Polkagriswiki - Användarbidrag [sv]

Fil:Sinclair Upton.gif

2024-12-30T13:58:24Z

Kurtake:

Wikimedia

Fil:Aino Trosell.JPG

2024-12-30T13:55:28Z

Kurtake:

FRån wikimedia

Fil:Ryd lilian.gif

2024-12-30T13:33:11Z

Kurtake:

Från https://www.dialogosforlag.se/forfattare/ryd-lilian.html

Fil:Evhammar micke.gif

2024-12-30T13:03:46Z

Kurtake:

[[Micke Evhammar]]

Fotograf: Marie Arvstrand

Fanny kaplan

2023-06-16T07:58:02Z

Kurtake:

[[Bild:Kaplan_fanny.jpg|frame|right]]'''Fanny Jefimovna Kaplan''' (ryska: Фанни Ефимовна Каплан, Fanni Jefimovna FannyKaplan), egentligen Fejga Chaimovna Rojtblat (ryska: Фейга Хаимовна Ройтблат), född 10 februari 1890 i guvernementet Volynien i Ryssland, död 3 september 1918 i Moskva, var en ukrainsk-judisk anarkist och socialrevolutionär.

Fanny Kaplan förövade den 30 augusti 1918 ett attentat mot Lenin. Han höll ett tal i en fabrik i Moskva, och Kaplan sköt tre skott mot honom. Lenin fördes sårad till Kreml, men överlevde. Kaplan greps och förhördes av tjekan, enligt uppgift under tortyr. När det framkom att hon inte skulle avslöja sina uppdragsgivare dömdes hon till döden och avrättades.[3] Samma dag dödades en av Lenins män, Moisej Uritskij, i ett attentat i Petrograd. Attentaten togs som startsignal för en upptrappad kampanj mot oppositionella element, varvid hundratals avrättades.

Kaplan var socialrevolutionär och anarkist, och ogillade starkt den väg som Ryssland tagit efter införandet av, som hon såg det, partiets diktatur över proletariatet. Hon motsatte sig freden med Tyskland som Lenin framtvingat samt upphävandet av dumans makt till förmån för kommunistpartiet.

Kaplan blev därpå skjuten av tjekan utan rättegång den 3 september. Forskaren Arkadij Vaksberg har ifrågasatt att Kaplan skulle ha kunnat vara den skyldiga, eftersom hon hade starkt nedsatt syn. Andra menar att Kaplan endast hade problem med synen i perioder, och inte vid attentatstillfället.

Saxat och komprimerat från: https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/05/28/fanny-kaplan/

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Stepan Maximovich Petrichenko

2023-06-16T07:37:18Z

Kurtake:

[[Bild:Petrichenko stephan.jpg|thumb|150px|right]]'''Stepan Maximovich Petrichenko''' (Ryska: Степан Максимович Петриченко; 1892 – 2 juni 1947) var en rysk revolutionär, en anarkosyndikalistisk politiker och de facto ledare för [[Kronstadt-kommunen]] och ledare för den revolutionära kommittén som ledde [[1921 - Upproret i Kronstadt|Kronstadt-upproret 1921]]. Petrichenko föddes 1892 i byn Nikitenka i Kaluga Governorate i en bondefamilj. Två år efter sin födelse flyttade hans familj till Alexandrovsk (Yekaterinoslav Governorate), där Stepan tog examen i stadens skola och anställdes på det lokala järnverket som metallarbetare. År 1913 uttogs Petrichenko till militärtjänst i den ryska flottan, där han tilldelades det ryska slagskeppet Petropavlovsk, en del av den baltiska flottan.

Under februarirevolutionen i Ryssland hade han varit med flottan på den Petrichenkoestniska ön Nargen (nu Naissaar). I december 1917 proklamerades en sovjetrepublik ”Soldater och Fortifikationsbyggare i Nargen”. En republik lanserades med åttiofem marina trupper som stöddes av omkring 800 lokala arbetare som hade evakuerats dit i början av första världskriget. Petrichenko kämpade för [[bolsjevikerna]] mot det tyska riket, och hjälpte till i evakueringen av Naissaar den 26 februari med den baltiska flottan som gick i riktning mot Helsingfors och därifrån till Kronstadt. År 1919 gick han in i det ryska kommunistpartiet (bolsjevikerna), men avgick senare under en utrensning. Sommaren 1920 reste han hem och kom tillbaka med godkännande av [[Nestor Makhno]]. Han var inte officer i den baltiska flottan, men när han ändå tog ansvaret för att styra flottan var han ingenjör på slagskeppet Petropavlovsk.

Efter att Kronstadt-upproret brutalt slogs ned av [[Trotskij]] flydde Stepan över isen till Finland, där han fortsatte sin agitation mot bolsjevikerna. Han stannade i Finland i många år tills han kom i konflikt med finska regeringen över sitt stöd av sovjetiska grupper under [[vinterkriget]] mellan Sovjetunionen och Finland år 1940. Han arresterades och år 1945 utvisades han till Sovjetunionen, där han strax greps och deporterades till Vladimir-fängelset där han dog kort därefter.

Saxat från https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/05/27/stephan-petrichenko/

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Stepan Maximovich Petrichenko

2023-06-16T07:35:49Z

Kurtake:

[[Bild:Petrichenko stephan.jpg|thumb|150px|right]]'''Stepan Maximovich Petrichenko''' (Ryska: Степан Максимович Петриченко; 1892 – 2 juni 1947) var en rysk revolutionär, en anarkosyndikalistisk politiker och de facto ledare för [[Kronstadt-kommunen]] och ledare för den revolutionära kommittén som ledde [[Kronstadt-upproret 1921]]. Petrichenko föddes 1892 i byn Nikitenka i Kaluga Governorate i en bondefamilj. Två år efter sin födelse flyttade hans familj till Alexandrovsk (Yekaterinoslav Governorate), där Stepan tog examen i stadens skola och anställdes på det lokala järnverket som metallarbetare. År 1913 uttogs Petrichenko till militärtjänst i den ryska flottan, där han tilldelades det ryska slagskeppet Petropavlovsk, en del av den baltiska flottan.

Under februarirevolutionen i Ryssland hade han varit med flottan på den Petrichenkoestniska ön Nargen (nu Naissaar). I december 1917 proklamerades en sovjetrepublik ”Soldater och Fortifikationsbyggare i Nargen”. En republik lanserades med åttiofem marina trupper som stöddes av omkring 800 lokala arbetare som hade evakuerats dit i början av första världskriget. Petrichenko kämpade för [[bolsjevikerna]] mot det tyska riket, och hjälpte till i evakueringen av Naissaar den 26 februari med den baltiska flottan som gick i riktning mot Helsingfors och därifrån till Kronstadt. År 1919 gick han in i det ryska kommunistpartiet (bolsjevikerna), men avgick senare under en utrensning. Sommaren 1920 reste han hem och kom tillbaka med godkännande av [[Nestor Makhno]]. Han var inte officer i den baltiska flottan, men när han ändå tog ansvaret för att styra flottan var han ingenjör på slagskeppet Petropavlovsk.

Efter att Kronstadt-upproret brutalt slogs ned av [[Trotskij]] flydde Stepan över isen till Finland, där han fortsatte sin agitation mot bolsjevikerna. Han stannade i Finland i många år tills han kom i konflikt med finska regeringen över sitt stöd av sovjetiska grupper under [[vinterkriget]] mellan Sovjetunionen och Finland år 1940. Han arresterades och år 1945 utvisades han till Sovjetunionen, där han strax greps och deporterades till Vladimir-fängelset där han dog kort därefter.

Saxat från https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/05/27/stephan-petrichenko/

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Stepan Maximovich Petrichenko

2023-06-16T07:34:32Z

Kurtake: Skapade sidan med 'right'''Stepan Maximovich Petrichenko''' (Ryska: Степан Максимович Петриченко; 1892 – 2 juni 1947) var en ry...'

[[Bild:Petrichenko stephan.jpg|frame|right]]'''Stepan Maximovich Petrichenko''' (Ryska: Степан Максимович Петриченко; 1892 – 2 juni 1947) var en rysk revolutionär, en anarkosyndikalistisk politiker och de facto ledare för [[Kronstadt-kommunen]] och ledare för den revolutionära kommittén som ledde [[Kronstadt-upproret 1921]]. Petrichenko föddes 1892 i byn Nikitenka i Kaluga Governorate i en bondefamilj. Två år efter sin födelse flyttade hans familj till Alexandrovsk (Yekaterinoslav Governorate), där Stepan tog examen i stadens skola och anställdes på det lokala järnverket som metallarbetare. År 1913 uttogs Petrichenko till militärtjänst i den ryska flottan, där han tilldelades det ryska slagskeppet Petropavlovsk, en del av den baltiska flottan.

Under februarirevolutionen i Ryssland hade han varit med flottan på den Petrichenkoestniska ön Nargen (nu Naissaar). I december 1917 proklamerades en sovjetrepublik ”Soldater och Fortifikationsbyggare i Nargen”. En republik lanserades med åttiofem marina trupper som stöddes av omkring 800 lokala arbetare som hade evakuerats dit i början av första världskriget. Petrichenko kämpade för [[bolsjevikerna]] mot det tyska riket, och hjälpte till i evakueringen av Naissaar den 26 februari med den baltiska flottan som gick i riktning mot Helsingfors och därifrån till Kronstadt. År 1919 gick han in i det ryska kommunistpartiet (bolsjevikerna), men avgick senare under en utrensning. Sommaren 1920 reste han hem och kom tillbaka med godkännande av [[Nestor Makhno]]. Han var inte officer i den baltiska flottan, men när han ändå tog ansvaret för att styra flottan var han ingenjör på slagskeppet Petropavlovsk.

Efter att Kronstadt-upproret brutalt slogs ned av [[Trotskij]] flydde Stepan över isen till Finland, där han fortsatte sin agitation mot bolsjevikerna. Han stannade i Finland i många år tills han kom i konflikt med finska regeringen över sitt stöd av sovjetiska grupper under [[vinterkriget]] mellan Sovjetunionen och Finland år 1940. Han arresterades och år 1945 utvisades han till Sovjetunionen, där han strax greps och deporterades till Vladimir-fängelset där han dog kort därefter.

Saxat från https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/05/27/stephan-petrichenko/

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Fil:Petrichenko stephan.jpg

2023-06-16T07:34:18Z

Kurtake: Kategori:Ryska anarkister Stepan Petrichenko

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Stepan Petrichenko

Fanja Anisimovna Baron

2023-06-16T07:00:11Z

Kurtake:

[[Bild:Baron fanja.jpg|frame|right]]'''Fanja Anisimovna Baron''' (ryska: Фаня Анисимовна Барон), född Avrutzky fanja1887 i Khodorov i Kejsardömet Ryssland, död 29 september 1921 i Moskva, var en rysk anarkistisk revolutionär som bodde i Amerika från 1911 till 1917 då hon återvände till sitt hemland för att bygga upp det efterrevolutionära samhället. År 1921 avrättades hon av tjekan.

[[Emma Goldman]] skriver i boken ”My further Disillusionment in Russia”:

”Fanja Baron var den sorts ryska kvinna som helt vigt sig för mänsklighetens sak. Även i Amerika tillbringade hon all sin fritid och en ansenlig del av sin magra lön i en fabrik för ytterligare anarkistisk propaganda. Flera år efteråt när jag träffade henne i Charkov hade hennes iver och hängivenhet blivit förstärkt av den förföljelse hon och hennes kamrater hade uthärdat efter återkomsten till Ryssland. Hon hade ett obegränsat mod och en generös anda. Hon kunde utföra den svåraste uppgiften och beröva sig den sista biten bröd med fullkomlig osjälviskhet.

Under besvärliga omständigheter reste hon fram och tillbaka genom Ukraina för att sprida tidningen Nabat, organisera arbetarna och bönderna, eller ge hjälp och bistånd till hennes fängslade kamrater. Hon var ett av offren för Butyrkafängelset, där hon blev avdragen håret och illa slagen. Efter sin flykt från Rjazan-fängelset vandrade hon till fots till Moskva, dit hon kom utfattig och i trasor. Det var hennes desperata tillstånd som drev henne att söka skydd hos sin svåger, vid vars hus hon upptäcktes av tjekan. Denna varmhjärtade kvinna, som hade tjänat den sociala revolutionen i hela sitt liv, dödades av människor som låtsades vara revolutionens förtrupp. Inte nöjda med brottet att döda Fajya Baron, satte sovjetregeringen också stigmat av banditism på minnet av sina döda offer”.

Saxat från https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/05/26/fanja-baron/

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Fanja Anisimovna Baron

2023-06-16T06:59:46Z

Kurtake:

Fanja Anisimovna Baron

2023-06-16T06:59:28Z

Kurtake: Skapade sidan med 'right'''Fanja Anisimovna Baron''' (ryska: Фаня Анисимовна Барон), född Avrutzky fanja1887 i Khodorov i Kejsardömet Ryssland, död 29 septe...'

