Skillnad mellan versioner av "Harman, Chris: Class Struggles in Eastern Europe, 1945-1983"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
m (Ny sida: '''Class Struggles in Eastern Europe, 1945-1983''' är tredje utgåvan av Chris Harmans ''Bureaucracy and revolution in Eastern Europe'' från 1974. Utöver smärre tillägg så har ett...)
 
m
Rad 1: Rad 1:
'''Class Struggles in Eastern Europe, 1945-1983''' är tredje utgåvan av [[Chris Harman]]s ''Bureaucracy and revolution in Eastern Europe'' från 1974. Utöver smärre tillägg så har ett helt kapitel som tar upp upproret i Polen 1980-82 lagts till.
+
[[Bild:Harman_chris-class_struggle.gif|frame|right]]'''Class Struggles in Eastern Europe, 1945-1983''' är tredje utgåvan av [[Chris Harman]]s ''Bureaucracy and revolution in Eastern Europe'' från 1974. Utöver smärre tillägg (nytt galet fullt omslag tex) så har ett helt kapitel som tar upp upproret i Polen 1980-82 lagts till.
  
 
'''I första delen''' av boken så går Harman igenom hur östra europa utvecklats iom andra världskrigets avslut. Sovjet och de övriga allierade delar upp Europa efter sina intressen. Öst tillfaller så klart sovjet. Inte som direkt inlämmande i det sovjetiska territoriet. Utan som område där de med sin militära och ekonomiska övermakt kan pressa länderna till att följa direktiven utan att västlägger sig i och vice versa. De flesta staterna styrs av koalitionsregeringar med samma gamla härskare som innan kriget. Så länge de lyder sovjet gör det inte speciellt mycket. Snarare en fördel eftersom de vet hur "slipen ska dras". Samtidigt så underordnas och stödjs de olika ländernas sovjetvänliga kommunistpartier den ryska statsmakten. Dessa används för att ta över viktiga delar av de olika ländernas statsapparater. Säkerhets och polisapparaten faller i kommunisternas händer. Med dessa så kan övriga delen av staten snabbt tas över. Folk som motsätter sig rensas snabbt ut. Tillslut så har kommunisterna makten. Och därmed Sovjet. För att verkligen se till att de inte tar några egna initiativ utan order från [[kreml]] så rensas även partierna internt efter maktövertagandet.
 
'''I första delen''' av boken så går Harman igenom hur östra europa utvecklats iom andra världskrigets avslut. Sovjet och de övriga allierade delar upp Europa efter sina intressen. Öst tillfaller så klart sovjet. Inte som direkt inlämmande i det sovjetiska territoriet. Utan som område där de med sin militära och ekonomiska övermakt kan pressa länderna till att följa direktiven utan att västlägger sig i och vice versa. De flesta staterna styrs av koalitionsregeringar med samma gamla härskare som innan kriget. Så länge de lyder sovjet gör det inte speciellt mycket. Snarare en fördel eftersom de vet hur "slipen ska dras". Samtidigt så underordnas och stödjs de olika ländernas sovjetvänliga kommunistpartier den ryska statsmakten. Dessa används för att ta över viktiga delar av de olika ländernas statsapparater. Säkerhets och polisapparaten faller i kommunisternas händer. Med dessa så kan övriga delen av staten snabbt tas över. Folk som motsätter sig rensas snabbt ut. Tillslut så har kommunisterna makten. Och därmed Sovjet. För att verkligen se till att de inte tar några egna initiativ utan order från [[kreml]] så rensas även partierna internt efter maktövertagandet.

Versionen från 11 augusti 2009 kl. 13.40

Harman chris-class struggle.gif
Class Struggles in Eastern Europe, 1945-1983 är tredje utgåvan av Chris Harmans Bureaucracy and revolution in Eastern Europe från 1974. Utöver smärre tillägg (nytt galet fullt omslag tex) så har ett helt kapitel som tar upp upproret i Polen 1980-82 lagts till.

