidigt av det övernaturliga. Intresset gjorde avtryck bland annat i flera senare romaner. Torntuppen, Tre stigar och Hallonflickan har uttryckligt andligt innehåll med tankar om ett efterliv där tyranner sonar sin brott och vanligt hederligt folk erhåller njutningar och sinnesro, en efterlivets frihetliga socialism. Han skriver uttryckligen om sin tro på och sin bild av efterlivet i Den gåtfulla vägen.

Deltog i flera filmprojekt, bland annat filmatiseringen av Lars Hård

Citat

"Att inte kritiken lyckades slå ihjäl boken om Lars Hård måste till en del bero på att de inte förstod den, den vände sig inte till folk av deras slag och samhällsgrupp. Jag skrev den för alla fattiga utstötta, arbetande bröder och systrar. Alla som växte upp i gränder och stugor bär fattiglukten med sig genom livet, och de ska känna att den här boken är ärligt menad. Och alla som slagits mot makten och myndigheterna i samhället - de ska alla känna igen sin situation och känna att de inte är ensamma, tänkte jag då jag skrev den. Med ett ord - historien om mig själv blev historien om många andra. Det är nog inte så att en författare är en undantagsmänniska, han är snarare, eller bör vara, ett språkrör för sina medmänniskor. Fattar han så sin uppgift, så ska han själv får stor glädje av sitt arbete." (Ur Folket i Bild, nr 14, 1950)

Översättningar

Jan Fridegård har översatts till danska, norska, engelska, tyska, tjeckiska, spanska, bulgariska, ryska, slovakiska och finska. Verk på engelska är Kvarnbudet (The Mill ration), Jag, Lars Hård (I, Lars Hård), Barmhärtighet och Tack för himlastegen (Jacob's ladder : Mercy), Trägudars land (Land of wooden gods), Gryningsfolket (People of the dawn) och Offerrök (Sacrificial smoke).

libris kan man lätt botanisera bland översatta titlar.

Om Jan Fridegård

Böcker


Postuma utgivningar


Bokomslagen samlade på ett ställe: