1898 - Kravaller mot strejkbrytarstudenter i Lund
Många tror kanske att kravallerna den trettionde november 1991 är de allvarligaste i Lunds historia. Så är dock inte fallet. I november 1898 skakades Lund av tre nätters upplopp som var så allvarliga att borgmästaren såg sig tvingad att kalla in kronprinsens husarer från Malmö och proklamera undantagstillstånd samt utegångsföbud efter klockan 22 för att återställa ordningen.
Upprinnelsen till upploppen stod att finna i att en mindre grupp studenter blandat sig i en strejk vid Svedala sockerbruk genom att erbjuda sina tjänster som strejkbrytare. Trots att tidningen Arbetet hånade studenternas arbetskapacitet och deras fallenhet för dryckenskap och ren nöjeslyst under arbetstiden upprörde deras uppträdande en stor grupp lundabor. När ryktet om studenternas tilltag spridit sig slöt en stor skara människor upp vid stationen för att hälsa dem välkomna hem efter en dags strejkbryteri. Stämningen vid stationen blev snabbt upphetsad och det fåtal poliser som kommenderats ut fick anstränga sig hårt för att skydda studenterna, som snabbt marscherades till den relativa säkerheten i AF-borgen. Dagen därpå återupprepades scenerna men denna dag var både poliser och uppretade arbetare fler till antalet. Snart började det kastas stenar och jordklumpar mot studenterna som hukade i sin borg. När folkmassan inte kom åt studenterna slog de sönder AF-borgens fönster och en tidningsartikel beskriver hur stenarna ven genom byggnadens vestibul. Kanske var det de oväntade stora protesterna som fick sockerbrukets disponent, som själv bodde i Lund, att be studenterna att upphöra med sin strejkbrytargärning. Hursomhelst åkte det efter den dagen inte längre några studenter till Svedala.
På den tredje dagen samlades det trots detta en stor skara människor vid Lunds station. Antagligen misstrodde Lunds arbetarbefolkning beskedet om det inställda strejkbryteriet. Dessutom hade det spridit sig ett rykte om att borgmästaren hade kallat in kronprinsens husarer. Ryktet visade sig stämma och när borgmästaren tre gånger beordrat folkmassan att skingra sig – och tre gånger endast fått visslingar och skrik som svar – gav han husarlöjtnanten Maule order om att rensa gatan och Bantorget. Husarerna red chock med blanka sablar och folkmassan svarade med stenkastning. Kravallerna rasade i timtal, inte minst då Lunds medeltida gatunät lånade sig illa åt beridna insatser. Dagen efter proklamerade dock borgmästaren undantagstillstånd och den fackliga centralorganisationen antog ett uttalande där man slog fast att det var nog med upplopp nu. Därpå återinträdde lugnet i staden.
Några veckor senare dömdes sju personer för det våldsamma upploppet. I jämförelse med de domar som fallit i det moderna Sverige, exempelvis efter Göteborgskravallerna, var de påtagligt milda. Den person som straffades hårdast dömdes till 150 kronors böter (en sockerbruksarbetare i Svedala tjänade mellan 1.65 och 2.10 kronor om dagen) och två månaders fängelse för att bland annat ha kastat en sten i tinningen på en polis.
saxat från http://3000tecken.wordpress.com/2008/11/26/de-varsta-kravallerna-i-lunds-historia/
