Trosell, Aino: Hjärtblad - Versionshistorik

Kurtake den 14 januari 2012 kl. 08.21

2012-01-14T08:21:25Z

Linnea den 12 januari 2012 kl. 11.57

2012-01-12T11:57:01Z

Linnea den 12 januari 2012 kl. 11.49

2012-01-12T11:49:19Z

Linnea: Ny sida: frame]]Historisk roman av Aino Trosell. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet i Dalarna och i Stockholm. Huvudpersonen är dalkullan Hulda som vi följe...

2012-01-12T11:48:05Z

Ny sida: frame]]Historisk roman av Aino Trosell. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet i Dalarna och i Stockholm. Huvudpersonen är dalkullan Hulda som vi följe...

Ny sida

[[Bild:Hjartblad.jpg|right|frame]]]]Historisk roman av [[Aino Trosell]]. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet i Dalarna och i Stockholm. Huvudpersonen är dalkullan Hulda som vi följer från barndom och ut i livet. Berättelsen börjar när Hulda är äldsta barnet i en fattig dalafamilj i närheten av Malung. Vintrarna är hårda och svältdöden vanlig (folk dör också av den skämda nödmatten som svenska staten skickar). Livet är slit o släp men också glädje, lek och berättelser. Vid en tidig ålder börjar Hulda arbete med att föra djur till sommarbeteten, genom arbetskamraterna möter hon nya erfarenheter. Muntliga berättelser och sägner spelar en stor roll i bygden, genom att berätta sprider man både livserfarenheter och hopp.

Hulda växer upp, blir kär, dansar, knogar men modern dör och hon får dra de yngre syskonen genom sorgen. När Hulda efter sommararbetet kommer tillbaka till hemmet har fadern skaffat en ny kvinna med nya barn. Hulda tål inte den nya ordningen och bestämmer sig för att vandra söder ut för att söka försörjning. Dalkullorna är kända för att knoga som resande arbetare. De är ambulerande försäljare, jobbar i hemmen, ror också båtar, kånkar på byggen, knogar som rallare och mycket annat. Deras typiska klädedräkter är ett signum för skötsamma, billiga och rörliga arbetare. Hulda tar följe söderut med en äldre och erfaren kvinna. Kvinnan råder Hulda att resa runt som försäljare men Hulda lockas till Stockkholm. I Stockholm får hon jobb som piga i en bemedlad medelklassfamilj. Hon knogar vinterhalvåret och vandrar sedan tillbaka till Dalarna, nästa höst bär det åter av till Stockholm och så har hon kommit i den resande dala-arbetskraftens säsongsrytm.

I Stockholm ser hon rikedommar, och lär sig också se fattigdomen. Hon sköter sitt jobb bra och kommer utmärkt överens med familjens sjuklige son. Detta gör henne populär hos herrskapet. Herrskapet och deras bekanta imponeras också över hennes livslust och berättarförmåga, de får henne att uppträda på middagar med berättelser från Dalarna (men de misstar hennes svenska för dalmål och Hulda känner sig smutsig när hon för berättelserna från liv till utsällning). Efter något år gör mannen i huset sexuella närmanden, Hulda blir förskräckt men när senare trolovningen med dalmasen Lars skiter sig (hon har varit otrogen och väntar barn tillsammans med en annan flicka) blir herrskapsmannen en tillfällig lösning. Samtidigt har Hulda har lär sig ta för sig sexuellt, att använda männen för sin egen njutning istället för att låta sig användas.

Det hela slutar, efter husmoderns död med giftermål över klassgränserna. Mannen dras till Huldas livslust och ärliga bakgrund, han dras också till arbetarrörelsen och hoppet om framtiden som en väg ur medelklassens meningslöshet. När Hulda kliver upp i klass-stegen blir tillvaron bekväm, men hon blir också svag och ömklig. Hon tycker om sin man men hon älskar honom inte. Livet är materiellt fint men andligt fattigt. Efter att ha stått på gränsen till självmord väljer hon att lämna mannen o tryggheten istället för livet. Åter på vandring söker hon åter arbete...

En intressant historisk roman med en levande berättelse. Boken skulle kunna läsas som ett sidoskott till [[Per Anders Fogelström|Fogelströms]] [[Fogelström, Per Anders: Stadserien|Stadserie]].