[[Bild:|frame|right]]'''Fanja Anisimovna Baron''' (ryska: Фаня Анисимовна Барон), född Avrutzky fanja1887 i Khodorov i Kejsardömet Ryssland, död 29 september 1921 i Moskva, var en rysk anarkistisk revolutionär som bodde i Amerika från 1911 till 1917 då hon återvände till sitt hemland för att bygga upp det efterrevolutionära samhället. År 1921 avrättades hon av tjekan.

[[Emma Goldman]] skriver i boken ”My further Disillusionment in Russia”:

”Fanja Baron var den sorts ryska kvinna som helt vigt sig för mänsklighetens sak. Även i Amerika tillbringade hon all sin fritid och en ansenlig del av sin magra lön i en fabrik för ytterligare anarkistisk propaganda. Flera år efteråt när jag träffade henne i Charkov hade hennes iver och hängivenhet blivit förstärkt av den förföljelse hon och hennes kamrater hade uthärdat efter återkomsten till Ryssland. Hon hade ett obegränsat mod och en generös anda. Hon kunde utföra den svåraste uppgiften och beröva sig den sista biten bröd med fullkomlig osjälviskhet.

Under besvärliga omständigheter reste hon fram och tillbaka genom Ukraina för att sprida tidningen Nabat, organisera arbetarna och bönderna, eller ge hjälp och bistånd till hennes fängslade kamrater. Hon var ett av offren för Butyrkafängelset, där hon blev avdragen håret och illa slagen. Efter sin flykt från Rjazan-fängelset vandrade hon till fots till Moskva, dit hon kom utfattig och i trasor. Det var hennes desperata tillstånd som drev henne att söka skydd hos sin svåger, vid vars hus hon upptäcktes av tjekan. Denna varmhjärtade kvinna, som hade tjänat den sociala revolutionen i hela sitt liv, dödades av människor som låtsades vara revolutionens förtrupp. Inte nöjda med brottet att döda Fajya Baron, satte sovjetregeringen också stigmat av banditism på minnet av sina döda offer”.

Saxat från https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/05/26/fanja-baron/

Fil:Baron fanja.jpg

2023-06-16T06:59:23Z

Kurtake: Kategori:Ryska kategorier Fanja Baron

[[Kategori:Ryska kategorier]]

Fanja Baron

Fil:Schwartzbard samuel.jpg

2023-06-16T06:50:14Z

Kurtake:

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Samuel Schwartzbard

Samuel Schwartzbard

2023-06-16T06:49:23Z

Kurtake:

[[Bild:Schwartzbard_samuel.jpg|thumb|right]]'''Samuel Schwartzbard''' alias '''Bal Khaloymes''' (1886 -1938) var en rysk yiddish-poet och anarkist, sedan tiden som urmakare i Budapest och andra städer särskilt lojal mot [[Kropotkin]] för hela livet ut. Han deltog i Franska Främlingslegionens insatser i WWI. Han var framför allt en av de djärvaste kämparna i Nestor Makhnos anarkistska armé i Ukraina 1917-1921. Hans poesi utgavs under pseudonymen Baal-Khaloymes (”Drömmaren”).

Samuel begick den 25 maj 1926 mordet på Symon Petljura på Rue Racine i Paris. Schwartzbard var jude och hans familj hade tillhört offren för pogromer där mordoffret Petljura varit anstiftaren. Schwartzbard ställdes inför rätta i Frankrike. Hans advokat hade tidgare försvarat anarkisterna [[Durruti]] och [[Ascaso]]. Samuel försvarade sig med att han hade avrättat en massmördare. Bland dem som erbjöd sig att avlägga vittnesmål till hans försvar fanns Henri Bergson, Romain Rolland och [[Albert Einstein]]. Schwartzbard frikändes sensationellt och detta gjorde honom väldsberömd i anarkistkretsar och i den övriga samtiden.

Han blev senare en av grundarna av Internationella förbundet mot antisemitism (Ligue Internationale contre l’Antisémitisme). När han nekats inresevisum till Israel utvandrade han stället tll Sydafrika, där han avled 1938 och på så vis slapp uppleva WWII.

Saxat från https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/09/21/samuel-schwartzbard-judisk-anarkist/

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Samuel Schwartzbard

2023-06-16T06:42:58Z

Kurtake:

Samuel Schwartzbard

2023-06-16T06:40:48Z

Kurtake:

[[Bild:Schwartzbard_samuel.jpg|thumb|right]]'''Samuel Schwartzbard''' alias '''Bal Khaloymes''' (1886 -1938) var en rysk yiddish-poet och anarkist, sedan tiden som urmakare i Budapest och andra städer särskilt lojal mot Kropotkin för hela livet ut. Han deltog i Franska Främlingslegionens insatser i WWI. Han var framför allt en av de djärvaste kämparna i Nestor Makhnos anarkistska armé i Ukraina 1917-1921. Hans poesi utgavs under pseudonymen Baal-Khaloymes (”Drömmaren”).

Samuel begick den 25 maj 1926 mordet på Symon Petljura på Rue Racine i Paris. Schwartzbard var jude och hans familj hade tillhört offren för pogromer där mordoffret Petljura varit anstiftaren. Schwartzbard ställdes inför rätta i Frankrike. Hans advokat hade tidgare försvarat anarkisterna Durruti och Ascaso. Samuel försvarade sig med att han hade avrättat en massmördare. Bland dem som erbjöd sig att avlägga vittnesmål till hans försvar fanns Henri Bergson, Romain Rolland och Albert Einstein. Schwartzbard frikändes sensationellt och detta gjorde honom väldsberömd i anarkistkretsar och i den övriga samtiden.

Han blev senare en av grundarna av Internationella förbundet mot antisemitism (Ligue Internationale contre l’Antisémitisme). När han nekats inresevisum till Israel utvandrade han stället tll Sydafrika, där han avled 1938 och på så vis slapp uppleva WWII.

Saxat från https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/09/21/samuel-schwartzbard-judisk-anarkist/

[[Kategori:Franska anarkister]]

Fil:Schwartzbard samuel.jpg

2023-06-16T06:40:29Z

Kurtake: Kategori:franska anarkister

[[Kategori:franska anarkister]]

Samuel Schwartzbard

2023-06-16T06:28:37Z

Kurtake: Skapade sidan med 'right'''Samuel Schwartzbard''' alias '''Bal Khaloymes''' (1886 -1938) var en rysk yiddish-poet och anarkist, sedan tiden som urmakare i Budapest och andra stä...'

[[Bild:|thumb|right]]'''Samuel Schwartzbard''' alias '''Bal Khaloymes''' (1886 -1938) var en rysk yiddish-poet och anarkist, sedan tiden som urmakare i Budapest och andra städer särskilt lojal mot Kropotkin för hela livet ut. Han deltog i Franska Främlingslegionens insatser i WWI. Han var framför allt en av de djärvaste kämparna i Nestor Makhnos anarkistska armé i Ukraina 1917-1921. Hans poesi utgavs under pseudonymen Baal-Khaloymes (”Drömmaren”).

Samuel begick den 25 maj 1926 mordet på Symon Petljura på Rue Racine i Paris. Schwartzbard var jude och hans familj hade tillhört offren för pogromer där mordoffret Petljura varit anstiftaren. Schwartzbard ställdes inför rätta i Frankrike. Hans advokat hade tidgare försvarat anarkisterna Durruti och Ascaso. Samuel försvarade sig med att han hade avrättat en massmördare. Bland dem som erbjöd sig att avlägga vittnesmål till hans försvar fanns Henri Bergson, Romain Rolland och Albert Einstein. Schwartzbard frikändes sensationellt och detta gjorde honom väldsberömd i anarkistkretsar och i den övriga samtiden.

Han blev senare en av grundarna av Internationella förbundet mot antisemitism (Ligue Internationale contre l’Antisémitisme). När han nekats inresevisum till Israel utvandrade han stället tll Sydafrika, där han avled 1938 och på så vis slapp uppleva WWII.

Saxat från https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/09/21/samuel-schwartzbard-judisk-anarkist/

[[Kategori:Franska anarkister]]

Fanny kaplan

2023-06-16T06:22:46Z

Kurtake:

[[Bild:Kaplan_fanny.jpg|frame|right]]]]'''Fanny Jefimovna Kaplan''' (ryska: Фанни Ефимовна Каплан, Fanni Jefimovna FannyKaplan), egentligen Fejga Chaimovna Rojtblat (ryska: Фейга Хаимовна Ройтблат), född 10 februari 1890 i guvernementet Volynien i Ryssland, död 3 september 1918 i Moskva, var en ukrainsk-judisk anarkist och socialrevolutionär.

Fanny Kaplan förövade den 30 augusti 1918 ett attentat mot Lenin. Han höll ett tal i en fabrik i Moskva, och Kaplan sköt tre skott mot honom. Lenin fördes sårad till Kreml, men överlevde. Kaplan greps och förhördes av tjekan, enligt uppgift under tortyr. När det framkom att hon inte skulle avslöja sina uppdragsgivare dömdes hon till döden och avrättades.[3] Samma dag dödades en av Lenins män, Moisej Uritskij, i ett attentat i Petrograd. Attentaten togs som startsignal för en upptrappad kampanj mot oppositionella element, varvid hundratals avrättades.

Kaplan var socialrevolutionär och anarkist, och ogillade starkt den väg som Ryssland tagit efter införandet av, som hon såg det, partiets diktatur över proletariatet. Hon motsatte sig freden med Tyskland som Lenin framtvingat samt upphävandet av dumans makt till förmån för kommunistpartiet.

Kaplan blev därpå skjuten av tjekan utan rättegång den 3 september. Forskaren Arkadij Vaksberg har ifrågasatt att Kaplan skulle ha kunnat vara den skyldiga, eftersom hon hade starkt nedsatt syn. Andra menar att Kaplan endast hade problem med synen i perioder, och inte vid attentatstillfället.

Saxat och komprimerat från: https://anarchyisorder.wordpress.com/2019/05/28/fanny-kaplan/

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Fanny kaplan

2023-06-16T06:21:11Z

Kurtake:

Fil:Kaplan fanny.jpg

2023-06-16T06:18:50Z

Kurtake: Fanny Kaplan Kategori:Ryska anarkister

[[Fanny Kaplan]]
[[Kategori:Ryska anarkister]]

Fanny kaplan

2023-06-16T06:16:45Z

Kurtake: Skapade sidan med ''''Fanny Jefimovna Kaplan''' (ryska: Фанни Ефимовна Каплан, Fanni Jefimovna FannyKaplan), egentligen Fejga Chaimovna Rojtblat (ryska: Фейга Хаимо...'

'''Fanny Jefimovna Kaplan''' (ryska: Фанни Ефимовна Каплан, Fanni Jefimovna FannyKaplan), egentligen Fejga Chaimovna Rojtblat (ryska: Фейга Хаимовна Ройтблат), född 10 februari 1890 i guvernementet Volynien i Ryssland, död 3 september 1918 i Moskva, var en ukrainsk-judisk anarkist och socialrevolutionär.

Fanny Kaplan förövade den 30 augusti 1918 ett attentat mot Lenin. Han höll ett tal i en fabrik i Moskva, och Kaplan sköt tre skott mot honom. Lenin fördes sårad till Kreml, men överlevde. Kaplan greps och förhördes av tjekan, enligt uppgift under tortyr. När det framkom att hon inte skulle avslöja sina uppdragsgivare dömdes hon till döden och avrättades.[3] Samma dag dödades en av Lenins män, Moisej Uritskij, i ett attentat i Petrograd. Attentaten togs som startsignal för en upptrappad kampanj mot oppositionella element, varvid hundratals avrättades.

Kaplan var socialrevolutionär och anarkist, och ogillade starkt den väg som Ryssland tagit efter införandet av, som hon såg det, partiets diktatur över proletariatet. Hon motsatte sig freden med Tyskland som Lenin framtvingat samt upphävandet av dumans makt till förmån för kommunistpartiet.

Kaplan blev därpå skjuten av tjekan utan rättegång den 3 september. Forskaren Arkadij Vaksberg har ifrågasatt att Kaplan skulle ha kunnat vara den skyldiga, eftersom hon hade starkt nedsatt syn. Andra menar att Kaplan endast hade problem med synen i perioder, och inte vid attentatstillfället.

[[Kategori:Ryska anarkister]]

Spross, Linn: Vård, skola och omsorg

2023-06-15T19:53:31Z

Kurtake:

[[Fil:Spross Vård Skola och Omsorg.jpg|frame|right]]Självbiografisk roman av [[Linn Spross]] som utspelar sig i akademien, hemtjänsten och på sjuksköterskeutbildningen. Berättelsen hoppar i tiden mellan huvudpersonens, Julias, tid som doktorand i historia, som arbetare inom hemtjänsten och som sjuksköterskestudent.

