Skillnad mellan versioner av "Gustaf Mannerheim"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
m
Rad 4: Rad 4:
 
Mannerheim hade svenskt påbrå och hade tjänat [[tsaryssland]] troget men var inte någon brinnande nationalist. Snarare rödinghatare av rang. Det var detta som motiverade hans insats under revolutionen.
 
Mannerheim hade svenskt påbrå och hade tjänat [[tsaryssland]] troget men var inte någon brinnande nationalist. Snarare rödinghatare av rang. Det var detta som motiverade hans insats under revolutionen.
  
Svinet vart lite putt när det visade sig att hans uppdragsgivare, den finska överheten mest ville bli en del av det tyska kejsardömet (där 1919 nångång). Han var tillhörde de som ville ansluta till [[Ententen]]... Så han lämnade alla officiella poster. Finland skulle bli en monarki med importerad tysk kejsare. När [[arbetarnas resning i Tyskland november 1918]] sopade undan kejsardömet så gick ju de planerna i stöpet.
+
Svinet vart lite putt när det visade sig att hans uppdragsgivare, den finska överheten mest ville bli en del av det tyska kejsardömet. Han var tillhörde de som ville ansluta till [[Ententen]]. När han rott hem kontrarevolutionen så manövrerades han snabbt ut. Han blev skitförbannad så klart och lämna alla officiella poster. Drog över till Stockholm där han satt och tjurade. Finland skulle bli en monarki och tillika lydstat till tyskland med med importerad kejsare. När [[arbetarnas resning i Tyskland november 1918]] sopade undan kejsardömet och det tyska imperiet stod det finska borgerskapet med byxorna nere. Det var bara att ringa in Mannerheim igen. Eftersom han stod på god fot med segermakterna så blev han överstehöns ända fram till 1919. Sedan vart det val o då förlorade han återigen makten.
  
 
Han gjorde comeback i stats- och militärmakten på 1930-talet där ha blev överstehöns för de nazibackade finska krigsinsatserna mot [[Sovjetunionen]]. Han utsågs till president 1944.
 
Han gjorde comeback i stats- och militärmakten på 1930-talet där ha blev överstehöns för de nazibackade finska krigsinsatserna mot [[Sovjetunionen]]. Han utsågs till president 1944.

Versionen från 2 mars 2011 kl. 22.02

Hitler är över på besök i Finland 1942 och grattar polarn Mannerheim på 75-årsdagen.

Baron Carl Gustaf Emil Mannerheim (1867-1951) var de finländska borgarnas (de vita) starke man som dränkte arbetarresningen 1918 i blod och skapade den militärapparat som utgjorde ryggraden i den finska överhetens nya stat. Utöver alla de dåligt beväpnade och tränade rödgardister som mejades ner i strid så organiserade Mannerheim och hans kumpaner en systematiserad utrotning av de röda. 80 000 arbetare fängslades, 10 000 avrättades och 15 000 dog av svält och sjukdomar i de eländiga fånglägren. Och det var bara finnarna. Ryssarna gicks ännu hårdare åt. Minst 19 000 sovjetiska krigsfångar mördades i de finska fånglägren. Speciellt hårt gick man annars åt de kvinnor som stridit på den röda sidan. De våldtogs systematiskt och avrättades i ännu högre grad än männen. Detta är i klass med den ursinniga vita terrorn efter Pariskommunens nederlag 1871 – det skulle krävas fullt utvecklad fascism för att på europeisk mark överträffa detta.

Mannerheim hade svenskt påbrå och hade tjänat tsaryssland troget men var inte någon brinnande nationalist. Snarare rödinghatare av rang. Det var detta som motiverade hans insats under revolutionen.

Svinet vart lite putt när det visade sig att hans uppdragsgivare, den finska överheten mest ville bli en del av det tyska kejsardömet. Han var tillhörde de som ville ansluta till Ententen. När han rott hem kontrarevolutionen så manövrerades han snabbt ut. Han blev skitförbannad så klart och lämna alla officiella poster. Drog över till Stockholm där han satt och tjurade. Finland skulle bli en monarki och tillika lydstat till tyskland med med importerad kejsare. När arbetarnas resning i Tyskland november 1918 sopade undan kejsardömet och det tyska imperiet så stod det finska borgerskapet med byxorna nere. Det var bara att ringa in Mannerheim igen. Eftersom han stod på god fot med segermakterna så blev han överstehöns ända fram till 1919. Sedan vart det val o då förlorade han återigen makten.

Han gjorde comeback i stats- och militärmakten på 1930-talet där ha blev överstehöns för de nazibackade finska krigsinsatserna mot Sovjetunionen. Han utsågs till president 1944.