Gustaf Mannerheim

Från Polkagriswiki
Version från den 12 november 2010 kl. 22.54 av Alven (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök
Hitler är över på besök i Finland 1942 och grattar polarn Mannerheim på 75-årsdagen.

Baron Carl Gustaf Emil Mannerheim (1867-1951) var de finländska borgarnas (de vita) starke man som dränkte arbetarresningen 1918 i blod och skapade den militärapparat som utgjorde ryggraden i den finska överhetens nya stat. Utöver alla de dåligt beväpnade och tränade rödgardister som mejades ner i strid så organiserade Mannerheim och hans kumpaner en systematiserad utrotning av de röda. 80 000 arbetare fängslades, 10 000 avrättades och 15 000 dog av svält och sjukdomar i de eländiga fånglägren. Och det var bara finnarna. Ryssarna gicks ännu hårdare åt. Minst 19 000 sovjetiska krigsfångar mördades i de finska fånglägren. Speciellt hårt gick man annars åt de kvinnor som stridit på den röda sidan. De våldtogs systematiskt och avrättades i ännu högre grad än männen. Detta är i klass med den ursinniga vita terrorn efter Pariskommunens nederlag 1871 – det skulle krävas fullt utvecklad fascism för att på europeisk mark överträffa detta.

Mannerheim hade svenskt påbrå och hade tjänat tsaryssland troget men var inte någon brinnande nationalist. Snarare rödinghatare av rang. Det var detta som motiverade hans insats under revolutionen.

Svinet vart lite putt när det visade sig att hans uppdragsgivare, den finska överheten mest ville bli en del av det tyska kejsardömet (där 1919 nångång). Han var tillhörde de som ville ansluta till Ententen... Så han lämnade alla officiella poster. Finland skulle bli en monarki med importerad tysk kejsare. När arbetarnas resning i Tyskland november 1918 sopade undan kejsardömet så gick ju de planerna i stöpet.

Han gjorde comeback i stats- och militärmakten på 1930-talet där ha blev överstehöns för de nazibackade finska krigsinsatserna mot Sovjetunionen. Han utsågs till president 1944.