I motsats till huvudpersonens förhoppningar visar sig tillvaron som akademiker vara själsdödande och full av kritik, osäkerhet, mästrande och hovsamhet. Efter erhållen doktorstitel beslutar sig Julia för att lämna akademin bakom sig och istället utbilda sig till sjuksköterska, och under tiden arbeta i hemtjänsten. Hemtjänsten är ingen lek men mera meningsfullt och inte samma dåliga stämning mellan arbetskamrater.

[[Kategori:Hemtjänsten]]
[[Kategori:Vård]]
[[Kategori:Universitetet]]
[[Kategori:Arbetarlitteratur]]
[[Kategori:Arbetarlitteratur]]
[[Kategori:Arbetarlitteratur på 2000-talet]]
[[Kategori:Böcker]]

Syndikalistisk debatt

2023-01-29T15:35:00Z

Kurtake: Skapade sidan med 'Var en skriftserie som gavs ut under 1980-talet där olika seminarium nedtecknades och trycktes i bokform av förlaget federativs. == På wikin == *''Syndikalistisk de...'

Var en skriftserie som gavs ut under 1980-talet där olika seminarium nedtecknades och trycktes i bokform av förlaget [[federativs]].

== På wikin ==
*''[[Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus]]'', 1982.

[[Kategori:Federativs]]

1919 SAF och det professionella strejkbryteriet

2023-01-29T15:25:05Z

Kurtake:

'''SAF gav 1919 efter på principen att strejkbrytare skulle få jobba kvar efter konfliktens slut i ett kollektivavtal med Transport.'''

Denna reträtt var första och enda gången som SAF medgav avsteg från Â§23 (32) om "arbetsgivarnas rätt att fritt antaga och avskeda arbetare, att leda och fördela arbetet och att begagna arbetare från vilken förening som helst eller arbetare stående utanför förening".

Efter detta professionaliserades strejkbryteriet. Det skapades ett behov av arbetskraft som enbart skulle sysselsättas under konflikt. De stora strejkbrytarorganisationerna i Sverige, som t.ex. Arbetets Frihet, Nationella Skyddskåren, Samhällshjälpen och Boytons Arbetsbyrå, uppstod under åren efter detta avtal och samtliga fick ekonomiskt stöd från SAF.

Officiellt försökte SAF hålla distans och erkände aldrig att man stödde någon av strejkbrytarorganisationerna, i synnerhet inte den semi-fascistiska Nationella Skyddskåren som byggdes upp av krigsveteraner från det finska inbördeskriget 1918.

De professionella strejkbrytarna utgjorde den stormtrupp som SAF mobiliserade i kapitalistklassens intresse. Som skyddande eskort sändes polis och militär. Strejkbrytarna förlades ofta ombord på logementsfartyg som hyrts av SAF. Sådana fartyg kallades föraktfullt för "Lump-Lenor", ett uttryck som antydde att båten härbärgerade lump, dvs skräp.

Efter Saltsjöbadsavtalets tillkomst 1938 hade SAF inte längre något behov av strejkbrytarorganisationernas tjänster och de flesta försvann kort därefter eller var redan försvunna. Strejkbryteriet hade också länge dragits med flera problem, på 20-talet blev det allt svårare att få tag i duglig arbetskraft och kostnaderna för bryteriet ökade kraftigt när det professionaliserades.

'''Den svenska Samhällshjälpen''' (SH) bildades 1921. SH ville ha en frivillig värnpliktskår som upprätthöll arbetet inom stat och kommun vid strejker. Strejken bland kommunanställda i Malmö 1908 var förebilden, då en frivillig kår hade upprättats för att bryta strejken. SH bildades av överstelöjtnant E. Grafström på direkt uppmaning från SAFs ordförande, med danska Samfundshjaelpen som förebild. SH dominerades i början helt av militärer och bestod mest av officerare. Verksamheten organiserades med militär precision, man hade listor på vilka arbetsuppgifter medlemmarna kunde utföra, mobiliseringsplaner, förläggningslokaler, transportlogistik, arbetskläder och olycksfallsförsäkringar för strejkbrytarna. Man hade även en beredskap för att ersätta poliskåren vid en polisstrejk. Samhällshjälpens mest uppmärksammade agerande är när de bröt kommunalarbetarnas strejk i Kalmar 1925. 1932 ändrade SH namn till Teknisk Samhällshjälp (TSH), genomgick en omorganisation och bytte stadgar. Organisationen upplöstes på 40-talet.

'''Centralförbundet för Arbetets Frihet''' bildades 1923. Startades i samband med den stora skogskonflikten i mellersta Norrland 1922-23. Verkade främst inom skogsbruket, men även inom industrin, byggbranschen, jordbruket och vägarbeten. AF dominerades av bönder som ägde skog. Ordförande för Arbetets Frihet var riksdagsmannen och högerledaren i Jämtland A. O. Fränden. Det mest uppmärksammade agerandet från Arbetets Frihet skedde i samband med lantarbetarkonflikten i Möre 1928-29. AF gav ut tidning med namnet Arbetets Frihet där företag stödannonserade. Organisationen stagnerade under 30-talet, men fanns kvar ända in på 60-talet. Arbetets Frihet var den största strejkbrytarorganisationen i Sverige med uppåt 19 000 medlemmar när de stod på topp.

'''Svenska Nationella Skyddskåren''' (SNS) bildades 1925 av krigsveteraner från finska inbördeskriget 1918. Den svenska brigaden i Finland prioriterade mitt under brinnande inbördeskrig att skicka hem soldater för att agera strejkbrytare i Stuverikonflikten i Kristinehamn 1918. Enligt uppgifter i Svd 1928 ska SNS ha haft 500-700 medlemmar, dvs organiserade strejkbrytare. 1930 hade medlemssiffran sjunkit till 200. 1931 erhöll SNS ekonomiskt stöd från SAF (nuvarande Svenskt Näringsliv) i samband med strejken som ledde till skotten och morden på arbetare i Ådalen.
I samband med en rättegång om förskingring 1930 kommer det fram interna dokument som visar att SNS fick ekonomiskt stöd från 174 företag och organisationer under åren 1925-1930, däribland AEG, ASEA, Barnängen, General Motors, Mariestads bryggeri, Nordiska Kompaniet (NK), Sporrong, SAF (nuvarande Svenskt Näringsliv), Svenska Dagbladet, Åhlen och Åkerlunds förlag (idag Bonniers) m.fl.

Det fanns en mängd andra strejkbrytarorganisationer. Men dessa tre är bland de mer intressanta.

Andra organisationer var:
Boytons Arbetsbyrå
Centralförbundet Rädda skörden
Surtaxkommitten (en del av SAF)
Skandinaviska förmedlingsbyrån
Herous arbetsbyrå
Arbetets skyddskår, ASK
Fria arbetareförbundet
Sveriges Arbetsmannaförbund
De oorganiserades förening
Arbetsbyrån för oorganiserade
Svenska Lantarbetsgivarnas Centralförening, SLA
Vesterbergslagens Strejkbrytarförbund
Sundsvalls fria kommunalarbetarförening
Västra Sveriges Bredskapskår
Föreningen för oorganiserad arbetskraft
Riksberedskapskommittén (Tidningsutgivarnas egna strejkbryteriorganisation)

saxat från: https://www.sac.se/cat/Om-SAC/Historik/Arbetarr%C3%B6relsens-historia/1919-SAF-och-det-professionella-strejkbryteriet

[[Kategori:SAF]]
[[Kategori:Strejkbryteri]]

1919 SAF och det professionella strejkbryteriet

2023-01-29T15:23:45Z

Kurtake: Skapade sidan med ''''SAF gav 1919 efter på principen att strejkbrytare skulle få jobba kvar efter konfliktens slut i ett kollektivavtal med Transport.''' Denna reträtt var första och enda...'

1898 Åkarpslagen

2023-01-29T15:19:07Z

Kurtake: Skapade sidan med 'Åkarpslagen tillkom 1898 för att skydda strejkbrytare och arbetsköparnas rätt att bryta strejker. Lagen innebar bl.a. att det var förbjudet för strejkvakter att ens til...'

Åkarpslagen tillkom 1898 för att skydda strejkbrytare och arbetsköparnas rätt att bryta strejker.

Lagen innebar bl.a. att det var förbjudet för strejkvakter att ens tilltala en strejkbrytare. Lagen användes flitigt mot strejkvakter fram till Saltsjöbadavtalets tillkomst 1938, då Åkarpslagen hade spelat ut sin roll och avskaffades.

[[Kategori:Arbetsrätt]]

Britta Gröndahl

2023-01-29T15:14:03Z

Kurtake:

[[Bild:Grondahl_britta.jpg|frae|right]]

'''Britta Gröndahl''', född Maartman 8 mars 1914, död 18 november 2002, var en svensk författarinna och [[Syndikalism|syndikalist]].

Gröndahl var aktiv större delen av sitt liv i den svenska syndikalistiska rörelsen, och särskilt inom [[SAC]]. Hon har skrivit ett flertal, för den svenska syndikalistiska rörelsen viktiga, böcker både inom det teoretiska området och rena biografier.

== Liv och karriär ==
1931 tog hon examen på läroverkets latinlinje, och ville egentligen efter det läsa statskunskap men så blev inte fallet eftersom det inte ansågs som en lämplig sysselsättning för en kvinna. Istället blev det fortsatta språkstudier. Efter några år träffade hon cellisten Gustav Gröndahl med vilken hon ingick äktenskap 1949.

Gustav Gröndahl påverkade henne musikaliskt och de hade en gemensam umgängeskrets till stor del bestående av musiker. Under 1950-talet satte hon sig grundligt in i den [[Frihetlig socialism|frihetliga socialismens]] historia och gav i slutet av decenniet ut sin första bok, en biografi över den franske anarkisten [[Pierre-Joseph Proudhon]].

1962 reste Gröndahl för första gången till [[Spanien]] där den frihetligt socialistiska rörelsen var starkt förankrad i arbetarklassen.<ref>[[Antony Beevor|Beevor, Antony]], ''Spanska inbördeskriget'' (2006) i kapitlet ''Andra republiken''</ref> Hon blev med tiden en viktig kontaktperson mellan svenska SAC och den spanska rörelsen. Under 1970-talet försörjde hon sig huvudsakligen på översättningar som frilansare, där det kanske mest betydande verket är ''Sexualitetens historia'' av [[Michel Foucault]].

== Bibliografi ==
*''[[Gröndahl, Britta: Här talar Syndikalisterna|Här talar syndikalisterna]]'' (1973)
*''Parti eller fackförening?'' (1975)
*''De ideologisk motsättningarna i den spanska syndikalismen 1910-36'' (1981)
*''[[Herre i eget hus - om självförvaltning i Spanien och Portugal]]'' (1982)
*''Frihetlig kommunism i praktiken'' (1986)
*''Pierre-Joseph Proudhon: socialist, anarkist, federalist'' (1988)
*''Äventyrens år'' (1994)

== Översättningar ==
*''[[Beira Campos, Andrés: Facklig kamp i Francospanien]]''
*''[[Kopácsi, Sándor: Den ungerska tragedin]]'', 1980.

== Källor ==
*[http://runeberg.org/authors/grondbir.html Artikel publicerad i ''Dagens nyheter (12/12 2002)'' och ''Arbetaren (v.48)''].
*[http://www.yelah.net/articles/grondahl Artikel från ''Yelah.net (31/12 1994)]''
===Noter===
<references/>

[[Kategori:Svenska syndikalister|Gröndahl, Britta]]

[[Kategori:Författare|Gröndahl, Britta]]
[[Kategori:Svenska syndikalister]]

Herre i eget hus - om självförvaltning i Spanien och Portugal

2023-01-29T15:12:28Z

Kurtake: Omdirigerar till Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus

#REDIRECT [[Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus]]

Britta Gröndahl

2023-01-29T15:11:51Z

Kurtake:

[[Bild:Grondahl_britta.jpg|frae|right]]

'''Britta Gröndahl''', född Maartman 8 mars 1914, död 18 november 2002, var en svensk författarinna och [[Syndikalism|syndikalist]].

Gröndahl var aktiv större delen av sitt liv i den svenska syndikalistiska rörelsen, och särskilt inom [[SAC]]. Hon har skrivit ett flertal, för den svenska syndikalistiska rörelsen viktiga, böcker både inom det teoretiska området och rena biografier.

== Liv och karriär ==
1931 tog hon examen på läroverkets latinlinje, och ville egentligen efter det läsa statskunskap men så blev inte fallet eftersom det inte ansågs som en lämplig sysselsättning för en kvinna. Istället blev det fortsatta språkstudier. Efter några år träffade hon cellisten Gustav Gröndahl med vilken hon ingick äktenskap 1949.

Gustav Gröndahl påverkade henne musikaliskt och de hade en gemensam umgängeskrets till stor del bestående av musiker. Under 1950-talet satte hon sig grundligt in i den [[Frihetlig socialism|frihetliga socialismens]] historia och gav i slutet av decenniet ut sin första bok, en biografi över den franske anarkisten [[Pierre-Joseph Proudhon]].