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:1800-tal]]
[[Kategori:Dalarna]]
[[Kategori:Hemarbete]]
[[Kategori:Stockholm]]

@@ Rad 3: / Rad 3: @@
 Hulda växer upp, blir kär, dansar och knogar. Men modern dör och hon får dra de yngre syskonen genom sorgen. När Hulda efter sommararbetet kommer tillbaka till hemmet har fadern skaffat en ny kvinna med nya barn. Hulda tål inte den nya ordningen och bestämmer sig för att vandra söder ut för att söka försörjning. Dalkullorna är kända för att knoga som resande arbetare. De är ambulerande försäljare, jobbar i hemmen, ror båtar, kånkar på byggen, knogar som rallare och mycket annat. Deras typiska klädedräkter är ett signum för skötsamma, billiga och rörliga arbetare. Hulda tar följe söderut med en äldre och erfaren kvinna. Kvinnan råder Hulda att resa runt som försäljare men Hulda lockas till Stockkholm. I Stockholm får hon jobb som piga i en bemedlad medelklassfamilj. Hon knogar vinterhalvåret och vandrar sedan tillbaka till Dalarna, nästa höst bär det åter av till Stockholm och så har hon kommit in i den resande dala-arbetskraftens säsongsrytm.
-I Stockholm ser hon rikedommar, och lär sig också se fattigdomen. Hon sköter sitt jobb bra och kommer utmärkt överens med familjens sjuklige son. Detta gör henne populär hos herrskapet. Herrskapet och deras bekanta imponeras också över hennes livslust och berättarförmåga, de får henne att uppträda på middagar med berättelser från Dalarna (men de misstar hennes svenska för dalmål och Hulda känner sig smutsig när hon för berättelserna från något levande till något för beskådning). Efter en tid gör mannen i huset sexuella närmanden, Hulda blir förskräckt men när senare trolovningen med dalmasen Lars skiter sig (hon har varit otrogen och väntar barn tillsammans med en annan flicka) blir herrskapsmannen en tillfällig lösning. Nu har Hulda också lärt sig att ta för sig sexuellt, att använda männen för sin egen njutning istället för att låta sig användas (dock inte utan rädslan för graviditeten).
+I Stockholm ser hon rikedommar, och lär sig också se fattigdomen. Hon sköter sitt jobb bra och kommer utmärkt överens med familjens sjuklige son. Detta gör henne populär hos herrskapet. Herrskapet och deras bekanta imponeras också över hennes livslust och berättarförmåga, de får henne att uppträda på middagar med berättelser från Dalarna (men de misstar hennes svenska för dalmål och Hulda känner sig smutsig när hon för berättelserna från något levande till något för beskådning). Efter en tid gör mannen i huset sexuella närmanden, Hulda blir förskräckt men när senare trolovningen med dalmasen Lars skiter sig (han har varit otrogen och väntar barn tillsammans med en annan flicka) blir herrskapsmannen en tillfällig lösning. Nu har Hulda också lärt sig att ta för sig sexuellt, att använda männen för sin egen njutning istället för att låta sig användas (dock inte utan rädslan för graviditeten).
 Det hela slutar, efter husmoderns död med giftermål över klassgränserna. Mannen dras till Huldas livslust och ärliga bakgrund, han dras också till arbetarrörelsen och hoppet om framtiden som en väg ur medelklassens meningslöshet. När Hulda kliver upp i klass-stegen blir tillvaron bekväm, men hon blir också svag och ömklig. Hon tycker om sin man men hon älskar honom inte. Livet är materiellt fint men andligt fattigt. Efter att ha stått på gränsen till självmord väljer hon att lämna mannen o tryggheten istället för livet. Åter på vandring söker hon åter arbete...

