Reell underordning - Versionshistorik

Kurtake den 21 januari 2009 kl. 10.49

2009-01-21T10:49:55Z

Zerkalo den 24 maj 2007 kl. 10.48

2007-05-24T10:48:29Z

Zerkalo den 23 maj 2007 kl. 14.51

2007-05-23T14:51:27Z

Zerkalo den 23 maj 2007 kl. 10.49

2007-05-23T10:49:24Z

Zerkalo: Ny sida: '''Reell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av Karl Marx i ''Kapitalets'' så kallade opublicerade kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens result...

2007-05-23T10:47:52Z

Ny sida: '''Reell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av Karl Marx i ''Kapitalets'' så kallade opublicerade kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens result...

Ny sida

'''Reell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalet]]s'' så kallade opublicerade kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar en fortsättning på och utvidgning av det han kallar [[formell underordning]]. Det är dock viktigt att påpeka att den reella underordningen inte ersätter den formella, bara utvecklar den och löser vissa av dess problem. Den formella underordningen finns alltid kvar som grund.

Medan den formella underordningen övertar äldre former av produktion och arbetsorganisering, innebär den reella underordningen att helt nya, specifikt kapitalistiska, former av arbete och produktion växer fram. Det kapitalistiska arbetet begränsas inte längre till specifika arbetsplatser, utan lägger under sig hela samhället. Den reella underordningen är skapandet av [[samhällsfabriken]]. Detta är ett resultat av en ökad sammansättning av konstant kapital (maskiner och teknologi) och utvecklingen av det Marx kallar det '''[[allmänna intellektet]]''' - produktionen av [[relativt mervärde]] och kunskapens ökande betydelse i produktionen, parallellt med den individuella arbetsinsatsens allt mindre relevans, leder till en förändring av arbetets karaktär. Medan arbetaren under den formella underordningen producerade materiella bruksvärden genom att förbruka sin fysiska arbetskraft (dvs den vara han sålde till kapitalisten), är den reella underordningens arbetare en representant för den [[sociala individen]] och den enorma mängd ackumulerat vetande som finns i samhället. Mervärdeproduktion handlar således alltmer om information, service och annat [[imateriellt arbete]].

Eftersom kapitalet fortfarande behöver arbetstid som värdemätare, trots att den individuella, mätbara arbetsinsatsen blir allt mindre relevant, skapas en motsättning i organiseringen av arbetet som i förlängningen leder till [[kriser]]. Dessa kan ta sig olika uttryck (och har givetvis även andra orsaker), men leder inte sällan till skarpa motsättningar mellan arbete och kapital, motsättningar som historiskt har lett till att kapitalet revolutionerat sig självt, dvs utvecklat och förfinat sina metoder för [[värdeförmering]] och den åtföljande disciplineringen av arbetskraften. Produktionsmodeller som [[toyotism]] är resultat av denna fortgående inomkapitalistiska revolution.

Eftersom förhållandet mellan arbete och kapital är betydligt mer komplext under den reella underordningen, fungerar disciplineringen och kontrollen av arbetskraften på en mångfald olika sätt och genomsyrar de flesta samhälleliga sfärer (till skillnad från under den formella underordningen då disciplinen mestadels inskränkte sig till fabriken). Genom företeelser som [[biopolitik]] och [[kontrollsamhället]] är det möjligt att upprätthålla kapitallogiken i hela samhällskroppen.

← Äldre version		Versionen från 21 januari 2009 kl. 10.49
Rad 11:		Rad 11:

	Marcel: "[[Angreppets och undandragandets kommunism]]" (I [[riff-raff]] # 7)		Marcel: "[[Angreppets och undandragandets kommunism]]" (I [[riff-raff]] # 7)
		+
		+	[[Kategori:Kapitalet]]

← Äldre version		Versionen från 24 maj 2007 kl. 10.48
Rad 6:		Rad 6:

