Rosa, Isaac: Den osynliga handen - Versionshistorik

Linnea den 4 augusti 2013 kl. 20.38

2013-08-04T20:38:38Z

Linnea den 4 augusti 2013 kl. 20.37

2013-08-04T20:37:42Z

Linnea: Ny sida: rightDen Osynliga Handen eller '''La Mano Invisible''' som den heter på spanska är skriven av den spanske vänsteristen Isaac Rosa....

2013-08-04T20:37:19Z

Ny sida: rightDen Osynliga Handen eller '''La Mano Invisible''' som den heter på spanska är skriven av den spanske vänsteristen Isaac Rosa....

Ny sida

[[Bild:Rosa, Isaac - La mano invisible.jpg|frame|right]]Den Osynliga Handen eller '''La Mano Invisible''' som den heter på spanska är skriven av den spanske vänsteristen [[Isaac Rosa]]. Boken handlar om ett gäng knegare som blir anställda av en okänd arbetsköpare för att göra sina arbetsuppgifter i enorm lokal övervakade av publik. Det absurda är att deras arbete inte tycks fylla någon funktion. Fabriksarbeterskan lägger saker i olika lådar för att sedan lägga tillbaks dem, muraren murar en mur för att sedan riva den, telecomarbetaren ringer upp folk och frågar vad de tycker om sin arbetssituation men behöver inte kränga något. Alla förväntas dock nå en viss kvot och efter hand ökas arbetstempot och arbetarna gör organiseringsförsök varpå splittring uppstår. Muraren och sömerskan vill strejka medan slaktaren försöker lösa sina problem genom att tvinga städerskan att utföra hans eget arbete. Under tiden står publiken och tjoar och det skrivs mängder i media där folk försöker lista ut vad fan spektaklet handlar om.

Boken ger en hel del intressanta bilder av olika personers arbetssituation, om värk, problem, moral och kamp. Ibland är det nästan märkligt detaljerat, och man frågar sig hur en intellektuell vänsterist som Isac har kunnat skaffat sig den kunskapen. Efter hand dyker dock svaret upp. Han har studerat en hel del arbetssociologi men verkar också ha varit i kontakt med människor som lever de situationer han beskriver. Det blir tyvärr tomt på liv, karaktärerna blir något för många och boken liknar mer en studie som de gamla franska naturalisterna försökte göra karriär inom litteraturen med. Jag saknar ärligt talat människorna i den här boken, människorna dyker inte fram när man specialiserat sig på arbetetss sociologi, vi behöver skriva om våra egna situationer. För min del blir de situationerna tydliga i litteratur när man ser hela en persons liv och känslor. Det ger också en djupare förståelse för varför de agerar som de agerar. Naturalisten Zola hade en mall där hans degenerarade karatärer skulle ta livet av sig, den här boken påminner desvärre något om det experimentet även om den glimtar till här och var.

Om du är intresserad av spanska arbetsförhållanden under 2000:talet kan den här boken vara intressant, om du däremot vill lära känna människor som faktiskt lever under de förhållandena får du nog leta någon annanstans. Ett bra tips är [[Tarrío González, Xosé: Huye, hombre, huye|Huye hombre huye]] (Fly människa fly) som är en riktigt grym bok om en spansk fånge, men då måste du desvärre kunna spanska eller tyska.

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Spanien]]
[[Kategori:Kollektivroman]]

@@ Rad 7: / Rad 7: @@
 [[Kategori:Böcker]]
 [[Kategori:Spanien]]
-[[Kategori:Kollektivroman]]
+[[Kategori:Kollektivromaner]]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Bild:Rosa, Isaac - La mano invisible.jpg|frame|right]]Den Osynliga Handen eller '''La Mano Invisible''' som den heter på spanska  är skriven av den spanske vänsteristen [[Isaac Rosa]]. Boken handlar om ett gäng knegare som blir anställda av en okänd arbetsköpare för att göra sina arbetsuppgifter i enorm lokal övervakade av publik. Det absurda är att deras arbete inte tycks fylla någon funktion. Fabriksarbeterskan lägger saker i olika lådar för att sedan lägga tillbaks dem, muraren murar en mur för att sedan riva den, telecomarbetaren ringer upp folk och frågar vad de tycker om sin arbetssituation men behöver inte kränga något. Alla förväntas dock nå en viss kvot och efter hand ökas arbetstempot och arbetarna gör organiseringsförsök varpå splittring uppstår. Muraren och sömerskan vill strejka medan slaktaren försöker lösa sina problem genom att tvinga städerskan att utföra hans eget arbete. Under tiden står publiken och tjoar och det skrivs mängder i media där folk försöker lista ut vad fan spektaklet handlar om.
-Boken ger en hel del intressanta bilder av olika personers arbetssituation, om värk, problem, moral och kamp. Ibland är det nästan märkligt detaljerat, och man frågar sig hur en intellektuell vänsterist som Isac har kunnat skaffat sig den kunskapen. Efter hand dyker dock svaret upp. Han har studerat en hel del arbetssociologi men verkar också ha varit i kontakt med människor som lever de situationer han beskriver. Det blir tyvärr tomt på liv, karaktärerna blir något för många och boken liknar mer en studie som de gamla franska naturalisterna försökte göra karriär inom litteraturen med. Jag saknar ärligt talat människorna i den här boken, människorna dyker inte fram när man specialiserat sig på arbetetss sociologi, vi behöver skriva om våra egna situationer. För min del blir de situationerna tydliga i litteratur när man ser hela en persons liv och känslor. Det ger också en djupare förståelse för varför de agerar som de agerar. Naturalisten Zola hade en mall där hans degenerarade karatärer skulle ta livet av sig, den här boken påminner desvärre något om det experimentet även om den glimtar till här och var.
+Boken ger en hel del intressanta bilder av olika personers arbetssituation, om värk, problem, moral och kamp. Ibland är det nästan märkligt detaljerat, och man frågar sig hur en intellektuell vänsterist som Isaac har kunnat skaffat sig den kunskapen. Efter hand dyker dock svaret upp. Han har studerat en hel del arbetssociologi men verkar också ha varit i kontakt med människor som lever de situationer han beskriver. Det blir tyvärr tomt på liv, karaktärerna blir något för många och boken liknar mer en studie som de gamla franska naturalisterna försökte göra karriär inom litteraturen med. Jag saknar ärligt talat människorna i den här boken, människorna dyker inte fram när man specialiserat sig på arbetetss sociologi, vi behöver skriva om våra egna situationer. För min del blir de situationerna tydliga i litteratur när man ser hela en persons liv och känslor. Det ger också en djupare förståelse för varför de agerar som de agerar. Naturalisten Zola hade en mall där hans degenerarade karatärer skulle ta livet av sig, den här boken påminner desvärre något om det experimentet även om den glimtar till här och var.
 Om du är intresserad av spanska arbetsförhållanden under 2000:talet kan den här boken vara intressant, om du däremot vill lära känna människor som faktiskt lever under de förhållandena får du nog leta någon annanstans. Ett bra tips är [[Tarrío González, Xosé: Huye, hombre, huye|Huye hombre huye]] (Fly människa fly) som är en riktigt grym bok om en spansk fånge, men då måste du desvärre kunna spanska eller tyska.