Bunny Ragnerstam

Från Polkagriswiki
Version från den 28 november 2017 kl. 21.30 av Linnea (Diskussion | bidrag) (Bibliografi)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Foto: Christina Ragnerstam
Från baksidan av Giddlunds utgåva av Vredens dag
Bunny Ragnerstam (1944-), denne gigant bland giganter, är grävandets och de historiska krönikornas obestridde mästare. Det finns nästan ingen som lyckats levandegöra vår historia på ett så klarsynt och levande sätt. Han har genom dokumentärromaner och krönikor lyckats skildra de senaste 140 årens samhällsutveckling. Genom sitt projekt "Arbetare i rörelse före arbetarrörelsen" har han slagit hål på den förhärskande svansviftande historieskrivningen om 1800-talets klass-strider. Ett pionjärarbete om självständig och medveten kamp mot överheten. Han har även ingående skildrat 1900-talets folkhemmssverige. Misären, uppåtsträvandet, svek, kvävande trygghet och feghet. Han har även hunnit med att skriva deckare, bygga hus i Färlöv och arbeta som Sveriges Författarförbunds ordförande mellan 1998 - 2002.

Så här säger han själv om sitt författarskap:

"Att skildra samtiden - det är min storstilade litterära plan i ett nötskal... Samtiden är för mig både nutid och historien som har format denna. Fast efterhand som åren går verkar det paradoxalt nog som om samtiden sträcker sej allt längre bakåt i tiden - 1800-talet är igår, 1700-talet i förrgår... Precis som hos alla mina litterära förebilder, både inom roman- och deckargenren, är satiren och humorn livsviktiga i mitt skrivande."[1]

Från sportjournalist till grävande romanförfattare

Bunny[2] Ragnerstam föddes i Eskilstuna, men kom att växa upp i fabriksbyn Främby utanför Falun. Morsan arbetade i fabriken, hon var frånskild och försörjde tre söner. I ungdomen var Bunny mycket idrottsintresserad och blev med tiden riktigt bra på fotboll, så bra att han faktiskt utsågs till Faluns bäste ett år. Jämte idrotten var det bokslukande som gällde. Efter realexamen, några år som fabriksarbetare och framstående fotbollsspelare bestämde han sig för att själv ta upp pennan. Som en av Faluns bästa fotbollsspelare fick han jobb som landets yngste sportjournalist på Falu-Kuriren (1962). Sedan värvades han till fotbollen i Kristianstad och ett journalistjobb på Kristianstadsbladet (1965) som han senare bytte mot ett på Arbetets lokalredaktion (1970-1975) i samma stad.[3]

1972 gav han ut sin första bok, deckaren Brottet som kom bort. Med sitt första författararvode som säkerhet byggde Bunny hus i Färlöv[4]. I det nya hemmets trygga vrå grävde han runt i den tidiga arbetarrörelsens historia, vilket så småningom ledde till dokumentärromanen Innan dagen gryr som blev hans egentliga litterära genombrott. Den första i en svit på fyra böcker som skildrar ett gäng arbetares tillvaro i 1880-talets Kristianstad och deras kamp för ett bättre liv. Sviten fick bra kritik och tog hela 70-talet att färdigställa. Den blev dessutom TV-serie på SVT under namnet Kråsnålen 1988.

Bunny hade nu gjort sig ett namn som författare. Han följer under 80-talets inbrott upp med romanserien En svensk tragedi som innehåller Uppkomlingen och Ett prima liv. Denna gång handlar det om ett annat arbetaröde. Om en klassresa från det lilla järnbrukssamhället till storstaden och ingenjörsyrket. Läsarna får följa bruksarbetaren Bertils uppväxt från 30-talet till 60-talet och dennes väg uppåt och framåt i folkhemmet. Som ortens fotbollsstjärna öppnas nya vägar för den driftige uppåtsträvaren. Skildringen kryddas med en massa välskrivna tidsdokument (personporträtt, fackföreningsprotokoll, stora händelser, stämningsbilder mm) som för tankarna till John Dos Passos. Vilket inte är så konstigt kanske eftersom han i den här vevan både skrev förord och arbetade med en nyöversättning av dennes USA-triologi [5].

