Vilda strejken vid LKAB - Versionshistorik

Koltrast: /* Idag */

2020-04-14T11:21:32Z

‎Idag

Koltrast: /* Slutet - Söndra och härska */

2020-04-14T11:20:09Z

‎Slutet - Söndra och härska

Koltrast: /* Idag */

2018-10-18T11:50:25Z

‎Idag

Koltrast: /* Strejken */

2018-10-18T11:44:40Z

‎Strejken

Koltrast: /* Efter strejken */

2018-10-18T11:41:00Z

‎Efter strejken

Koltrast: /* Bakgrund */

2018-10-18T11:33:15Z

‎Bakgrund

Koltrast: /* Strejken */

2018-10-18T11:31:17Z

‎Strejken

Koltrast: /* Slutet - Söndra och härska */

2018-10-18T09:56:40Z

‎Slutet - Söndra och härska

Koltrast: /* Slutet - Söndra och härska */

2018-10-18T09:55:04Z

‎Slutet - Söndra och härska

Koltrast den 18 oktober 2018 kl. 09.39

2018-10-18T09:39:52Z

@@ Rad 164: / Rad 164: @@
 Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma.
-Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av "samförstånd" som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för allt hårdare och effektivare med att präntat in "samförståndet" in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.
+Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av "samförstånd" som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat allt hårdare och effektivare med att präntat in "samförståndet" i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.
 == Material ==

@@ Rad 123: / Rad 123: @@
 === Slutet - Söndra och härska ===
-I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de organiserade i strejkkommittén som vaktade arbetarnas intresse.
+I den Centrala strejkkommittén fanns det, efter en tid, två linjer: en som ville gå fackets och LO:s väg och en som stenhårt leddes av de beslut som gruvarbetarna fattade vid sina stormöten. De två linjerna som fanns i strejkkommittén var inte baserad på partitillhörighet, vilket varit bilden som media velat skapa och som förts fram av Gruvs-ordförande Bernt Nilsson, utan det skulle snarare visa sig att de var de som inte var partipolitiskt-organiserade i strejkkommittén som skulle vakta arbetarnas intresse in i det sista.
 Den första linjen "''Enhet genom kamp''" kom att representerades av Olle Hultin, [[Elof Luspa]], Östen Ölund, [[Harry Isaksson]] och Johnny Nilsson. Dessa kom att rösta tillsammans för att det var besluten som togs av gruvarbetarna på stormötena som skulle vara avgörande. Den andra fronten, som förespråkade "''Enhet genom eftergifter''", bestod av Hilding Lindström, Atle Lans, [[Ture Rantatalo]], [[Harry Holmlund]] och Sven Vigestet. Dessa skulle komma att följa fackets linje och propagera för en återgång till arbetet.
@@ Rad 129: / Rad 129: @@
 Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.
-När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970.  Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken.
+När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970.  Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken.
-Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den "paketlösning" som LKAB erbjöd.
+Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Efter att arbetarna gjort sin omröstning (där man tog beslut om fortsatt strejk) gjorde strejkkommittén sin egna omröstning den 1 februari, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den "paketlösning" som LKAB erbjöd.
 En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att "undvika splittring". Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.

@@ Rad 164: / Rad 164: @@
 Idag finns det inget minnesmärke över strejken i hela bolaget. Inte ens i LKAB:s gruvmuseum i Kirunagruvan finns det någonting som hänvisar till ''strejken'' överhuvud taget. Det finns heller inget minnesmärke i stadshuset eller sporthallen där stormötena hölls. Det verkar vara något som bolaget, föga förvånande, helst vill glömma.
-Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av "samförstånd" som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för att hårdare präntat in "samförståndet" in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.
+Istället är det mest tydliga spåret i gruvan (som lever kvar från dessa dagar som skakade Sverige) den korporativistisk tradition av "samförstånd" som infördes. Sedan gruvarbetarna återvände till gruvorna i början på februari 1970 har bolaget år för år arbetat för allt hårdare och effektivare med att präntat in "samförståndet" in i gruvarbetarna och göra det till en del av deras DNA. Malmen ska fram.
 == Material ==

