Gardell, Jonas: Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Två systrar, en äkta hälft och hans far. Fyra Människor som slutat leva men ändå stapplar framåt. Frustration och väntan på något bättre. Fyra liv släckta av tryggheten, bekvämligheten och fegheten. Syster nummer 1 har aldrig fått börja sitt liv. Hon fyllde 30 helt plötsligt och insåg att hennes chans till ett liv var bort. Hon är en ensam och misslyckad akademiker som hatar alla unga människor med en massa liv att leva. Hon väntar och har alltid väntat på livet. Syster nummer 2 lever Svensson liv i villa med barn o bil. Inlåst i tryggheten och feghetens borg tillsammans med sin äkta hälft. Han jagar mellannamjölk med bra bästaföredatum och erbjudanden på kassler. Den äkta hälftens far är en vresig gubbe som inte kan visa några känslor. En vän av ordning som tillbringar dagarna med att skriva gnälliga insändare till lokaltidningen...

Jonas Gardell har skrivit en djupträngande skildring av svensk vardagsmisär. Hur människor bygger sina egna små fängelser att ruttna bort i. Självförnekelsen som utgår från trygghetspunderiet. Hur livet blir ett stort skådespel. Där man är kedjad till sin roll.

Ungefär en gång vart tredje år lyckas Anna övertala Håkan att de ska följa med och segla eller åka skidor eller nåt sånt som alla bara älskar att vara med om, och som varje gång lämnar Håkan lika ofullständigt oförstående.

Alla normala människorska vilja ta dykarcertifikat och bergsklättra och hoppa fallskärm. Man måste hänga med sin tid. Inte hamna utanför sin tid.

Man ska ha åkt luftballong över Stockholm en försommarkväll med grabbarna från firman. Eller åtminstone hoppat bungyjump.

Det är att betrakta som ett minimikrav. Annars har man inte upplevt någonting.

Av livet. Naturens storhet. (Vidderna. Havet. Sån skit.) Att vara utlämnad till sin egen kropps förmåga för att överleva, det är att vara nära livet. Att utmana sig själv, att flytta fram gränserna.

Att leva upp

Vanligen är ens tillvaro död, insomnad, som en öken mellan de sällsynta regnperioderna då öknen blommar. Det upplevda ska berika ens i övrigt så händelsefattiga liv. De korta ögonblicken man var med om någonting över huvudtaget.

Upplevelser är något man samlar på, ungefär som instamticbilder och videoband. Det är ett argument som Håkan kan förstå. Därför låter Håkan sig ibland övertalas av Anna att följa med.