Det är under mitten av 80-talet Bunny tar sitt grävande och skrivande till nya nivåer. Han sammanställer det tidigare materialet han samlat om Kristianstads arbetarrörelse i den historisk krönikan En värld att vinna en trevare inför de kommande storverken. Alla erfarenheterna och lärdomarna från sitt historiska grävande och skrivande samlar Bunny i artikeln Konsten att skriva en samhällsroman som ingår i Sök reda på, ta vara på, levandegör. Innan han tar itu med sitt mest omfatta projekt dittills så skriver han ännu en dokumentroman om sekelskiftets Kristianstad, När far blev sjuk. Under 70-80-talet drar han in en massa priser och belöningar på sitt författarskap från bland annat LO:s, Fackförbundspressens, tidningen VI:s och Kristianstads kommun och landstings kultur- och litteratur stipendier.

Arbetare i rörelse

Bunny-arb-i-rorelse1.jpg
Under vintern och våren 1984 råkade Bunny "stöta på uppgifter om en serie märkliga landsomfattande fackliga arbetaraktioner, redan i början av 1870-talet. Enligt den skrivna historien var sådant omöjligt och hade aldrig inträffat - de svenska arbetarna saknade nödvändig facklig och politisk medvetenhet på den tiden, det fick den först med August Palms inträde och socialismens och fackföreningsrörelsens genombrott på 1880-talet"[6]. När han grävde vidare runt dessa händelser så rullades ännu mer konstigheter allt längre tillbaks i historien upp. Det mesta stämde inte med den skrivna arbetarhistorien. Till slut började han ett regelrätt forskarprojekt under namnet "Arbetare i rörelse före arbetarrörelsen". Första resultatet av projektet, Arbetare i rörelse del 1 tar avstamp i det tidiga 1840-talet och marsoroligheterna i Stockholm, går i tryck 1986. Den andra delen, Arbetare i rörelse del 2, trycks ett år senare och var tänkt ta vid där den första boken slutade och avsluta med 1880-talet. Men så vart det inte. Ragnerstam stötte på så mycket intressant att den bara behandlade 1860-talet. Ytterligare en bok krävdes för att knyta ihop säcken. 1990 släpps Orons år som tar upp 1870-talets offensiva arbetarrörelser.

Bunny inser under grävets gång att arbetarrörelsens historia i stort är gravt politiskt färgad och ofta författad före andra världskriget av historiker närstående/anslutna till SAP - socialdemokratin beskrivs som den svenska arbetarklassens frälsare. Han blir också övertygad om att "det har funnits (och finns) en lång och medveten facklig arbetartradition, säkert ända sedan medeltiden. Och parallellt tycks det ha funnit en lika medveten politisk kamptradition, men på grund av dess märkliga, till synes primitiva kampformer - oftast stenkastning och hurrarop, liknande vår tids skanderande av slagord - har den ständigt förväxlats med spontana pöbelupplopp"[7].

Bunny-orons ar.jpg
Han konstaterar att "idéer inte flyger av sig själva över kontinenter och genom länder, utan bärs fram av människor. Min målsättning har varit och är att finna och följa dessa människor, för att på ett konkret sätt kunna skriva idéhistoria"[8]. Metoden var marxismens och historieuppfattningen den materialistiska i Bunnys egna tappning. Böckernas försättsblad pryds alla av de bevingade orden "Arbetarklassens frigörelse måste vara arbetarklassens eget verk" (Karl Marx - Friedrich Engels).