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-[[Bild:Hjartblad.jpg|right|frame]]Historisk roman av [[Aino Trosell]]. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet i Dalarna och i Stockholm. Huvudpersonen är dalkullan Hulda som vi följer från barndom och ut i livet. Berättelsen börjar när Hulda är äldsta barnet i en fattig dalafamilj i närheten av Malung. Vintrarna är hårda och svältdöden vanlig (folk dör också av den skämda nödmatten som svenska staten skickar). Livet är slit o släp men också glädje, lek och berättelser. Vid en tidig ålder börjar Hulda arbete med att föra djur till sommarbeteten, genom arbetskamraterna möter hon nya erfarenheter. Muntliga berättelser och sägner spelar en stor roll i bygden, genom att berätta sprider man både livserfarenheter och hopp.
+[[Bild:Hjartblad.jpg|right|frame]]Historisk roman av [[Aino Trosell]]. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet i Dalarna och i Stockholm. Huvudpersonen är dalkullan Hulda som vi följer från barndom och ut i livet. Berättelsen börjar när Hulda är äldsta barnet i en fattig dalafamilj i närheten av Malung. Vintrarna är hårda och svältdöden vanlig (folk dör också av den skämda nödmatten som svenska staten skickar). Livet är slit o släp men också glädje, lek och berättelser. Vid en tidig ålder börjar Hulda arbeta med att föra djur till sommarbeteten, genom arbetskamraterna möter hon nya erfarenheter. Muntliga berättelser och sägner spelar en stor roll i bygden, genom att berätta sprider man både livserfarenheter och hopp.
-Hulda växer upp, blir kär, dansar, knogar men modern dör och hon får dra de yngre syskonen genom sorgen. När Hulda efter sommararbetet kommer tillbaka till hemmet har fadern skaffat en ny kvinna med nya barn. Hulda tål inte den nya ordningen och bestämmer sig för att vandra söder ut för att söka försörjning. Dalkullorna är kända för att knoga som resande arbetare. De är ambulerande försäljare, jobbar i hemmen, ror också båtar, kånkar på byggen, knogar som rallare och mycket annat. Deras typiska klädedräkter är ett signum för skötsamma, billiga och rörliga arbetare. Hulda tar följe söderut med en äldre och erfaren kvinna. Kvinnan råder Hulda att resa runt som försäljare men Hulda lockas till Stockkholm. I Stockholm får hon jobb som piga i en bemedlad medelklassfamilj. Hon knogar vinterhalvåret och vandrar sedan tillbaka till Dalarna, nästa höst bär det åter av till Stockholm och så har hon kommit i den resande dala-arbetskraftens säsongsrytm.
+Hulda växer upp, blir kär, dansar och knogar. Men modern dör och hon får dra de yngre syskonen genom sorgen. När Hulda efter sommararbetet kommer tillbaka till hemmet har fadern skaffat en ny kvinna med nya barn. Hulda tål inte den nya ordningen och bestämmer sig för att vandra söder ut för att söka försörjning. Dalkullorna är kända för att knoga som resande arbetare. De är ambulerande försäljare, jobbar i hemmen, ror båtar, kånkar på byggen, knogar som rallare och mycket annat. Deras typiska klädedräkter är ett signum för skötsamma, billiga och rörliga arbetare. Hulda tar följe söderut med en äldre och erfaren kvinna. Kvinnan råder Hulda att resa runt som försäljare men Hulda lockas till Stockkholm. I Stockholm får hon jobb som piga i en bemedlad medelklassfamilj. Hon knogar vinterhalvåret och vandrar sedan tillbaka till Dalarna, nästa höst bär det åter av till Stockholm och så har hon kommit in i den resande dala-arbetskraftens säsongsrytm.
-I Stockholm ser hon rikedommar, och lär sig också se fattigdomen. Hon sköter sitt jobb bra och kommer utmärkt överens med familjens sjuklige son. Detta gör henne populär hos herrskapet. Herrskapet och deras bekanta imponeras också över hennes livslust och berättarförmåga, de får henne att uppträda på middagar med berättelser från Dalarna (men de misstar hennes svenska för dalmål och Hulda känner sig smutsig när hon för berättelserna från liv till utsällning). Efter något år gör mannen i huset sexuella närmanden, Hulda blir förskräckt men när senare trolovningen med dalmasen Lars skiter sig (hon har varit otrogen och väntar barn tillsammans med en annan flicka) blir herrskapsmannen en tillfällig lösning. Samtidigt har Hulda har lär sig ta för sig sexuellt, att använda männen för sin egen njutning istället för att låta sig användas.
+I Stockholm ser hon rikedommar, och lär sig också se fattigdomen. Hon sköter sitt jobb bra och kommer utmärkt överens med familjens sjuklige son. Detta gör henne populär hos herrskapet. Herrskapet och deras bekanta imponeras också över hennes livslust och berättarförmåga, de får henne att uppträda på middagar med berättelser från Dalarna (men de misstar hennes svenska för dalmål och Hulda känner sig smutsig när hon för berättelserna från något levande till något för beskådning). Efter en tid gör mannen i huset sexuella närmanden, Hulda blir förskräckt men när senare trolovningen med dalmasen Lars skiter sig (hon har varit otrogen och väntar barn tillsammans med en annan flicka) blir herrskapsmannen en tillfällig lösning. Nu har Hulda också lärt sig att ta för sig sexuellt, att använda männen för sin egen njutning istället för att låta sig användas (dock inte utan rädslan för graviditeten).
 Det hela slutar, efter husmoderns död med giftermål över klassgränserna. Mannen dras till Huldas livslust och ärliga bakgrund, han dras också till arbetarrörelsen och hoppet om framtiden som en väg ur medelklassens meningslöshet. När Hulda kliver upp i klass-stegen blir tillvaron bekväm, men hon blir också svag och ömklig. Hon tycker om sin man men hon älskar honom inte. Livet är materiellt fint men andligt fattigt. Efter att ha stått på gränsen till självmord väljer hon att lämna mannen o tryggheten istället för livet. Åter på vandring söker hon åter arbete...
-En intressant historisk roman med en levande berättelse. Boken skulle kunna läsas som ett sidoskott till [[Per Anders Fogelström|Fogelströms]] [[Fogelström, Per Anders: Stadserien|Stadserie]].
+En intressant historisk roman med en levande berättelse. Boken berättar vår historia liksom Huldas. Den skulle med fördel kunna läsas som ett sidoskott till [[Per Anders Fogelström|Fogelströms]] [[Fogelström, Per Anders: Stadserien|Stadserie]] eller tvärtom.
 [[Kategori:Böcker]]