I första delen av boken så går Harman igenom hur östra europa utvecklats iom andra världskrigets avslut. Sovjet och de övriga allierade delar upp Europa efter sina intressen. Öst tillfaller så klart sovjet. Inte som direkt inlämmande i det sovjetiska territoriet. Utan som område där de med sin militära och ekonomiska övermakt kan pressa länderna till att följa direktiven utan att västlägger sig i och vice versa. De flesta staterna styrs av koalitionsregeringar med samma gamla härskare som innan kriget. Så länge de lyder sovjet gör det inte speciellt mycket. Snarare en fördel eftersom de vet hur "slipen ska dras". Samtidigt så underordnas och stödjs de olika ländernas sovjetvänliga kommunistpartier den ryska statsmakten. Dessa används för att ta över viktiga delar av de olika ländernas statsapparater. Säkerhets och polisapparaten faller i kommunisternas händer. Med dessa så kan övriga delen av staten snabbt tas över. Folk som motsätter sig rensas snabbt ut. Tillslut så har kommunisterna makten. Och därmed Sovjet. För att verkligen se till att de inte tar några egna initiativ utan order från kreml så rensas även partierna internt efter maktövertagandet.

Sovjet kan nu forma Östeuropa efter den sovjetiska ekonomins krav. De blir producenter av billiga delar och råvaror för de ryska fabrikerna. De tvingas i princip sälja till underpriser vilket gör att enorma värden kan överföras till Ryssland från sina satelliter. Sovjets imperialism fungerar på liknande sätt som USA´s i Latinamerika. Vissa skillnader finns dock. På sovjetiskt direktiv så inleds en enorm mobilisering i alla länderna för att bygga upp en tung industri ur en efterbliven jordbruksekonomi. Samma modell som i sovjet. Alla resurser kanaliseras in i industrialiseringen. Med tvångsarbete, sänkta löner och sänkt levnadsstandard piskas skorstenar upp på rekordtid. Med en svällande byråkrati och våldsapparat hålls folk på mattan.

Partiet och byråkratin blir en del av alla människors vardag. Är man inte med i partiet så blir allt mycket svårare. De blir även en möjlighet för folk att ta sig upp ifrån slitet på golvet och göra en karriär i byråkratin. Denna nya och svällande medelklass är jämte våldsapparaten systemets viktigaste stöttepelare och ventil för att avleda uppror.

Chris gör bra och intressanta analyser av realsocialismen och sovjetimperialismens funktion. Med undantag för att han inte ser att detta började redan 1917 under ryska revolutionen. Med Lenin och Trotsky långt före Stalin manövrerade utan sin forne kamrat 1928.

Andra delen går igenom de största upproren i öststaterna under efterkrigstiden. Från upproret i Östtyskland 1953 via Poznan-revolten i Polen och rådsrevolutionen i Ungern 1956 till oroligheterna i Tjeckoslovakien 1968 och avslutar i den massiva resningen i Polen 80-81.

Jämte upproren så beskrivs även dessa i förhållande till utvecklingen i hela området och sovjetsimperialism. Blir intressant att se hur de olika ländernas byråkrater kämpar med kriser i ackumulationen precis som deras motsvarigheter i väst. Hur interna motsättningarna byråkratin kommer ur nya behov av att lägga om ekonomin för att få upp produktiviteten. Motsättningar mellan olika delar av ländernas byråkratklass och byråkraterna i sovjet. Hur dessa motsättningar öppnar upp för eller spelar mot arbetarnas kamp för en bättre tillvaro.

De enskilda genomgångarna är långt ifrån de bästa på området vad det gäller de små människornas kamp. Ofta har han fokus på fackföreningar och mer eller mindre svettiga organisationer. Det han kan identifiera som viktigt för sina egna sektsträvanden. Blir ett jävla fokus på den polska fackföreningen solidaritet i polen tex. Mycket om hur ledningen sviker osv. Det han däremot klarar galant är de stora sammanhangen. Kapitalets rörelser, byråkratklassernas agerande osv.

Tredje delen sammanfattar han och bygger vidare sina tankar om realsocialismen. Vad den är, funkar och vad den kan komma att ta vägen. Ofta intressant, ibland helt ovidkommande dumheter om partier av organiserade avancerade medvetna arbetare som skall föra de andra arbetarna åt rätt håll.

I den här boken finns fruktansvärt mycket att hämta för den som är intresserad av Östeuropa och sovjet. Som en introduktion. Sen bör man läsa in sig på de feta redogörelser som finns om de olika upproren om man vill uppnå en riktig klarsyn.