Antonio Negri

Från Polkagriswiki
Version från den 19 juni 2007 kl. 15.50 av Iammany (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök
Antonio Negri
Antonio (Toni) Negri är italiensk marxist, en av operaismons stora namn. Negri var med och bildade Potere Operaio (Arbetarmakt) 1969 och var en av ledarna i Autonomia Operaia, och skrev för de operaistiska tidskrifterna Quaderni Rossi och Classe Operaia.

Han blev i slutet av 70-talet anklagad för att vara ideolog för Röda Brigaderna, som var involverade i kidnappningen och senare mordet på Aldo Moro, ledare för Italiens kristdemokratiska parti. Även fast han inte hade några förbindelser med Röda Brigaderna blev hand dömd för "association and insurrection against the state" (hur översätts det?). Negri flydde då till Frankrike och undervisade på Université de Vincennes och Collège International de Philosophie i Paris, tillsammand med Jacques Derrida, Michel Foucault and Gilles Deleuze. 1997 så återvände han frivilligt till Italien och avtjänade sitt straff. Idag lever han i Padua.

Antonio Negri arbete spänner över filosofi, politisk teori och kulturkritik. Negri har läst och kommenterat arbeten av Marx (Marx Beyond Marx), Lenin (i den oöversatta 33 Lezioni su Lenin) och Spinoza (The Savage Anomaly). En av hans viktigaste bidrag är den "sociala arbetaren", ett post-fordistiskt subjekt som var arvtagare till den fordistiska "massarbetaren". Han menar att då kapitalet var tvingad att expandera produktionen och sin dominans över samhället i sin helhet, så blir grupper så som studenter, hemmafruar och arbetslösa intressanta som nya subjekt i en revolutionär strategi. Hans arbete ändrar inriktning från det sena sjuttiotalet till nittiotalet, då han anammar poststrukturalismen, och börjar förkasta behovet av en "extern" kraft för att mobilisera arbetarklassen. Hans fokus på revolutionär subjektivitet ändras från idén om massarbetaren till det självorganiserade multituden, ett koncept som kommer från Spinoza.

(Har använt denna för stycket ovan: http://affinityproject.org/theories/negri.html)

Bibliografi

Böcker på engelska

  • Antonio Negri, Political Descartes: Reason, Ideology and the Bourgeois Project. Translated by Matteo Mandarini and Alberto Toscano. New York: Verso, 2007.
  • Antonio Negri, Negri on Negri: In Conversation with Anne Dufourmentelle London: Routledge, 2004
  • Michael Hardt and Antonio Negri, Multitude: War and Democracy in the Age of Empire, New York: Penguin Press, 2004.
  • Antonio Negri, Subversive Spinoza: (Un)Contemporary Variations, edited by Timothy S. Murphy, translated by Timothy S. Murphy, Michael Hardt, Ted Stolze, and Charles T. Wolfe, Manchester: Manchester University Press, 2004.
  • Antonio Negri, Time for Revolution. Translated by Matteo Mandarini. New York: Continuum, 2003.
  • Michael Hardt and Antonio Negri Empire, Harvard University Press, 2000.
  • Antonio Negri Insurgencies: Constituent Power and the Modern State Translated by Maurizia Boscagli. University of Minnesota Press, 1999.
  • Michael Hardt and Antonio Negri Labor of Dionysus: A Critique of the State-Form University of Minnesota Press, 1994.
  • Antonio Negri The Savage Anomaly: The Power of Spinoza's Metaphysics and Politics. University of Minnesota Press, 1991.
  • Antonio Negri, Marx Beyond Marx: Lessons on the Grundrisse, New York: Autonomedia, 1991.
  • Antonio Negri, Revolution Retrieved: Selected Writings on Marx, Keynes, Capitalist Crisis and New Social Subjects, 1967-83, London: Red Notes, 1988.
  • Antonio Negri, The Politics of Subversion: A Manifesto for the Twenty-First Century, Cambridge: Polity Press, 1989.
  • Félix Guattari och Antonio Negri, Communists like us, 1985.

Böcker på svenska

  • Antonio Negri och Michael Hardt: Imperiet, Glänta Produktion och Vertigo Förlag

Artiklar på engelska

Artiklar på svenska