@@ Rad 55: / Rad 55: @@
 === Strejken ===
-[[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara.  Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.
+[[Bild:Gruvstrejken_lkab_1969_demo.jpg|frame|right]|”Vi är människor. Tänk att man ska behöva säga det i Sverige, år 1969!”]]Tisdagen 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i Svappavaara.  Borrare, laddare och truckförare hade stämplat in vid sex snåret på morgonen för att i manskapshuset mötas av meddelandet att nu skulle deras lön sänkas. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. På kvällen hotar bolaget, det statliga LKAB, att lägga ner hela gruvan om inte arbetet återupptas nästa dag. Men hoten biter inte. Istället sprider sig strejken med en löpelds hastighet. Inom ett dygn gjorde gruvarbetarna i Kiruna detsamma som sina kamrater i Svappavaara. 3.100 man i strejk. Den 12 december anslöt sig även arbetsstyrkan i Malmberget. Nu var det dryga 4.800 man som lagt ner arbetet.
 Senare på kvällen (den 9 december) hölls det första stormötet i Svappavaara. I Malmberget (Gruvindustriarbetareförbundet avdelning 4) hade ännu inget avgörande inträffat. Torsdagen den 11 december hade alla arbetare i Kiruna gått med i strejken. Också i Malmberget lade avdelning efter avdelning ned arbetet och på kvällen stod hela gruvan stilla. Vid LKAB:s malmlastning i Luleå (Gruv avd 40) satte sig arbetarna i manskapshuset – bara fackföreningsstyrelsen fortsatte att arbeta. På förmiddagen sitter alla arbetare i Kiruna, men läget är fortfarande oklart. Förrådsgubben Harry Holmlund (i Kirunagruvan) försöker få tag på ombudsman Rehnkvist för att be honom att äntligen ta itu på allvar med omräkningsfaktorn. Rehnkvist är oanträffbar. På kontoret börjar fyra postflickor sympatistrejka. De hotas med omedelbart avsked och tvingas tillbaka till arbetet. (Senare, när strejkrörelsen tagit form, går alla kollektivanställda på kontoret i strejk.)

@@ Rad 146: / Rad 146: @@
 mentaliteten för dem hade inget försvar. "
-Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan  på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.
+Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan  på en drygt 20-årig (nåja) lång period av [[Den nya strejkrörelsen|vilda strejker]] och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.
 === Stödet till gruvarbetarna ===

@@ Rad 45: / Rad 45: @@
 Teserna var aldrig tänkta att nå offentlighetens ljus, men någon som uppenbarligen inte gillade dem läckte teserna till bibliotekarien i Malmberget som förstorade upp dem och hängde upp dem på väggen bredvid Sara Lidmans och Odd Uhrboms utställning [[Lidman,_Sara:_Gruva|Gruva]]. Till saken hör att Svenska Gruvindustriarbetareförbundet ordförande Bernt Nilsson (som också satt i LKAB:s styrelse) kände till teserna, men hade hållit tyst om det. När dessa offentliggjordes på folkbiblioteket i Malmberget i december 1968, blev reaktionen kraftig.
-Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.
+Ledningen för bolaget hade flyttat från Kiruna till Stockholm och ansågs ha tappat kontakten med arbetarnas verklighet. Ledarstilen som man nu praktiserade inom LKAB fick väldigt negativa praktiska konsekvenser: Felaktiga varningar till arbetare blev kvar (eftersom en chef aldrig gör fel), Chefers misstag och beslut som till och med riskerade livet på arbetare, sopades under mattan av samma anledning. Men värst var kanske att LKAB:s ledarstil lade en död hand över alla arbetsmiljöproblem som fanns och som till och med förvärrades: det handlade om farliga dieselavgaser, olycksrisken, buller och över- tidsarbete.
 Annat djävulskap som ledningen sysslande med var bland annat att sätta spikar på alla soptunnor underjord så att en inte arbetare skulle kunna sätta sig ner på dem. Ett till exempel på den tydliga hierarkin var att LKAB:s tjänstemän hade motorvärmare till sina bilar, men inte arbetarna. Det säger rätt mycket om hur förhållandena var i gruvan. Förutom dessa förändringar kom LKAB att dra ner personalstyrkan med 1400 man (främst i Malmberget) och sänka lönerna.

