Bondestam, Anna: Klyftan

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
"Hon hörde tunga steg vid dörren. Var det deras tur nu?"
De vita slår ner upproret först uppe i norr. Striderna avklaras snabbt och slaktarn marcherar in i Jakobstad. Uppe på Skatan där de flesta av stadens arbetare bor sprider sig skräcken och förgiftar vardagen. När de vita officerarna festat till det rejält en kväll med en svensk frivillig flygare så avrättas sju röda på öppen gata. Den vita terrorn var inledd. Folk försvinner, avrättas och sätts i läger. Ruts föräldrar tillhör de "röda" och därmed även 10 åriga Rut. Hon ligger varje kväll parlayserad av rädsla och ångest. Hon är vaken hela nätterna och ber till gud om att låta far få överleva.

Boken skildrar hur ett barn upplevde revolutionen och framförallt nederlaget och terrorn. Hur alla blir isolerade från varandra. Ingen vågar prata öppet. Vissa drar på sig vita armbindlar för att slippa undan. Ett 1984 i miniatyr uppstår. Tom de allra närmsta blir främlingar för varandra när livet sätts på paus. Den oändliga hopplösheten och svagheten gör mig som läsaren illamående. Och den blir så mycket klarare när den beskrivs ur barnets perspektiv.

Hela historien är självupplevd av Anna Bondestam och är ett av de få skildringarna på svenska (jämte Väinö Linna´s triologi "Här under polstjärnan") ur arbetarnas liv under finska revolutionen.

Några klipp från filmatiseringen (1973) av boken och lite information finns här.