1962 reste Gröndahl för första gången till [[Spanien]] där den frihetligt socialistiska rörelsen var starkt förankrad i arbetarklassen.<ref>[[Antony Beevor|Beevor, Antony]], ''Spanska inbördeskriget'' (2006) i kapitlet ''Andra republiken''</ref> Hon blev med tiden en viktig kontaktperson mellan svenska SAC och den spanska rörelsen. Under 1970-talet försörjde hon sig huvudsakligen på översättningar som frilansare, där det kanske mest betydande verket är ''Sexualitetens historia'' av [[Michel Foucault]].

== Bibliografi ==
*''[[Gröndahl, Britta: Här talar Syndikalisterna|Här talar syndikalisterna]]'' (1973)
*''Parti eller fackförening?'' (1975)
*''De ideologisk motsättningarna i den spanska syndikalismen 1910-36'' (1981)
*''[[Herre i eget hus - om självförvaltning i Spanien och Portugal]]'' (1982)
*''Frihetlig kommunism i praktiken'' (1986)
*''Pierre-Joseph Proudhon: socialist, anarkist, federalist'' (1988)
*''Äventyrens år'' (1994)

== Översättningar ==
*''[[Beira Campos, Andrés: Facklig kamp i Francospanien]]''

== Källor ==
*[http://runeberg.org/authors/grondbir.html Artikel publicerad i ''Dagens nyheter (12/12 2002)'' och ''Arbetaren (v.48)''].
*[http://www.yelah.net/articles/grondahl Artikel från ''Yelah.net (31/12 1994)]''
===Noter===
<references/>

[[Kategori:Svenska syndikalister|Gröndahl, Britta]]

[[Kategori:Författare|Gröndahl, Britta]]
[[Kategori:Svenska syndikalister]]

Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus

2023-01-29T15:09:59Z

Kurtake:

[[Bild:Syndikalistisk debatt-herre i eget hus.jpg|right|frame]]'''Herre i eget hus''' ''- om självförvaltning i Spanien och Portugal'' är den 3:e skriften i serien [[syndikalistisk debatt]] och gavs ut 1982 på [[federativs]]. Den är resultatet av det andra i raden av seminarier under temat "arbetarkopperation"* och det är [[Britta Gröndahl]] som översatt och redigerat det hela. Boken inehåller återgivnigar av följande föredrag med tillhörande diskussioner:

* [[Frank Mintz]]: ''Självförvaltning i den spanska revolutionen 1936-1938. Bakgrund och översikt.''
* [[Felix Carrasquer]]: ''Jordbrukskollektiven i Aragonien.''
* [[José Costa Font]]: ''Kollektiviseringen av textilindustrin i Badalona.''
* [[Antonio Albiñana]]: ''Anteckningar om självförvaltningen i det nuvarande spanien''
* [[Emidio Santana]]: ''Erfarenheter av självförvaltning i Portugal''

De olika föredragen om en spanien ger en bra översyn och insyn i kollektiveringarna. Flera av deltagarna berättar utifrån sina egna erfarenheter som deltagare i omvälvningen. Dessutom har Britta Gröndahl tagit med delar av diskussionerna efter föredragen vilket är givande och intressant.

Redogörelsen om Portugals är mer allmänt hållen. Emidio trycker på att det fanns en avgörande skillnad mellan kollektiviseringarna 1975 i portugal och spanien 1936. I spanien fanns en sammanhållen rörelse/kultur på plats om kunde samordna de olika kollektiven och på så sätt få dem att börja producera och leva. I Portugal hade fascistdiktaturen lyckats utradera den fackliga och anarkistiska rörelsen vilket gjorde kollektiven isolerade och för det mesta tvungna att låta sig underordnas staten för att få igång verksamheten. Staten (med socialisterna i spetsen) gjorde så klart gjorde sitt bästa för att bryta ner och avskaffa dem. Statligt eller privat ägande var det enda som tillslut skulle tolereras.

Skriften finns inskannad i sin helhet [https://www.sac.se/cat/Om-SAC/Historik/Arkiv/Broschyrer,-sm%C3%A5skrifter-och-b%C3%B6cker/Antologier-och-skrifter-utan-f%C3%B6rfattarnamn/SAC/Herre-i-eget-hus här].

'''*''' Det första semenariet gav upphov till 2:a skriften i serien med titeln ''[[Syndikalistisk debatt: Att vara med och dela och bestämma|Att vara med och dela och bestämma]].''

== Se även ==
* ''[[Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution]]''
* ''[[Mailer, Phil: Portugal - The impossible revolution]]

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Federativs]]
[[Kategori:Kollektivisering]]
[[Kategori:Portugisiska revolutionen]]
[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Självförvaltning]]

Fil:Syndikalistisk debatt-herre i eget hus.jpg

2023-01-29T15:09:10Z

Kurtake: Kategori:Bokomslag Kategori:Ferativs

[[Kategori:Bokomslag]]
[[Kategori:Ferativs]]

Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus

2023-01-29T15:07:10Z

Kurtake:

'''Herre i eget hus''' ''- om självförvaltning i Spanien och Portugal'' är den 3:e skriften i serien [[syndikalistisk debatt]] och gavs ut 1982 på [[federativs]]. Den är resultatet av det andra i raden av seminarier under temat "arbetarkopperation"* och det är [[Britta Gröndahl]] som översatt och redigerat det hela. Boken inehåller återgivnigar av följande föredrag med tillhörande diskussioner:

* [[Frank Mintz]]: ''Självförvaltning i den spanska revolutionen 1936-1938. Bakgrund och översikt.''
* [[Felix Carrasquer]]: ''Jordbrukskollektiven i Aragonien.''
* [[José Costa Font]]: ''Kollektiviseringen av textilindustrin i Badalona.''
* [[Antonio Albiñana]]: ''Anteckningar om självförvaltningen i det nuvarande spanien''
* [[Emidio Santana]]: ''Erfarenheter av självförvaltning i Portugal''

De olika föredragen om en spanien ger en bra översyn och insyn i kollektiveringarna. Flera av deltagarna berättar utifrån sina egna erfarenheter som deltagare i omvälvningen. Dessutom har Britta Gröndahl tagit med delar av diskussionerna efter föredragen vilket är givande och intressant.

Redogörelsen om Portugals är mer allmänt hållen. Emidio trycker på att det fanns en avgörande skillnad mellan kollektiviseringarna 1975 i portugal och spanien 1936. I spanien fanns en sammanhållen rörelse/kultur på plats om kunde samordna de olika kollektiven och på så sätt få dem att börja producera och leva. I Portugal hade fascistdiktaturen lyckats utradera den fackliga och anarkistiska rörelsen vilket gjorde kollektiven isolerade och för det mesta tvungna att låta sig underordnas staten för att få igång verksamheten. Staten (med socialisterna i spetsen) gjorde så klart gjorde sitt bästa för att bryta ner och avskaffa dem. Statligt eller privat ägande var det enda som tillslut skulle tolereras.

Skriften finns inskannad i sin helhet [https://www.sac.se/cat/Om-SAC/Historik/Arkiv/Broschyrer,-sm%C3%A5skrifter-och-b%C3%B6cker/Antologier-och-skrifter-utan-f%C3%B6rfattarnamn/SAC/Herre-i-eget-hus här].

'''*''' Det första semenariet gav upphov till 2:a skriften i serien med titeln ''[[Syndikalistisk debatt: Att vara med och dela och bestämma|Att vara med och dela och bestämma]].''

== Se även ==
* ''[[Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution]]''
* ''[[Mailer, Phil: Portugal - The impossible revolution]]

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Federativs]]
[[Kategori:Kollektivisering]]
[[Kategori:Portugisiska revolutionen]]
[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Självförvaltning]]

Mailer, Phil: Portugal - The impossible revolution

2023-01-29T15:03:29Z

Kurtake:

[[Bild:Mailer,_Phil_-_Impossibler.jpg|right|thumb|"This is an uncooked skice of history. It is the story of what happend in Portugal between April 25, 1974 and November 1975 - as seen and felt by an deeply committed participant"]]'Portugal - The impossible revolution' är utgiven av [[Solidarity]] i London 1977. [[Phil Mailer]] har skrivit en omfattande men personlig besrkrivning och analys av vad som kallats [[Portugisiska Revolutionen]]. Författaren är irländare men var bosatt och delaktig i händelserna. Han redogör för diskussioner, stämningar och känslor. Människor träder fram, människor som börjar ta makten över sina liv. Samtidigt zoomar han ut, redogör för händelseförlopp, situationer, maktblock, uppdelningar och politik.

I slutet av April 1974 gör delar armén framgångsrikt uppror, kastar ut fascistregeringen och via nybildade [[MFA]] (eng. Movement of the armed forces) tar man makten över staten. En framtid med demokratiska val och reformer utstakas, censuren lättas och liberala friheter införs. Detta blir startskottet eller gnistan till en brand av självaktivitet och uppror. Strejker, råd på arbetsplatser, rådsfederering, landockupationer, ockupationer av företag och arbetsplatser, arbetare tar över tidnigar och radio, arbetarförvaltning av företag, arbetare slänger ut först fascister och sen chefer, bostadsockupationer och krav på minskad (eller avskaffad) hyra.

Vänstern får ett enormt uppsving, de stora tidngar publicerar kommunikéer från de marxistleninister och direktaktionsgrupper. Maoisterna skränar på gatan. Kommunistpartiet tar en framträdande plats i regeringen. Staten och armén dras åt eftergifter åt arbetarna, reform efter reform. Många kamper löses genom att knyta dem till staten, företag nationaliseras, ockupationer auktoriseras. Arbetarna lyssnar på vänstern och vänstern försöker använda arbetarna. Vänstern söker knyta arbetarna till 'Arbetarnas Parti' (det finns ett dussintal...) och bromsar, integrerar och manipulerar (samtidigt som partiaffilerade människor ibland är en del av) många självorganiserade kamper. Företagskommittéer, kvartersråd och lantarbetare ställer krav och mål som är uttryckligt anti-kapitalistiska och pekar ut riktningen mot revolution.

Militären stödjer lika ofta som den slår ner den självorganiserade kampen. En ledande byråkrat förvasar sig över att Portugal är ett land där regeringen inte kan regera, lednigen inte kan leda och där arbetarna inte vill arbeta. Ledningen i staten och vänsterpartierna antar olika socialistiska alternativ (pendlande mellan socialdemokrati och statskapitalism), oordningen består och arbetarna uppmanas, och fås ofta, att vänta. I November 1975 tar en fraktion med siktet tydligt inställt på västeuropeisk demokrati makten och börjar stegvis sätta hårt mot hårt mot arbetarna.

*Boken finns i sin helhet på Libcom. ([http://libcom.org/library/portugal-impossible-revolution-phil-mailer Länk])

== Se även ==
* ''[[Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus]]''

[[Kategori:Arbetare i rörelse - Portugal]]
[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Portugal]]
[[Kategori:Portugisiska revolutionen]]
[[Kategori:Solidarity]]

Gröndahl, Britta: Herre i eget hus

2023-01-29T15:02:18Z

Kurtake: Omdirigerar till Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus

#REDIRECT [[Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus]]

Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus

2023-01-29T15:01:46Z

Kurtake: Skapade sidan med ''''Herre i eget hus''' ''- om självförvaltning i Spanien och Portugal'' är den 3:e skriften i serien syndikalistisk debatt och gavs ut 1982 på federativs. Den är...'

'''Herre i eget hus''' ''- om självförvaltning i Spanien och Portugal'' är den 3:e skriften i serien [[syndikalistisk debatt]] och gavs ut 1982 på [[federativs]]. Den är resultatet av det andra i raden av seminarier under temat "arbetarkopperation"* och det är [[Britta Gröndahl]] som översatt och redigerat det hela. Boken inehåller återgivnigar av följande föredrag med tillhörande diskussioner:

* [[Frank Mintz]]: ''Självförvaltning i den spanska revolutionen 1936-1938. Bakgrund och översikt.''
* [[Felix Carrasquer]]: ''Jordbrukskollektiven i Aragonien.''
* [[José Costa Font]]: ''Kollektiviseringen av textilindustrin i Badalona.''
* [[Antonio Albiñana]]: ''Anteckningar om självförvaltningen i det nuvarande spanien''
* [[Emidio Santana]]: ''Erfarenheter av självförvaltning i Portugal''

De olika föredragen om en spanien ger en bra översyn och insyn i kollektiveringarna. Flera av deltagarna berättar utifrån sina egna erfarenheter som deltagare i omvälvningen. Dessutom har Britta Gröndahl tagit med delar av diskussionerna efter föredragen vilket är givande och intressant.