@@ Rad 111: / Rad 111: @@
 I intervjun sade han:
 ''"Strejken verkar vara välorganiserad, varför jag drar slutsatsen att den är styrd av politiska grupper. Personligen så har jag fått intrycket att det hela är en politisk aktion".''
 Strejken överraskade både regeringen, [[Olof Palme]] och [[Geijer]] och [[Nordgren]] i LO. Inför arbetarnas enighet och beslutsamhet krympte dessa ”arbetsledare” ihop till de ynkliga figurer som de var. Geijer vågade inte ställa upp i telefonväktardebatten med Elof Luspa och Olof Palme vågade inte åka upp till Malmfälten trots att arbetarna omgående bjöd upp honom.

@@ Rad 127: / Rad 127: @@
 Till en början hade inga fackliga byråkrater varit välkomna i strejkkommittén. Men måndagen den 29 december kom förslaget att en ''förhandlingskommitté'' skulle bildas. Den så kallade 27-mannadelegationen var ett faktum. Förutom nio delegater från vardera Malmberget och Kiruna, och de tre från Svappavaara, kom den att bestå av fyra personer från styrelserna i Gruvavdelning 4:an i Malmberget och Gruvavdelning 12:an i Kiruna (en av dessa var IB-Agenten [[Bruno Poromaa]]), samt två ombudsmän. Det var början på slutet.
-När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna. Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken.
+När samtal inleddes,efter sju veckor av strejk, deklarerade LKAB att företaget inte gav några löften innan arbetarna återgått i arbete. De lösa utfästelser som LKAB ändå gjort presenterades på ett stormöte för gruvarbetarna den 31 januari 1970.  Man bestämde sig för att rösta om återgång till arbetet eller fortsatt strejk. Och med 68 rösters övervikt röstade arbetarna för att fortsätta strejken.
 Detta utlöste en kris inne i den redan splittrade strejkkommittén. Direkt efter att arbetarna gjort sin omröstning gjorde strejkkommittén sin egna omröstning, med andra resultat. Med rösterna 13 mot 12, för en återgång till arbete som skulle äga rum den 4 februari 1970. Den utslagsgivande i beslutet om att avbryta strejken var en kommunist, VPK:aren, [[Emil Isaksson]] Malmbergets Lenin. [[Harry Isaksson]] och [[Elof Luspa]] var i slutändan de enda två som från strejkkommittén som inte skrev på för den "paketlösning" som LKAB erbjöd.

@@ Rad 132: / Rad 132: @@
 En politiskt splittrad 27-mannadelegation rekommenderade alltså arbetarna (som röstat för fortsatt strejk) att återgå till arbetet. Men gruvisarna tänkte fortsätta strejka. Den 3 februari 1970 ansåg strejkkommittéerna det troligt att förbundet tänkte inleda förhandlingar över huvudet på gruvarbetarna. Strejkkommittéerna framförde då till gubbarna, att en samlad återgång var enda möjligheten att "undvika splittring". Detta blev också beslutat vid strejkmötena. Strejkkommittéerna lovade att kampen skulle fortsätta i andra former och att kommittéerna själva tänkte fortsätta existera ett år framöver. LO och LKAB hade lyckats krossa strejken inifrån.
 === Efter strejken ===
@@ Rad 157: / Rad 145: @@
 Men redan under den 57 dagar långa gruvstrejken spred sig kampviljan till andra delar av Sverige och ett antal vilda strejker bröt ut. Gruvstrejken brukar räknas som den tändande gnistan  på en drygt 20-årig (nåja) lång period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på den svenska arbetsmarknad (med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen). Detta kom att på sikt att bana väg för [[Lagen om anställningsskydd (LAS)]], [[Medbestämmandelagen (MBL]]) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.
 === Idag ===