← Äldre version		Versionen från 12 januari 2012 kl. 11.49
Rad 1:		Rad 1:
−	[[Bild:Hjartblad.jpg\|right\|frame]]]]Historisk roman av [[Aino Trosell]]. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet i Dalarna och i Stockholm. Huvudpersonen är dalkullan Hulda som vi följer från barndom och ut i livet. Berättelsen börjar när Hulda är äldsta barnet i en fattig dalafamilj i närheten av Malung. Vintrarna är hårda och svältdöden vanlig (folk dör också av den skämda nödmatten som svenska staten skickar). Livet är slit o släp men också glädje, lek och berättelser. Vid en tidig ålder börjar Hulda arbete med att föra djur till sommarbeteten, genom arbetskamraterna möter hon nya erfarenheter. Muntliga berättelser och sägner spelar en stor roll i bygden, genom att berätta sprider man både livserfarenheter och hopp.	+	[[Bild:Hjartblad.jpg\|right\|frame]]Historisk roman av [[Aino Trosell]]. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet i Dalarna och i Stockholm. Huvudpersonen är dalkullan Hulda som vi följer från barndom och ut i livet. Berättelsen börjar när Hulda är äldsta barnet i en fattig dalafamilj i närheten av Malung. Vintrarna är hårda och svältdöden vanlig (folk dör också av den skämda nödmatten som svenska staten skickar). Livet är slit o släp men också glädje, lek och berättelser. Vid en tidig ålder börjar Hulda arbete med att föra djur till sommarbeteten, genom arbetskamraterna möter hon nya erfarenheter. Muntliga berättelser och sägner spelar en stor roll i bygden, genom att berätta sprider man både livserfarenheter och hopp.

	Hulda växer upp, blir kär, dansar, knogar men modern dör och hon får dra de yngre syskonen genom sorgen. När Hulda efter sommararbetet kommer tillbaka till hemmet har fadern skaffat en ny kvinna med nya barn. Hulda tål inte den nya ordningen och bestämmer sig för att vandra söder ut för att söka försörjning. Dalkullorna är kända för att knoga som resande arbetare. De är ambulerande försäljare, jobbar i hemmen, ror också båtar, kånkar på byggen, knogar som rallare och mycket annat. Deras typiska klädedräkter är ett signum för skötsamma, billiga och rörliga arbetare. Hulda tar följe söderut med en äldre och erfaren kvinna. Kvinnan råder Hulda att resa runt som försäljare men Hulda lockas till Stockkholm. I Stockholm får hon jobb som piga i en bemedlad medelklassfamilj. Hon knogar vinterhalvåret och vandrar sedan tillbaka till Dalarna, nästa höst bär det åter av till Stockholm och så har hon kommit i den resande dala-arbetskraftens säsongsrytm.		Hulda växer upp, blir kär, dansar, knogar men modern dör och hon får dra de yngre syskonen genom sorgen. När Hulda efter sommararbetet kommer tillbaka till hemmet har fadern skaffat en ny kvinna med nya barn. Hulda tål inte den nya ordningen och bestämmer sig för att vandra söder ut för att söka försörjning. Dalkullorna är kända för att knoga som resande arbetare. De är ambulerande försäljare, jobbar i hemmen, ror också båtar, kånkar på byggen, knogar som rallare och mycket annat. Deras typiska klädedräkter är ett signum för skötsamma, billiga och rörliga arbetare. Hulda tar följe söderut med en äldre och erfaren kvinna. Kvinnan råder Hulda att resa runt som försäljare men Hulda lockas till Stockkholm. I Stockholm får hon jobb som piga i en bemedlad medelklassfamilj. Hon knogar vinterhalvåret och vandrar sedan tillbaka till Dalarna, nästa höst bär det åter av till Stockholm och så har hon kommit i den resande dala-arbetskraftens säsongsrytm.