Redogörelsen om Portugals är mer allmänt hållen. Emidio trycker på att det fanns en avgörande skillnad mellan kollektiviseringarna 1975 i portugal och spanien 1936. I spanien fanns en sammanhållen rörelse/kultur på plats om kunde samordna de olika kollektiven och på så sätt få dem att börja producera och leva. I Portugal hade fascistdiktaturen lyckats utradera den fackliga och anarkistiska rörelsen vilket gjorde kollektiven isolerade och för det mesta tvungna att låta sig underordnas staten för att få igång verksamheten. Staten (med socialisterna i spetsen) gjorde så klart gjorde sitt bästa för att bryta ner och avskaffa dem. Statligt eller privat ägande var det enda som tillslut skulle tolereras.

'''*''' Det första semenariet gav upphov till 2:a skriften i serien med titeln ''[[Syndikalistisk debatt: Att vara med och dela och bestämma|Att vara med och dela och bestämma]].''

== Se även ==
* ''[[Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution]]''
* ''[[Mailer, Phil: Portugal - The impossible revolution]]

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Federativs]]
[[Kategori:Kollektivisering]]
[[Kategori:Portugisiska revolutionen]]
[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Självförvaltning]]

Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution

2023-01-29T15:01:36Z

Kurtake:

[[Bild:Leval,_gaston-collectives_spanish_revolution.jpg|right|thumb|300px]]
'''Collectives in the Spanish Revolution''' är en dokumentation och ögonvitnesskildring av kollektiven som skapades i och bar upp den [[spanska revolutionen]]. Det är anarkisten [[Gaston Leval]] som rest runt och träffat kollektivisterna och dokumenterat. Gaston hade själv länge varit aktiv i den anarkistiska rörelsen i spanien och var känd bland många av de drivande kollektivisterna vilket gav honom en väldigt stor inblick i vad som faktiskt skedde.

Leval ger en kort historisk bakgrund av den spanska frihetliga arbetarrörelsen och de historisk förutsättningarna som leder fram till bildandet av kollektiven. Efter detta så går han i detalj igenom en mängd kollektiv i Aragonien och Levanten och även hur dessa samordnade sig regionalt i federationer (''[[Aragoniens federation av kollektiv]]'' respektive ''[[Levantens federation av kollektiv]]''). Alla de olika kollektiven har sina särdrag, problem och lösningar på dessa som växer fram under omvandlingens gång.

På de flesta platser flyr de stora godsägarna fältet när facistreningen slåtts ner. De övergivna ägorna konfiskeras efter stormöte i byarna där småbönder, arrendatorer och arbetarna röstat om saken och bildar ett kollektiv där alla bidrar med sina verktyg och annat som kan komma till använing. Kollektiven i dessa byar omfattar hela byn'''*''' och dess arbetsplatser. De som vill stå utanför får så mycket jord de kan bruka själva utan att utnytja någon annans arbete. De småbrukare som har lite mark från tidigare och vill gå med i kollektivet överlåter denna åt kollektivet men kan dra sig ur när de önskar och får då motsvarande mark tillbaks. På stormötena bestämms hur hela kollektivet skall fungera. En styrelse/administratörer utses att hålla i löpande samordning och bokföring av eoknomin. Arbetslag utses för olika delar av jordbruket dessa utser inom sig någon typ av förmanskaraktär som håller samman det hela och sköter kontakterna med andra arbetsgrupper. Eknomin samordnas och effektiviseras av arbetarna. Små jordbruksmarker slås samman till större enheter, jorden brukas av större arbetslag, maskiner använts, moderna metoder för vall, gödsling och bevattnings införs, djurhållningen samordnas, ny mark bryts osv. Har det funnits flera små firmor på orten slås dessa ihop till en verksamhet med gemensamma lokaler och verktyg. Det ordnas med sjukvård, skola och annan service för alla. Lönerna sätts av stormötet och utgår från hushållen. Varje familj får en fast ersättning beroende på dess sammansättning. En summa för vuxna arbetsföra män, en summa för vuxna arbetsföra män, en summa för mödrar, en summa per barn i en viss ålder osv. Fördelningen av det som produceras eller köps in från andra kollektiv sker genom kooperativet. Vilket motsvarar en form av bybutik/depå. Även individualisterna tvingas handla via dessa för att undvika spekulation mm. På de flesta platser finns nån typ av ransonering per familj pga av inbördeskriget som ger brist på vissa varor. Olika sätt att kvitera ut det som behövs finns också. På vissa platser avskaffas pengar helt och hållet, på andra finns de kvar. Som tidigare nämnt så federara sig kollektiven regionalt och handel/utbyte kommer igång. Från städerna och fabrikerna (även utomlands) köps ny jordbruksutrustning, gödsel och maskineri in. Trots inbördeskriget (kollektiven försörjer en stor del av de stridande med livsmedel mm) så innebär allt detta en rejält lyft för kollektivisterna. Från svält, fattigdom, stenhårt slit, analfabetism, förföljelse till en efter förhållandena bra mycket tryggare och rikare tillvaro. Värt att notera är att produktiviteten i både jordbruk och andra näringsgrenar stiger kraftigt under denna korta period.

Gaston viger även ett specifikt kapitel åt kollektivisternas bokföring. Inte så upphetsande vid en första anblick men ett måste i all ekonomi som går bortom direkt individuell självförsörjning.

Varje kapitel tillägnat ett spcifikt kollektiv avslutas med en kort not om det var facisterna eller kommunisternas trupper som med våld krossade kollektivet och när det skedde.

Även kollektiviseringen av industrin och allmänyttan får sig en genomgång. Stora industrier med tusentals arbetare orgnaiseras galant av arbetarna själva under demokratiska former. Kollektivtrafik och hela transportsektorn på vissa platser undergår samma lyckade behandling med produktivitetsökningar tillsammans med drägliga arbetsvillkor och löner. Även sjukvården organiseras av de frihetliga och expanderas på ett sätt som inte ens fanns för vanligt folk innan revolutionen. Förvånansvärt många av de spanska läkarna var drivna frihetliga militanter. På dessa större arbetsplatser är det för det mesta genom [[CNT]]s välfungerande fackliga orgnaisationer som arbetet organiseras (bara några timmar efter facisterna slagits ner o ledningen flytt är arbetet igång igen på flera platser). I de större städerna blir ofta inte revolutionen så genomgripande som på landsbyggden då myndighetsapparaterna ofta fortsatte fungera och det fanns större delar av befolkningen som ställde sig tvekande (tjänstemän, såssar, småborgare, medelklass mfl).

I förordet belyser [[Stuart Christie]] att Gaston själv trodde att facisterna skulle segra vilket ger insatsen han gör en liten tuch av social turism. Gaston själv är dock rätt tydlig med att det var som historiker av denna unika omvälvning som var hans främsta roll. Stuart framhåller även att något som inte riktigt heller framgår i boken är att Gaston då det begav sig inte var särskilt kritisk mot anarkisterna och syndikalisternas destruktiva korridorsspring. Det som gav staten utrymme återväxa och att med det spanska kommunistpartiet (en ren frontorganisation för [[Sovjetimperialismen|sovjetunionen]]) slå ner revolutionen.

Han avslutar sitt förord så här fint: "''Collectives in the Spanish Revolution demonstrates clearly that the working class are perfectly capable of running farms, factories, workshops, and health and public services without bosses or managers. It proves that anarchist methods of organizing, with decisions made from the bottom up, can work effectively in large-scale industry, involving the coordination of many thousands of workers in many hundreds of places of work across numerous cities and towns, as well as broad rural areas. Leval’s history of anarchy in action also gives insight into the creative and constructive power of ordinary people. The Spanish working class not only kept production going throughout the war, but in many cases managed to achieve increases in output. They improved working conditions and created new techniques. They created, out of nothing, an arms industry without which the war against fascism could not have been fought. The revolution also showed that without the competition bred by capitalism, industry can be run in a much more rational manner. Finally it demonstrated how an organized working class has the power to transform society.''"

== Se även ==
* ''[[Gröndahl, Britta: Frihetlig kommunism i praktiken]]''.
* ''[[Syndikalistisk debatt: Herre i eget hus]]''.

'''*''' Kollektiv betyder här framförallt att samordna ekonomin inte att tränga ihop en massa folk under samma tak. De flesta kollektivisterna bodde som innan och behöll sina familjeförhållanden intakta med skillnaden att kvinnor och barn inte behandlades som andra klassens medborgare.

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Kollektivisering]]
[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Självförvaltning]]

Gröndahl, Britta: Herre i eget hus

2023-01-29T14:59:52Z

Kurtake: Skapade sidan med ''''Herre i eget hus''' ''- om självförvaltning i Spanien och Portugal'' är den 3:e skriften i serien syndikalistisk debatt och gavs ut 1982 på federativs. Den är...'

'''Herre i eget hus''' ''- om självförvaltning i Spanien och Portugal'' är den 3:e skriften i serien [[syndikalistisk debatt]] och gavs ut 1982 på [[federativs]]. Den är resultatet av det andra i raden av seminarier under temat "arbetarkopperation"* och det är [[Britta Gröndahl]] som översatt och redigerat det hela. Boken inehåller återgivnigar av följande föredrag med tillhörande diskussioner:

* [[Frank Mintz]]: ''Självförvaltning i den spanska revolutionen 1936-1938. Bakgrund och översikt.''
* [[Felix Carrasquer]]: ''Jordbrukskollektiven i Aragonien.''
* [[José Costa Font]]: ''Kollektiviseringen av textilindustrin i Badalona.''
* [[Antonio Albiñana]]: ''Anteckningar om självförvaltningen i det nuvarande spanien''
* [[Emidio Santana]]: ''Erfarenheter av självförvaltning i Portugal''

De olika föredragen om en spanien ger en bra översyn och insyn i kollektiveringarna. Flera av deltagarna berättar utifrån sina egna erfarenheter som deltagare i omvälvningen. Dessutom har Britta Gröndahl tagit med delar av diskussionerna efter föredragen vilket är givande och intressant.

Redogörelsen om Portugals är mer allmänt hållen. Emidio trycker på att det fanns en avgörande skillnad mellan kollektiviseringarna 1975 i portugal och spanien 1936. I spanien fanns en sammanhållen rörelse/kultur på plats om kunde samordna de olika kollektiven och på så sätt få dem att börja producera och leva. I Portugal hade fascistdiktaturen lyckats utradera den fackliga och anarkistiska rörelsen vilket gjorde kollektiven isolerade och för det mesta tvungna att låta sig underordnas staten för att få igång verksamheten. Staten (med socialisterna i spetsen) gjorde så klart gjorde sitt bästa för att bryta ner och avskaffa dem. Statligt eller privat ägande var det enda som tillslut skulle tolereras.

'''*''' Det första semenariet gav upphov till 2:a skriften i serien med titeln ''[[Syndikalistisk debatt: Att vara med och dela och bestämma|Att vara med och dela och bestämma]].''

== Se även ==
* ''[[Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution]]''
* ''[[Mailer, Phil: Portugal - The impossible revolution]]

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Federativs]]
[[Kategori:Kollektivisering]]
[[Kategori:Portugisiska revolutionen]]
[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Självförvaltning]]

Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution

2023-01-22T13:16:13Z

Kurtake:

[[Bild:Leval,_gaston-collectives_spanish_revolution.jpg|right|thumb|300px]]
'''Collectives in the Spanish Revolution''' är en dokumentation och ögonvitnesskildring av kollektiven som skapades i och bar upp den [[spanska revolutionen]]. Det är anarkisten [[Gaston Leval]] som rest runt och träffat kollektivisterna och dokumenterat. Gaston hade själv länge varit aktiv i den anarkistiska rörelsen i spanien och var känd bland många av de drivande kollektivisterna vilket gav honom en väldigt stor inblick i vad som faktiskt skedde.

Leval ger en kort historisk bakgrund av den spanska frihetliga arbetarrörelsen och de historisk förutsättningarna som leder fram till bildandet av kollektiven. Efter detta så går han i detalj igenom en mängd kollektiv i Aragonien och Levanten och även hur dessa samordnade sig regionalt i federationer (''[[Aragoniens federation av kollektiv]]'' respektive ''[[Levantens federation av kollektiv]]''). Alla de olika kollektiven har sina särdrag, problem och lösningar på dessa som växer fram under omvandlingens gång.