Han knackar även hål på seglivade myter om den så kallade "arbetararistokratin". De flesta drivande arbetare han följt i sina böcker var ganska välbeställda för att vara arbetare. "Men omvänt mot teorin om arbetararistokratin som ett tillbakahållande och gentemot herrarna försonande element, var dessa ständigt pådrivande, de oförsonligaste och radikalaste, alltid i täten för rörelserna."[9] De flesta av dessa kom från klassamhällets botten som oäkta barn, tidigt faderslösa, föräldralösa eller på annat sätt olycksdrabbade. "De verkar ha fått sådana insikter i klassamhällets funktion att de med brinnande lidelse inriktade sina liv på att förändra sakernas tillstånd - både för sig själva och sin klass."[10]

Bunny visar framförallt i Orons år hur illa det kan gå då strejken använts som mått på arbetarnas politiska mognad vilket varit det vanliga i historieskrivningen. Strejken har ju inte varit något mål i sig för folk i under- eller arbetarklass. Strejken är ofta en sista utväg. På många platser visar det sig vid närmare efterforskning att de bättre organiserade och starka arbetarkollektiven inte behövt strejka för att få sin vilja igenom.

Arbetare i rörelse-projektet är ett pionjärarbete som sliter historien ur händerna på sossar och andra borgare. Bunny visar på hur den självständiga kampen som ständigt förts av de exploaterade och fattiga klasserna är det som driver historien framåt. Bunny Ragnerstams metoder och framställning bryter de akademiska och ideologiska bojorna, öppnar upp för oss som vill lära av historien.

Slutet på seklet

På Författarafton i Färlöv 2009. Foto: Albert
På 90-talet så arbetade Bunny vidare på ett projekt som han startat redan 1983. Slutet på ett sekel skulle bli en krönika över Bunnys samtid. Hans egen tid. Nya projekt av olika slag kom ständigt emellan. Arbetare i rörelse triologin, författarfackligt arbete och ledningen av Nationalkampanjen Rädda Biblioteken bara för att nämna några. Det tog femton år tills han kunde komma till avslut. Men resultatet var värt att vänta på.

Boken är såklart skriven efter författarens egna erfarenheter och reflektioner men framförallt baserad i en mängd möten och samtal. Bokens karaktärer är inte hämtade direkt ur verkligheten men har speglar och skärvor från verkliga liv. I bokens efterord räknar författaren upp namn på personer (hundratalet "medarbetare" som hjälpt honom skriva boken. Det är idrottsstjärnor (bland andra Benno Magnussson), FN-soldater, regisörer, skådespelare (bland andra Marika Lagerkranz), akademiker, gamla radikaler, sossar, sjuksköterskor osv osv. Han förklarar det mycket svårare att skriva en roman som utspelar sig i en nyligen förfluten samtid än i en avlägsen. Allt måste stämma.

Samma år som boken gick i tryck (1998) så valdes Bunny till Författarförbundets ordförande. Där plöjde han runt till 2002. Flyttar till Malmö 2001. År 2004 gav han ut sin senaste bok, deckaren Mord, min själ. Fick Ture Nerman-priset 2006 [11]. Gick i pension 2009 och ska nu chilla i Ystad Sandskog på somrarna och i Frankrike på vintrarna[12].

Bibliografi

Böcker


Övrigt

För komplett skriftsammanställning kolla in Libris

Noter

  1. http://www.cor.se/hemsidor/ragnerstam.htm
  2. har fått sitt ovanliga förnamn efter Upton Sinclairs romanhjälte Bunny Ross. Fadern gillade denne hjälte så skarpt att sonen fick hans förnamn. Upton Sinclair (1878-1968) var en amerikansk rebellisk muckraker och socialistisk indignationsförfattare som skrev om slakteriernas, järnverkens och oljefältens arbetare. (www.dalademokraten.se)
  3. http://sydsvenskan.se/familj/fodelsedag/article556793/Nu-lamnar-han-vinterkylan.html
  4. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090227/KRISTIANSTAD/796111855/1932/&/Ragnerstam-var-tillbaka-i-Farlov
  5. (42:a breddgraden, 1919 och Stora pengar
  6. Ragnerstam, Bunny: Arbetare i Rörelse del 1 s.7
  7. Ragnerstam, Bunny: Arbetare i Rörelse del 1 s.8 i förordet
  8. ibid.
  9. Ragnerstam, Bunny: Arbetare i Rörelse del 2 s.8
  10. .ibid
  11. http://tt2.iogt.se/templates/NewsPageSmall____9130.aspx
  12. Är föv ordförande i villaägarna i Ystad Sandskog