Vilka är vi? Är vi på riktigt? Är vi ett skämt? Syndikalistjävlar? Prispengar har utlysts. Snillen har spekulerat.
Polkagrisar? Myterister? Haverister? Myteri & Haveri! Dags för några avslöjanden…
Är vi från Gränna? Naturligtvis är vi det. Hur skulle det se ut annars? Vi har slitit våra kroppar och själar vid bakbord, kassapparater och inslagningspapper. Vi vet vem Frasse är, våra sorger dränktes på Hjorten innan Hjorten dränkte sig själv, vi hyr film på konsum, vi fikar på fiket (eller var det Haglunds?), när vi badar gör vi det inte i lagunen. Polkagrisar äter vi bara på jobbet. Kort sagt. Vi är fran Gränna. Men inte bara. Vi är från Gränna och världen.
Vilka är vi? Vi är polkagrisarbagaren och inslagaren. Vi jobbar i kassan, kanske bakar vi knäck. Men vi stretar också på campingen, säljer glass och städar toaletter. Vi sitter i kassan på konsum, Ica och den där mataffären vid torget som aldrig kan behålla ett namn men som envisas med dryga chefer. Vi undervisar och undervisas på Ribbaskolan. Vi knogar på dagis, försöker jobba så lite som möjligt på Rifa och så får vi ju alla jävla restauranger att gå runt.
Det kanske är lättare att berätta vilka vi inte är. Vi är inte de duktiga jävlarna, inte de som är nöjda med sitt slit och polar med chefen. Det är vi som kommer för sent till jobbet och går hem tidigare, vi latjar, skämtar och tar det lugnt på arbetets bekostnad. Vi tar hem vad vi vill och kan från jobbet. Vi håller varandra bakom ryggen och sätter alltid arbetskamraterna, varandra, före företaget. Vi kan sabba en massa värdefulla grejer för att det är roligt eller för att få vad vi vill ha. Tillsammans tar vi för oss, sätter vara liv främst. Krävs det så sätter vi hårt mot hårt. Vi gillar inte att ta skit! En för alla, alla för en. Och vi saknar inte erfarenheter. Vi är många, vi känner inga gränser och kan aldrig besegras. Vi är människor! Arbetare i rörelse.
Vi krävde bröd och liv i Gränna 1855 och bröd eller blod i New York 30 år senare. Vi speglade oss i framtiden på Paris gator 1871 och i spanska byar 1936. Som arbetarkvinnor i Petrograd startade vi ryska revolutionen 1917, med Kronstads matroser slogs vi mot Lenins trupper fyra år senare. Med vapen i hand har vi behärskat Helsingfors, Hamburg och Budapest. Vi var campesinos i uppror i Guatemala och södra Mexico. Vi strejkade till oss värdighet i USA på 30-talet och hotade göra korv av Chrustjev i Sovjetunionen pa 60-talet. Genom att vägra kriga och genom att skjuta våra officerare satte vi stop för Vietnamkriget ungefar samtidigt som vi var strejkande städerskor i Skövde. Franska folkfronten avskydde oss och fascisterna försökte mörda oss. Vi reste uppror i koncentrationslager och gjorde nästan Polen mänskligt på 80-talet. Häromdagen slogs vi for liv och värdighet i franska förorter, på argentinska gator, i kinesiska städer, inom sydkoreanska fackföreningar och på brittiska postkontor. Men nog med uppräkningar. Det här är ju bara skryt. Eller förluster på vägen framåt. Poängen har val kommit fram ändå vid det har laget. Det handlar om att stå upp för varandra. Det handlar om gemenskap och värdighet, sök ett uppror och du hittar oss. Vi vägrar ta skit och vi gör det tillsammans. Vi bär en ny värld i våra hjärtan. Solidarity Forever!
Och om du är polkagrisbaron, chef, uppåtsträvare, politiker eller något annat dumt: “You´re doomed. The best thing you can do is to find a soft place to fall”