På de flesta platser flyr de stora godsägarna fältet när facistreningen slåtts ner. De övergivna ägorna konfiskeras efter stormöte i byarna där småbönder, arrendatorer och arbetarna röstat om saken och bildar ett kollektiv där alla bidrar med sina verktyg och annat som kan komma till använing. Kollektiven i dessa byar omfattar hela byn'''*''' och dess arbetsplatser. De som vill stå utanför får så mycket jord de kan bruka själva utan att utnytja någon annans arbete. De småbrukare som har lite mark från tidigare och vill gå med i kollektivet överlåter denna åt kollektivet men kan dra sig ur när de önskar och får då motsvarande mark tillbaks. På stormötena bestämms hur hela kollektivet skall fungera. En styrelse/administratörer utses att hålla i löpande samordning och bokföring av eoknomin. Arbetslag utses för olika delar av jordbruket dessa utser inom sig någon typ av förmanskaraktär som håller samman det hela och sköter kontakterna med andra arbetsgrupper. Eknomin samordnas och effektiviseras av arbetarna. Små jordbruksmarker slås samman till större enheter, jorden brukas av större arbetslag, maskiner använts, moderna metoder för vall, gödsling och bevattnings införs, djurhållningen samordnas, ny mark bryts osv. Har det funnits flera små firmor på orten slås dessa ihop till en verksamhet med gemensamma lokaler och verktyg. Det ordnas med sjukvård, skola och annan service för alla. Lönerna sätts av stormötet och utgår från hushållen. Varje familj får en fast ersättning beroende på dess sammansättning. En summa för vuxna arbetsföra män, en summa för vuxna arbetsföra män, en summa för mödrar, en summa per barn i en viss ålder osv. Fördelningen av det som produceras eller köps in från andra kollektiv sker genom kooperativet. Vilket motsvarar en form av bybutik/depå. Även individualisterna tvingas handla via dessa för att undvika spekulation mm. På de flesta platser finns nån typ av ransonering per familj pga av inbördeskriget som ger brist på vissa varor. Olika sätt att kvitera ut det som behövs finns också. På vissa platser avskaffas pengar helt och hållet, på andra finns de kvar. Som tidigare nämnt så federara sig kollektiven regionalt och handel/utbyte kommer igång. Från städerna och fabrikerna (även utomlands) köps ny jordbruksutrustning, gödsel och maskineri in. Trots inbördeskriget (kollektiven försörjer en stor del av de stridande med livsmedel mm) så innebär allt detta en rejält lyft för kollektivisterna. Från svält, fattigdom, stenhårt slit, analfabetism, förföljelse till en efter förhållandena bra mycket tryggare och rikare tillvaro. Värt att notera är att produktiviteten i både jordbruk och andra näringsgrenar stiger kraftigt under denna korta period.

Gaston viger även ett specifikt kapitel åt kollektivisternas bokföring. Inte så upphetsande vid en första anblick men ett måste i all ekonomi som går bortom direkt individuell självförsörjning.

Varje kapitel tillägnat ett spcifikt kollektiv avslutas med en kort not om det var facisterna eller kommunisternas trupper som med våld krossade kollektivet och när det skedde.

Även kollektiviseringen av industrin och allmänyttan får sig en genomgång. Stora industrier med tusentals arbetare orgnaiseras galant av arbetarna själva under demokratiska former. Kollektivtrafik och hela transportsektorn på vissa platser undergår samma lyckade behandling med produktivitetsökningar tillsammans med drägliga arbetsvillkor och löner. Även sjukvården organiseras av de frihetliga och expanderas på ett sätt som inte ens fanns för vanligt folk innan revolutionen. Förvånansvärt många av de spanska läkarna var drivna frihetliga militanter. På dessa större arbetsplatser är det för det mesta genom [[CNT]]s välfungerande fackliga orgnaisationer som arbetet organiseras (bara några timmar efter facisterna slagits ner o ledningen flytt är arbetet igång igen på flera platser). I de större städerna blir ofta inte revolutionen så genomgripande som på landsbyggden då myndighetsapparaterna ofta fortsatte fungera och det fanns större delar av befolkningen som ställde sig tvekande (tjänstemän, såssar, småborgare, medelklass mfl).

I förordet belyser [[Stuart Christie]] att Gaston själv trodde att facisterna skulle segra vilket ger insatsen han gör en liten tuch av social turism. Gaston själv är dock rätt tydlig med att det var som historiker av denna unika omvälvning som var hans främsta roll. Stuart framhåller även att något som inte riktigt heller framgår i boken är att Gaston då det begav sig inte var särskilt kritisk mot anarkisterna och syndikalisternas destruktiva korridorsspring. Det som gav staten utrymme återväxa och att med det spanska kommunistpartiet (en ren frontorganisation för [[Sovjetimperialismen|sovjetunionen]]) slå ner revolutionen.

Han avslutar sitt förord så här fint: "''Collectives in the Spanish Revolution demonstrates clearly that the working class are perfectly capable of running farms, factories, workshops, and health and public services without bosses or managers. It proves that anarchist methods of organizing, with decisions made from the bottom up, can work effectively in large-scale industry, involving the coordination of many thousands of workers in many hundreds of places of work across numerous cities and towns, as well as broad rural areas. Leval’s history of anarchy in action also gives insight into the creative and constructive power of ordinary people. The Spanish working class not only kept production going throughout the war, but in many cases managed to achieve increases in output. They improved working conditions and created new techniques. They created, out of nothing, an arms industry without which the war against fascism could not have been fought. The revolution also showed that without the competition bred by capitalism, industry can be run in a much more rational manner. Finally it demonstrated how an organized working class has the power to transform society.''"

== Se även ==
* [[Britta Gröndahl|Gröndahl, Britta]]: ''[[Gröndahl, Britta: Frihetlig kommunism i praktiken|Frihetlig kommunism i praktiken]]''.
* [[Britta Gröndahl|Gröndahl, Britta]]: ''[[Gröndahl, Britta: Herre i eget hus|Herre i eget hus]]''.

'''*''' Kollektiv betyder här framförallt att samordna ekonomin inte att tränga ihop en massa folk under samma tak. De flesta kollektivisterna bodde som innan och behöll sina familjeförhållanden intakta med skillnaden att kvinnor och barn inte behandlades som andra klassens medborgare.

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Kollektivisering]]
[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Självförvaltning]]

Fil:Leval, gaston-collectives spanish revolution.jpg

2023-01-22T13:12:02Z

Kurtake: Kategori:Spanska revolutionen Kategori:Kollektivisering Kategori:Bokomslag

[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Kollektivisering]]
[[Kategori:Bokomslag]]

Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution

2023-01-22T13:09:47Z

Kurtake:

'''Collectives in the Spanish Revolution''' är en dokumentation och ögonvitnesskildring av kollektiven som skapades i och bar upp den [[spanska revolutionen]]. Det är anarkisten [[Gaston Leval]] som rest runt och träffat kollektivisterna och dokumenterat. Gaston hade själv länge varit aktiv i den anarkistiska rörelsen i spanien och var känd bland många av de drivande kollektivisterna vilket gav honom en väldigt stor inblick i vad som faktiskt skedde.

Leval ger en kort historisk bakgrund av den spanska frihetliga arbetarrörelsen och de historisk förutsättningarna som leder fram till bildandet av kollektiven. Efter detta så går han i detalj igenom en mängd kollektiv i Aragonien och Levanten och även hur dessa samordnade sig regionalt i federationer (''[[Aragoniens federation av kollektiv]]'' respektive ''[[Levantens federation av kollektiv]]''). Alla de olika kollektiven har sina särdrag, problem och lösningar på dessa som växer fram under omvandlingens gång.

På de flesta platser flyr de stora godsägarna fältet när facistreningen slåtts ner. De övergivna ägorna konfiskeras efter stormöte i byarna där småbönder, arrendatorer och arbetarna röstat om saken och bildar ett kollektiv där alla bidrar med sina verktyg och annat som kan komma till använing. Kollektiven i dessa byar omfattar hela byn* och dess arbetsplatser. De som vill stå utanför får så mycket jord de kan bruka själva utan att utnytja någon annans arbete. De småbrukare som har lite mark från tidigare och vill gå med i kollektivet överlåter denna åt kollektivet men kan dra sig ur när de önskar och får då motsvarande mark tillbaks. På stormötena bestämms hur hela kollektivet skall fungera. En styrelse/administratörer utses att hålla i löpande samordning och bokföring av eoknomin. Arbetslag utses för olika delar av jordbruket dessa utser inom sig någon typ av förmanskaraktär som håller samman det hela och sköter kontakterna med andra arbetsgrupper. Eknomin samordnas och effektiviseras av arbetarna. Små jordbruksmarker slås samman till större enheter, jorden brukas av större arbetslag, maskiner använts, moderna metoder för vall, gödsling och bevattnings införs, djurhållningen samordnas, ny mark bryts osv. Har det funnits flera små firmor på orten slås dessa ihop till en verksamhet med gemensamma lokaler och verktyg. Det ordnas med sjukvård, skola och annan service för alla. Lönerna sätts av stormötet och utgår från hushållen. Varje familj får en fast ersättning beroende på dess sammansättning. En summa för vuxna arbetsföra män, en summa för vuxna arbetsföra män, en summa för mödrar, en summa per barn i en viss ålder osv. Fördelningen av det som produceras eller köps in från andra kollektiv sker genom kooperativet. Vilket motsvarar en form av bybutik/depå. Även individualisterna tvingas handla via dessa för att undvika spekulation mm. På de flesta platser finns nån typ av ransonering per familj pga av inbördeskriget som ger brist på vissa varor. Olika sätt att kvitera ut det som behövs finns också. På vissa platser avskaffas pengar helt och hållet, på andra finns de kvar. Som tidigare nämnt så federara sig kollektiven regionalt och handel/utbyte kommer igång. Från städerna och fabrikerna (även utomlands) köps ny jordbruksutrustning, gödsel och maskineri in. Trots inbördeskriget (kollektiven försörjer en stor del av de stridande med livsmedel mm) så innebär allt detta en rejält lyft för kollektivisterna. Från svält, fattigdom, stenhårt slit, analfabetism, förföljelse till en efter förhållandena bra mycket tryggare och rikare tillvaro. Värt att notera är att produktiviteten i både jordbruk och andra näringsgrenar stiger kraftigt under denna korta period.

Gaston viger även ett specifikt kapitel åt kollektivisternas bokföring. Inte så upphetsande vid en första anblick men ett måste i all ekonomi som går bortom direkt individuell självförsörjning.

Varje kapitel tillägnat ett spcifikt kollektiv avslutas med en kort not om det var facisterna eller kommunisternas trupper som med våld krossade kollektivet och när det skedde.

Även kollektiviseringen av industrin och allmänyttan får sig en genomgång. Stora industrier med tusentals arbetare orgnaiseras galant av arbetarna själva under demokratiska former. Kollektivtrafik och hela transportsektorn på vissa platser undergår samma lyckade behandling med produktivitetsökningar tillsammans med drägliga arbetsvillkor och löner. Även sjukvården organiseras av de frihetliga och expanderas på ett sätt som inte ens fanns för vanligt folk innan revolutionen. Förvånansvärt många av de spanska läkarna var drivna frihetliga militanter. På dessa större arbetsplatser är det för det mesta genom [[CNT]]s välfungerande fackliga orgnaisationer som arbetet organiseras (bara några timmar efter facisterna slagits ner o ledningen flytt är arbetet igång igen på flera platser). I de större städerna blir ofta inte revolutionen så genomgripande som på landsbyggden då myndighetsapparaterna ofta fortsatte fungera och det fanns större delar av befolkningen som ställde sig tvekande (tjänstemän, såssar, småborgare, medelklass mfl).

I förordet belyser [[Stuart Christie]] att Gaston själv trodde att facisterna skulle segra vilket ger insatsen han gör en liten tuch av social turism. Gaston själv är dock rätt tydlig med att det var som historiker av denna unika omvälvning som var hans främsta roll. Stuart framhåller även att något som inte riktigt heller framgår i boken är att Gaston då det begav sig inte var särskilt kritisk mot anarkisterna och syndikalisternas destruktiva korridorsspring. Det som gav staten utrymme återväxa och att med det spanska kommunistpartiet (en ren frontorganisation för [[Sovjetimperialismen|sovjetunionen]]) slå ner revolutionen.

Han avslutar sitt förord så här fint: "''Collectives in the Spanish Revolution demonstrates clearly that the working class are perfectly capable of running farms, factories, workshops, and health and public services without bosses or managers. It proves that anarchist methods of organizing, with decisions made from the bottom up, can work effectively in large-scale industry, involving the coordination of many thousands of workers in many hundreds of places of work across numerous cities and towns, as well as broad rural areas. Leval’s history of anarchy in action also gives insight into the creative and constructive power of ordinary people. The Spanish working class not only kept production going throughout the war, but in many cases managed to achieve increases in output. They improved working conditions and created new techniques. They created, out of nothing, an arms industry without which the war against fascism could not have been fought. The revolution also showed that without the competition bred by capitalism, industry can be run in a much more rational manner. Finally it demonstrated how an organized working class has the power to transform society.''"

* Kollektiv betyder här framförallt att samordna ekonomin inte att tränga ihop en massa folk under samma tak. De flesta kollektivisterna bodde som innan och behöll sina familjeförhållanden intakta med skillnaden att kvinnor och barn inte behandlades som andra klassens medborgare.

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Kollektivisering]]
[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Självförvaltning]]

Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution

2023-01-22T12:51:48Z

Kurtake:

'''Collectives in the Spanish Revolution''' är en dokumentation och ögonvitnesskildring av kollektiven som skapades i och bar upp den [[spanska revolutionen]]. Det är anarkisten [[Gaston Leval]] som rest runt och träffat kollektivisterna och dokumenterat. Gaston hade själv länge varit aktiv i den anarkistiska rörelsen i spanien och var känd bland många av de drivande kollektivisterna vilket gav honom en väldigt stor inblick i vad som faktiskt skedde.

