Gardell, Jonas: Om Gud
Förvånansvärt ofta är gud eller jahve som han kallas en småsint, svartsjuk, hämndlysten, egenmäktig karaktär som gottar sig i folkmord och slakt. Ibland är han en gubbe som kommer på besök och dricker lite mjölkgrädde. En annan gång en orörbar gud som man måste dyrka på avstånd och inte får se. Satans uppkomst avhandlas också kort vilket är intressant. Satan är ett försök att göra gud god. man tar helt enkelt de dära mindre smickrande sidorna hos gud och skapar satan av dem. Gud delas i två. I princip portat rakt av från persernas trosuppfattning som vid den här tiden var dominerande iom att de hade erövrat hela regionen.
Det här som är Gud i bibeln är alltså en massa disparata karaktärer som folk i efterhand försökt skarva samman. Det blir helt schizofrent och godtyckligt så klart. Detta är Jonas tes. Bibeln är en sagobok, en produkt av vissa historiska skeenden. Han slår undan benen helt på bibeln och dess tolkning. Det måste gråtits mycket blod bland de bibelntroende där ute.
Boken (och författarens) stora brist är att den saknar en djupare förståelse av historien. Texterna och dess gudsbilder är ju produkter av klasssamhällen. Samhällen med motstridiga intressen och där inte alla drar jämt. Där vissa styr över andra och lever på deras arbete osv. Att texterna i mångt och mycket är de styrandes formalisering av sin makt. Gud och kungamakten är en och samma tex. Vissa delar av gamla testamentet innehåller dessutom passager av folk som stått på de fattigas sida och som antyder uppblossande motsättningar som fått avtryck i de officiella trosteserna (amos o den tredje jesaja tex). Detta gås inte på närmare.
Summa sumarum; en god ansats av Sveriges mest hatade kristna bög som inte når hela vägen fram. Lättläst är den om dock lite virrig.
Följs upp av Om Jesus.