Visa källa för Fridegård, Jan: Lars Hård går vidare

[[Bild:Fridegard jan-lars hard gar vidare.gif|thumb|200px|right]]

[[Jan Fridegård|Jan Fridegårds]] självbiografiska berättelse om Lars Hård går här vidare. Lars Hård fortsätter hanka sig fram. Han är författare men den personliga ekonomin pendlar fortfarande mellan hopp och förtvivlan. Han undviker arbete, tänker, funderar, härjar med överheten (i form av socialtjänster, bönder, fascister osv), erövrar en hög placering på nazisternas dödslista, träffar en kvinna och blir far. Boken slutar med andra världskrigets början. 

Föregås av ''[[Fridegård, Jan: Lars Hård|Lars Hård]]'' och ''[[Fridegård, Jan: Här är min hand|Här är min hand]]''.

== Utdrag ur boken ==
''I min flottiga anteckningsbok hade jag alltjämnt många visa mäns ord och jag stödde mig ofta på dem. Eftersom tankarna ändå var i Finland, lät jag dem flaxa vidare österut. Där fanns en vis man - ja, han korsfästes inte, mördades egendomligt nog inte alls, utan dog ensam och långskäggig på en enslig järnvägsstation. Av honom hade jag några rader i min bok och tänkte nu på att om han levat ett par årtioenden till, så hade de raderna nog kostat honom livet. "Utan att förhäva sig själv och förödmjuka andra, utan hyckleri och skurkaktighet, utan fängelser, fästningar, avrättningar, mord kan ingen regeringsmakt komma till eller upprättas" Och han fortsatte med dessa ord som framkallade ett rungande ja i mitt inre: "Följaktligen är det med all sannolikhet icke de bästa utan de sämsta som alltid suttit vid makten och som fortfarande sitter där."''

[[Kategori:Arbetarlitteratur]]
[[Kategori:Böcker]]