Leval ger en kort historisk bakgrund av den spanska frihetliga arbetarrörelsen och de historisk förutsättningarna som leder fram till bildandet av kollektiven. Efter detta så går han i detalj igenom en mängd kollektiv i Aragonien och Levanten och även hur dessa samordnade sig regionalt i federationer (''[[Aragoniens federation av kollektiv]]'' respektive ''[[Levantens federation av kollektiv]]''). Alla de olika kollektiven har sina särdrag, problem
och lösningar på dessa som växer fram under omvandlingens gång.

På de flesta platser flyr de stora godsägarna fältet när facistreningen slåtts ner. De övergivna ägorna konfiskeras efter stormöte i byarna där småbönder, arrendatorer och arbetarna röstat om saken och bildar ett kollektiv. Kollektiven i dessa byar omfattar hela byn och dess arbetsplatser. De som vill stå utanför får så mycket jord de kan bruka själva utan att utnytja någon annans arbete. De småbrukare som har lite mark från tidigare och vill gå med i kollektivet överlåter denna åt kollektivet men kan dra sig ur när de önskar och får då motsvarande mark tillbaks. På stormötena bestämms hur hela kollektivet skall fungera. En styrelse/administratörer utses att hålla i löpande samordning och bokföring av eoknomin. Arbetslag utses för olika delar av jordbruket dessa utser inom sig någon typ av förmanskaraktär som håller samman det hela och sköter kontakterna med andra arbetsgrupper. Eknomin samordnas och effektiviseras av arbetarna. Små jordbruksmarker slås samman till större enheter, jorden brukas av större arbetslag, maskiner använts, moderna metoder för vall, gödsling och bevattnings införs, djurhållningen samordnas, ny mark bryts osv. Har det funnits flera små firmor på orten slås dessa ihop till en verksamhet med gemensamma lokaler och verktyg. Det ordnas med sjukvård, skola och annan service för alla. Lönerna sätts av stormötet och utgår från hushållen. Varje familj får en fast ersättning beroende på dess sammansättning. En summa för vuxna arbetsföra män, en summa för vuxna arbetsföra män, en summa för mödrar, en summa per barn i en viss ålder osv. Fördelningen av det som produceras eller köps in från andra kollektiv sker genom kooperativet. Vilket motsvarar en form av bybutik/depå. Även individualisterna tvingas handla via dessa för att undvika spekulation mm. På de flesta platser finns nån typ av ransonering per familj pga av inbördeskriget som ger brist på vissa varor. Olika sätt att kvitera ut det som behövs finns också. På vissa platser avskaffas pengar helt och hållet på andra finns de kvar. Som tidigare nämnt så federara sig kollektiven regionalt och handel/utbyte kommer igång. Från städerna och fabrikerna (även utomlands) köps ny jordbruksutrustning, gödsel och maskineri in. Trots inbördeskriget så innebär allat detta en rejält lyft för kollektivisterna. Från svält, fattigdom, stenhårt slit, analfabetism till en efter förhållandena bra mycket tryggare och rikare tillvaro. Värt att notera är att produktiviteten i både jordbruk och andra näringsgrenar stiger kraftigt under denna korta period.

Gaston viger även ett specifikt kapitel åt kollektivisternas bokföring. Inte så upphetsande vid en första anblick men ett måste i all ekonomi som går bortom direkt individuell självförsörjning.

Även kollektiviseringen av industrin och allmänyttan får sig en genomgång. Stora industrier med tusentals arbetare orgnaiseras galant av arbetarna själva under demokratiska former. Kollektivtrafik och hela transportsektorn på vissa platser undergår samma lyckade behandling med produktivitetsökningar tillsammans med drägliga arbetsvillkor och löner. Även sjukvården organiseras av de frihetliga och expanderas på ett sätt som inte ens fanns för vanligt folk innan revolutionen. Förvånansvärt många av de spanska läkarna var drivna frihetliga militanter. På dessa större arbetsplatser är det för det mesta genom [[CNT]]s välfungerande fackliga orgnaisationer som arbetet organiseras (bara några timmar efter facisterna slagits ner o ledningen flytt är arbetet igång igen på flera platser). I de större städerna blir ofta inte revolutionen så genomgripande som på landsbyggden då myndighetsapparaterna ofta fortsatte fungera och det fanns större delar av befolkningen som ställde sig tvekande (tjänstemän, såssar, småborgare, medelklass mfl).

I förordet belyser [[Stuart Christie]] att Gaston själv trodde att facisterna skulle segra vilket ger insatsen han gör en liten tuch av social turism. Gaston själv är dock rätt tydlig med att det var som historiker av denna unika omvälvning som var hans främsta roll. Stuart framhåller även att något som inte riktigt heller framgår i boken är att Gaston då det begav sig inte var särskilt kritisk mot anarkisterna och syndikalisternas destruktiva korridorsspring. Det som gav staten utrymme återväxa och att med det spanska kommunistpartiet (en ren frontorganisation för [[Sovjetimperialismen|sovjetunionen]]) slå ner revolutionen.

Not efter varje kollektiv om vem som krossade det

Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution

2023-01-22T12:23:19Z

Kurtake: Skapade sidan med ''''Collectives in the Spanish Revolution''' är en dokumentation och ögonvitnesskildring av kollektiven som skapades i och bar upp den spanska revolutionen. Det är anark...'

Spanska revolutionen

2023-01-22T11:32:51Z

Kurtake:

[[Bild:Camarada!-Trabaja-y-lucha-por-la-Revolucion.jpg|right|thumb|300px]]

'''Spanska revolutionen''' var en social [[revolution]] som bröt ut 1936 i början av [[spanska inbördeskriget]]. [[Spansk fascism|Fascisterna]] hade tagit makten över ungefär halva Spanien. Det var på den andra sidan, den [[Spanska republiken|republikanska]], som samhällsrevolutionen ägde rum. Stora delar av den republikanska sidan av Spaniens ekonomi socialiserades vilket rent konkret innebar att [[Självförvaltning|arbetarna tog över sina arbetsplatser]], jorden [[Kollektivisering|kollektiviserades]] och samhället rent allmänt inrättades efter [[Frihetlig socialism|frihetligt socialistiska]] principer. Det har uppskattats att över 10 miljoner människor deltog i revolutionen.<ref>Dolgoff, Sam, ''The Anarchist Collectives: Workers' Self-Management in the Spanish Revolution''</ref>

==De första månaderna==
Revolutionen nådde längst i [[Aragonien]] och [[Katalonien]]; i Aragonien uppgick antalet kollektiva jordbruk till 600.<ref>Borrás, José, ''Aragón en la revolucion española'', Viguera, Barcelona (1983), s. 174 ff.</ref> Till skillnad från kollektiviseringen som skett i [[Sovjetunionen]] genomfördes den i Spanien nästan uteslutande med de inbegripna böndernas medgivande.<ref>I Aragonien brukade vissa anarkistiska milisförband våld för att skapa kollektiv. Detta skedde dock oftast under extrem press när stadsbefolkningen höll på att svälta. De kollektiv som grundades utan våld fungerade bäst, och var också allra vanligast. Beevor (2006), s. 141-142</ref> Kollektiven skiljde sig också från de sovjetiska då de, istället för att vara grundade på statlig kontroll, byggde på gemensamt ägande och brukande av jorden och fabrikerna.<ref name="Beevor139">Beevor (2006), s. 139</ref> Många privatägda företag kom att ägas och styras av arbetarna. I de fall där arbetsgivarna inte flydde kom de att ingå i företagen på samma villkor som resten av arbetarna. Kollektiven beskylldes av bland andra [[Kommunism|kommunisterna]] för ineffektivitet, vilket oftast inte stämde. Under kollektiviseringen i Aragonien ökade produktionen med en femtedel.<ref>G. Helsey, ''Anarcosindicalismo y estado en el País Valenciano, 1930-1938'', Madrid (1994)</ref> De småbrukare som valde att inte ansluta sig till kollektiven tilläts behålla en del privatägt land, men endast så mycket som de själva kunde bruka utan att anlita arbetskraft. Anarkisterna försökte dock ihärdigt övertyga dessa bönder om fördelarna med kollektiven. Diverse [[kooperativ]] blomstrade redan innan revolutionen. Enbart i Katalonien deltog omkring 100 000 människor i kooperativa företag före revolutionen.<ref name="Beevor139" />

Andra kännetecknande händelser för revolutionen var att man upphörde med formella tilltal och istället duade varandra, använde förnamnen eller helt enkelt "kamrat". Kvinnornas ställning i samhället förbättrades även avsevärt; under [[försvaret av Madrid]] bildades för första gången en bataljon helt bestående av kvinnor. Antalet kvinnor vid den republikanska fronten uppgick till runt 1 000 och antalet stridföra bakom linjerna var flertalet gånger mer. Ett kvinnosaksförbund med namnet ''Mujeres libres'' (Frigjorda kvinnor) försökte sätta stopp för prostitutionen genom att sätta upp affischer i speciella kvarter och genom att förbättra dessa kvinnors möjligheter att byta yrke.

I början av kriget sköttes det mesta militära motståndet mot fascisterna av [[milis]]förband. Dessa var i allmänhet inte utbildade soldater utan fick oftast lära sig att hantera vapen på plats. Alla stora politiska organisationer hade sina egna miliser. Även dessa förbands utformning påverkades av revolutionen. Man valde sina egna ledare och betraktade sig själva som jämlikar. Anarkisterna betraktade dessa val som grundläggande. Varje ''grupo'' (grupp) på tio man valde en gruppchef. Varje ''centuria'' (kompani) på 100 man valde en ''delegado'' ("delegat" eller officer). Disciplinen bland soldaterna varierade kraftigt. [[Antony Beevor]] anmärker i ''Spanska inbördeskriget'' (2006): "Den bristande disciplinen var intressant nog mest framträdande bland sådana grupper som fabriksarbetare, som tidigare hade underkastats yttre restriktioner och tvång. De som var vana vid att föra en självständig tillvaro, såsom bönder och hantverkare, hade inte fått sin självdisciplin undergrävd."

==Motståndet==
Revolutionen började nedtryckas redan i början av 1937. [[Spanska kommunistiska partiet]] var emot revolutionen av taktiska skäl. De stod under direkt kontroll av [[Komintern]] från [[Sovjetunionen]] och mottog order därifrån. Till en början hade kommunistpartiet ett alldeles för begränsat inflytande för att kunna motsätta sig kollektiviseringen. På grund av anarkisternas medlemsantal ville de heller inte stöta sig med dem. Partiet fick emellertid utökad makt när de demokratiska staterna i världen officiellt förhöll sig neutrala (även om man inofficiellt stödde fascistsidan ekonomiskt) och fascisterna fick öppet bistånd från både Tyskland och Italien. Detta ledde till att biståndet från Sovjetunionen, som levererades till kommunistpartiet och som följaktligen kunde diktera villkoren fritt, gav partiet en oerhörd maktuppsvingning.

Kommunistpartiet lierade sig med borgarklassen och försäkrade att de "respekterade privategendomen". Detta var ett taktiskt drag för att öka sitt eget inflytande. När partiet hade vuxit tillräckligt mycket började de öppet opponera sig mot den övriga vänstern; både [[POUM]] (''Förenade marxistiska arbetarpartiet'') och [[CNT]] förklarades vara illegala, och man påbörjade ett återställningsarbete av kollektiviseringen.

==Slutet==
När fascisterna slutligen vann kriget 1939 var revolutionens nederlag ett faktum.

[[George Orwell]] skrev i ''[[Hyllning till Katalonien]]'' (1938) om det som i hans mening var ett medvetet förtigande av revolutionen av utländsk press.<ref>Orwell (1938), kap. 3</ref> Själv stred Orwell som en av de tiotusentals utländska frivilliga i inbördeskriget (medlem i [[POUM]]), och var positiv till den revolutionära andan, även om han kom ur kriget något desillusionerad på grund av de olika socialistfraktionernas inbördes kamp.