	Eftersom förhållandet mellan arbete och kapital är betydligt mer komplext under den reella underordningen, fungerar disciplineringen och kontrollen av arbetskraften på en mångfald olika sätt och genomsyrar de flesta samhälleliga sfärer (till skillnad från under den formella underordningen då disciplinen mestadels inskränkte sig till fabriken). Genom företeelser som [[biopolitik]] och [[kontrollsamhället]] är det möjligt att upprätthålla kapitallogiken i hela samhällskroppen.		Eftersom förhållandet mellan arbete och kapital är betydligt mer komplext under den reella underordningen, fungerar disciplineringen och kontrollen av arbetskraften på en mångfald olika sätt och genomsyrar de flesta samhälleliga sfärer (till skillnad från under den formella underordningen då disciplinen mestadels inskränkte sig till fabriken). Genom företeelser som [[biopolitik]] och [[kontrollsamhället]] är det möjligt att upprätthålla kapitallogiken i hela samhällskroppen.
		+
		+	== Vidare läsning ==
		+	Karl Marx: "[[Fragmentet om maskiner]]" (I Fronesis # 9-10)
		+
		+	Marcel: "[[Angreppets och undandragandets kommunism]]" (I [[riff-raff]] # 7)

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 '''Reell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalet]]s'' så kallade opublicerade kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar en fortsättning på och utvidgning av det han kallar [[formell underordning]]. Det är dock viktigt att påpeka att den reella underordningen inte ersätter den formella, bara utvecklar den och löser vissa av dess problem. Den formella underordningen finns alltid kvar som grund.
-Medan den formella underordningen övertar äldre former av produktion och arbetsorganisering, innebär den reella underordningen att helt nya, specifikt kapitalistiska, former av arbete och produktion växer fram. Det kapitalistiska arbetet begränsas inte längre till specifika arbetsplatser, utan lägger under sig hela samhället. Den reella underordningen är skapandet av [[samhällsfabriken]]. Detta är ett resultat av en ökad sammansättning av konstant kapital (maskiner och teknologi) och utvecklingen av det Marx kallar det '''[[allmänna intellektet]]''' - produktionen av [[relativt mervärde]] och kunskapens ökande betydelse i produktionen, parallellt med den individuella arbetsinsatsens allt mindre relevans, leder till en förändring av arbetets karaktär. Medan arbetaren under den formella underordningen producerade materiella bruksvärden genom att förbruka sin fysiska arbetskraft (dvs den vara han sålde till kapitalisten), är den reella underordningens arbetare en representant för den [[sociala individen]] och den enorma mängd ackumulerat vetande som finns i samhället. Mervärdeproduktion handlar således alltmer om information, service och annat [[immateriellt arbete]].
+Medan den formella underordningen övertar äldre former av produktion och arbetsorganisering, innebär den reella underordningen att helt nya, specifikt kapitalistiska, former av arbete och produktion växer fram. Det kapitalistiska arbetet begränsas inte längre till arbetsplatserna, utan lägger under sig hela samhället. Den reella underordningen är skapandet av [[samhällsfabriken]]. Detta är ett resultat av en ökad sammansättning av konstant kapital (maskiner och teknologi) och utvecklingen av det Marx kallar det '''[[allmänna intellektet]]''' - produktionen av [[relativt mervärde]] och kunskapens ökande betydelse i produktionen, parallellt med den individuella arbetsinsatsens allt mindre relevans, leder till en förändring av arbetets karaktär. Medan arbetaren under den formella underordningen producerade materiella bruksvärden genom att förbruka sin fysiska arbetskraft (dvs den vara han sålde till kapitalisten), är den reella underordningens arbetare en representant för den [[sociala individen]] och den enorma mängd ackumulerat vetande som finns i samhället. Mervärdeproduktion handlar således alltmer om information, service och annat [[immateriellt arbete]].
 Eftersom kapitalet fortfarande behöver arbetstid som värdemätare, trots att den individuella, mätbara arbetsinsatsen blir allt mindre relevant, skapas en motsättning i organiseringen av arbetet som i förlängningen leder till [[kriser]]. Dessa kan ta sig olika uttryck (och har givetvis även andra orsaker), men leder inte sällan till skarpa motsättningar mellan arbete och kapital, motsättningar som historiskt har lett till att kapitalet revolutionerat sig självt, dvs utvecklat och förfinat sina metoder för [[värdeförmering]] och den åtföljande disciplineringen av arbetskraften. Produktionsmodeller som [[toyotism]] är resultat av denna fortgående inomkapitalistiska revolution.
 Eftersom förhållandet mellan arbete och kapital är betydligt mer komplext under den reella underordningen, fungerar disciplineringen och kontrollen av arbetskraften på en mångfald olika sätt och genomsyrar de flesta samhälleliga sfärer (till skillnad från under den formella underordningen då disciplinen mestadels inskränkte sig till fabriken). Genom företeelser som [[biopolitik]] och [[kontrollsamhället]] är det möjligt att upprätthålla kapitallogiken i hela samhällskroppen.