Skillnad mellan versioner av "Fernand Pelloutier"
Alven (Diskussion | bidrag) |
Linnea (Diskussion | bidrag) |
||
Rad 8: | Rad 8: | ||
[[Kategori:Franska anarkister]] | [[Kategori:Franska anarkister]] | ||
[[Kategori:Franska syndikalister]] | [[Kategori:Franska syndikalister]] | ||
− |
Nuvarande version från 30 maj 2011 kl. 16.57
Fernand Pelloutier, fackföreningsman, drivande kraft vid den franska syndikalismens framväxt. Född 1867 i Paris. Fadern posttjänsteman. Familjen flyttade till västkusten och Pelloutier blev journalist i St Nazaire. Han var vän till den socialistiske politikern Aristide Briand och deltog i valkampanjen för denne 1889. Upplevelsen av valintrigerna och politikernas svek gjorde honom till anarkist. Han flyttade till Paris 1893, kom in i fackföreningsrörelsen och blev 1894 sekreterare för "Arbetsbörsernas federation". Arbetsbörserna var lokala arbetarcentra, som förutom fackligt arbete bedrev arbetsförmedling, studie- och biblioteksverksamhet. Pelloutier led av tuberkulos och dog 1901, vid trettiotre års ålder.
Han har skrivit en "Arbetsbörsernas historia" ("Historie des bourses du travail") som kom ut postumt 1902 och är omtryckt 1946 och 1972. Ett annat omtalat opus av honom är hans "Brev till anarkisterna", där han uppmanar alla anarkister att gå in i fackföreningarna. Men han var inte i första hand teoretiker utan organisatör. Med sin trots sjuklighet oerhörda energi bidrog han till att arbeta fram den syndikalistiska rörelsen. Pelloutiers liv finns skildrat i en bok av brodern Maurice Pelloutier, "Fernand Pelloutier, sa vie, son oeuvre" (F P, hans liv, hans verk), utkommen 1911 samt i "Fernand Pelloutier et les orgines du syndicalisme d'action directe" (F P och direkt-aktionsyndikalismens ursprung) av Jacques Julliard (1971), som även innehåller artiklar m m av Pelloutier.
Saxat från Gröndahl, Britta: Här talar Syndikalisterna.