== Litteratur ==
* [[Axel Österberg|Österberg, Axel]]: ''[[Österberg, Axel: Bakom Barcelonas Barrikader|Bakom Barcelonas Barrikader]]'' De första veckorna under resningen i Barcelona.
* [[George Orwell|Orwell, George]]: ''[[Orwell, George: Hyllning till Katalonien|Hyllning till Katalonien]]'' Självbiografisk roman om Orwells tid i Spanien
* [[Rogeby, Sixten]]: ''[[Rogeby, Sixten: Spanska frontminnen]]''. Sjävlboigrafiskt om Sixtens tid vid fronten. 19xx
* [[Michael Seidman|Seidman, Michael]]: ''[[Seidman, Michael: Workers against work|Workers against work]]''. Om arbetarkamp under folkfrontsregeringarna i Spanien och Frankrike 1936-37.
* [[Weiss, Peter]]: ''[[Weiss, Peter: Motståndets estetik|Motståndets estetik]]''. Om stämingarna i Internationella brigaderna. 19xx
* [[Britta Gröndahl|Gröndahl, Britta]]: ''[[Gröndahl, Britta: Frihetlig kommunism i praktiken|Frihetlig kommunism i praktiken]]'' Praktik, bakgrund och resultat på den kollektiverade projekt.
* [[Britta Gröndahl|Gröndahl, Britta]]: ''[[Gröndahl, Britta: Herre i eget hus|Herre i eget hus]]''. Dokumment över självförvaltningen under spanska revolutionen
* [[Stuart Christie|Christie, Stuart]]: ''[[Christie, Stuart: FAI - we, the anarchists!|We, the anarchists!]]''. Organisationen eller revolutionen, begränsningar och möjligheter runt [[FAI]].
* [[Gaston Leval|Leval, Gaston]]: ''[[Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution|Collectives in the Spanish Revolution]]''. Ögonvitnesskilding och dokumentation av Kollektiven.

==Externa länkar==
*[http://www.youtube.com/watch?v=VUig0lFHDDw&feature=related Anarchists in the 1936 Spanish Civil War]
*[http://www.youtube.com/watch?v=MugPyyjU4nc&feature=related Spanish Anarchists 1936]
* [http://flag.blackened.net/revolt/spain/pam_chron.html The Spanish Civil War: Chronology of Events] Kronologi över de viktigaste händelserna
* ''[http://www.socialisten.nu/marx/rev/spanien.shtml#sek1 Den spanska revolutionen]'', av Alan Woods, publicerat på socialisten.nu
* [http://flag.blackened.net/revolt/spain/durruti_interview.html Durruti interview with Pierre van Paasen] Kort intervju med en av förgrundsgestalterna, [[Buenaventura Durruti]]

==Referenser==
* [[Antony Beevor|Beevor, Antony]], ''Spanska inbördeskriget'' (2006)
* [[Britta Gröndahl|Gröndahl, Britta]], ''Frihetlig kommunism i praktiken'' (1986)
* [[George Orwell|Orwell, George]], ''[[Hyllning till Katalonien]]'' (1938)
* [[Victor Serge|Serge, Victor]], ''En revolutionärs minnen'' (1967), övers. av [[Britta Gröndahl]] 1980
===Noter===
<references/>

[[kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Anarkism]]

Kategori:Spanska revolutionens affischer

2023-01-22T11:30:14Z

Kurtake: Skapade sidan med 'Kategori:Affischer'

[[Kategori:Affischer]]

Fil:Camarada!-Trabaja-y-lucha-por-la-Revolucion.jpg

2023-01-22T11:29:56Z

Kurtake:

[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Spanska revolutionens affischer]]

Fil:Camarada!-Trabaja-y-lucha-por-la-Revolucion.jpg

2023-01-22T11:29:29Z

Kurtake:

[[Kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Spanska revolutionens affischer]

Fil:Camarada!-Trabaja-y-lucha-por-la-Revolucion.jpg

2023-01-22T11:27:39Z

Kurtake:

Spanska revolutionen

2023-01-22T11:03:14Z

Kurtake: /* De första månaderna */

'''Spanska revolutionen''' var en social [[revolution]] som bröt ut 1936 i början av [[spanska inbördeskriget]]. [[Spansk fascism|Fascisterna]] hade tagit makten över ungefär halva Spanien. Det var på den andra sidan, den [[Spanska republiken|republikanska]], som samhällsrevolutionen ägde rum. Stora delar av den republikanska sidan av Spaniens ekonomi socialiserades vilket rent konkret innebar att [[Självförvaltning|arbetarna tog över sina arbetsplatser]], jorden [[Kollektivisering|kollektiviserades]] och samhället rent allmänt inrättades efter [[Frihetlig socialism|frihetligt socialistiska]] principer. Det har uppskattats att över 10 miljoner människor deltog i revolutionen.<ref>Dolgoff, Sam, ''The Anarchist Collectives: Workers' Self-Management in the Spanish Revolution''</ref>

==De första månaderna==
Revolutionen nådde längst i [[Aragonien]] och [[Katalonien]]; i Aragonien uppgick antalet kollektiva jordbruk till 600.<ref>Borrás, José, ''Aragón en la revolucion española'', Viguera, Barcelona (1983), s. 174 ff.</ref> Till skillnad från kollektiviseringen som skett i [[Sovjetunionen]] genomfördes den i Spanien nästan uteslutande med de inbegripna böndernas medgivande.<ref>I Aragonien brukade vissa anarkistiska milisförband våld för att skapa kollektiv. Detta skedde dock oftast under extrem press när stadsbefolkningen höll på att svälta. De kollektiv som grundades utan våld fungerade bäst, och var också allra vanligast. Beevor (2006), s. 141-142</ref> Kollektiven skiljde sig också från de sovjetiska då de, istället för att vara grundade på statlig kontroll, byggde på gemensamt ägande och brukande av jorden och fabrikerna.<ref name="Beevor139">Beevor (2006), s. 139</ref> Många privatägda företag kom att ägas och styras av arbetarna. I de fall där arbetsgivarna inte flydde kom de att ingå i företagen på samma villkor som resten av arbetarna. Kollektiven beskylldes av bland andra [[Kommunism|kommunisterna]] för ineffektivitet, vilket oftast inte stämde. Under kollektiviseringen i Aragonien ökade produktionen med en femtedel.<ref>G. Helsey, ''Anarcosindicalismo y estado en el País Valenciano, 1930-1938'', Madrid (1994)</ref> De småbrukare som valde att inte ansluta sig till kollektiven tilläts behålla en del privatägt land, men endast så mycket som de själva kunde bruka utan att anlita arbetskraft. Anarkisterna försökte dock ihärdigt övertyga dessa bönder om fördelarna med kollektiven. Diverse [[kooperativ]] blomstrade redan innan revolutionen. Enbart i Katalonien deltog omkring 100 000 människor i kooperativa företag före revolutionen.<ref name="Beevor139" />

Andra kännetecknande händelser för revolutionen var att man upphörde med formella tilltal och istället duade varandra, använde förnamnen eller helt enkelt "kamrat". Kvinnornas ställning i samhället förbättrades även avsevärt; under [[försvaret av Madrid]] bildades för första gången en bataljon helt bestående av kvinnor. Antalet kvinnor vid den republikanska fronten uppgick till runt 1 000 och antalet stridföra bakom linjerna var flertalet gånger mer. Ett kvinnosaksförbund med namnet ''Mujeres libres'' (Frigjorda kvinnor) försökte sätta stopp för prostitutionen genom att sätta upp affischer i speciella kvarter och genom att förbättra dessa kvinnors möjligheter att byta yrke.

I början av kriget sköttes det mesta militära motståndet mot fascisterna av [[milis]]förband. Dessa var i allmänhet inte utbildade soldater utan fick oftast lära sig att hantera vapen på plats. Alla stora politiska organisationer hade sina egna miliser. Även dessa förbands utformning påverkades av revolutionen. Man valde sina egna ledare och betraktade sig själva som jämlikar. Anarkisterna betraktade dessa val som grundläggande. Varje ''grupo'' (grupp) på tio man valde en gruppchef. Varje ''centuria'' (kompani) på 100 man valde en ''delegado'' ("delegat" eller officer). Disciplinen bland soldaterna varierade kraftigt. [[Antony Beevor]] anmärker i ''Spanska inbördeskriget'' (2006): "Den bristande disciplinen var intressant nog mest framträdande bland sådana grupper som fabriksarbetare, som tidigare hade underkastats yttre restriktioner och tvång. De som var vana vid att föra en självständig tillvaro, såsom bönder och hantverkare, hade inte fått sin självdisciplin undergrävd."

==Motståndet==
Revolutionen började nedtryckas redan i början av 1937. [[Spanska kommunistiska partiet]] var emot revolutionen av taktiska skäl. De stod under direkt kontroll av [[Komintern]] från [[Sovjetunionen]] och mottog order därifrån. Till en början hade kommunistpartiet ett alldeles för begränsat inflytande för att kunna motsätta sig kollektiviseringen. På grund av anarkisternas medlemsantal ville de heller inte stöta sig med dem. Partiet fick emellertid utökad makt när de demokratiska staterna i världen officiellt förhöll sig neutrala (även om man inofficiellt stödde fascistsidan ekonomiskt) och fascisterna fick öppet bistånd från både Tyskland och Italien. Detta ledde till att biståndet från Sovjetunionen, som levererades till kommunistpartiet och som följaktligen kunde diktera villkoren fritt, gav partiet en oerhörd maktuppsvingning.

Kommunistpartiet lierade sig med borgarklassen och försäkrade att de "respekterade privategendomen". Detta var ett taktiskt drag för att öka sitt eget inflytande. När partiet hade vuxit tillräckligt mycket började de öppet opponera sig mot den övriga vänstern; både [[POUM]] (''Förenade marxistiska arbetarpartiet'') och [[CNT]] förklarades vara illegala, och man påbörjade ett återställningsarbete av kollektiviseringen.

==Slutet==
När fascisterna slutligen vann kriget 1939 var revolutionens nederlag ett faktum.

[[George Orwell]] skrev i ''[[Hyllning till Katalonien]]'' (1938) om det som i hans mening var ett medvetet förtigande av revolutionen av utländsk press.<ref>Orwell (1938), kap. 3</ref> Själv stred Orwell som en av de tiotusentals utländska frivilliga i inbördeskriget (medlem i [[POUM]]), och var positiv till den revolutionära andan, även om han kom ur kriget något desillusionerad på grund av de olika socialistfraktionernas inbördes kamp.

== Litteratur ==
* [[Axel Österberg|Österberg, Axel]]: ''[[Österberg, Axel: Bakom Barcelonas Barrikader|Bakom Barcelonas Barrikader]]'' De första veckorna under resningen i Barcelona.
* [[George Orwell|Orwell, George]]: ''[[Orwell, George: Hyllning till Katalonien|Hyllning till Katalonien]]'' Självbiografisk roman om Orwells tid i Spanien
* [[Rogeby, Sixten]]: ''[[Rogeby, Sixten: Spanska frontminnen]]''. Sjävlboigrafiskt om Sixtens tid vid fronten. 19xx
* [[Michael Seidman|Seidman, Michael]]: ''[[Seidman, Michael: Workers against work|Workers against work]]''. Om arbetarkamp under folkfrontsregeringarna i Spanien och Frankrike 1936-37.
* [[Weiss, Peter]]: ''[[Weiss, Peter: Motståndets estetik|Motståndets estetik]]''. Om stämingarna i Internationella brigaderna. 19xx
* [[Britta Gröndahl|Gröndahl, Britta]]: ''[[Gröndahl, Britta: Frihetlig kommunism i praktiken|Frihetlig kommunism i praktiken]]'' Praktik, bakgrund och resultat på den kollektiverade projekt.
* [[Britta Gröndahl|Gröndahl, Britta]]: ''[[Gröndahl, Britta: Herre i eget hus|Herre i eget hus]]''. Dokumment över självförvaltningen under spanska revolutionen
* [[Stuart Christie|Christie, Stuart]]: ''[[Christie, Stuart: FAI - we, the anarchists!|We, the anarchists!]]''. Organisationen eller revolutionen, begränsningar och möjligheter runt [[FAI]].
* [[Gaston Leval|Leval, Gaston]]: ''[[Laval, Gaston: Collectives in the Spanish Revolution|Collectives in the Spanish Revolution]]''. Ögonvitnesskilding och dokumentation av Kollektiven.

==Externa länkar==
*[http://www.youtube.com/watch?v=VUig0lFHDDw&feature=related Anarchists in the 1936 Spanish Civil War]
*[http://www.youtube.com/watch?v=MugPyyjU4nc&feature=related Spanish Anarchists 1936]
* [http://flag.blackened.net/revolt/spain/pam_chron.html The Spanish Civil War: Chronology of Events] Kronologi över de viktigaste händelserna
* ''[http://www.socialisten.nu/marx/rev/spanien.shtml#sek1 Den spanska revolutionen]'', av Alan Woods, publicerat på socialisten.nu
* [http://flag.blackened.net/revolt/spain/durruti_interview.html Durruti interview with Pierre van Paasen] Kort intervju med en av förgrundsgestalterna, [[Buenaventura Durruti]]

==Referenser==
* [[Antony Beevor|Beevor, Antony]], ''Spanska inbördeskriget'' (2006)
* [[Britta Gröndahl|Gröndahl, Britta]], ''Frihetlig kommunism i praktiken'' (1986)
* [[George Orwell|Orwell, George]], ''[[Hyllning till Katalonien]]'' (1938)
* [[Victor Serge|Serge, Victor]], ''En revolutionärs minnen'' (1967), övers. av [[Britta Gröndahl]] 1980
===Noter===
<references/>

[[kategori:Spanska revolutionen]]
[[Kategori:Anarkism]]