Etchebehere, Mika: Mi guerra de España

Mika Etchebehere kom till Spanien 1936 för att kämpa för revolutionen. Mi guerra de España är hennes berättelse om inbördeskriget och livet i Madrid under krigets första år.

Mika var ursprungligen anarkist men blev, i ryska revolutionens kölvatten, vänstersocialist och senare trotskist. Ursprungligen från Argentina hamnade hon och hennes man, Hipolito Etchebehere, via kampen för revolution, via Tyskland och Frankrike, i revolutionens och inbördeskrigets Spanien. Vid revolutionens början anslöt de sig till POUM-milisen. Hipolito dog ganska tidigt medan Mika överlevde och blev en ledarfigur i sin stridande milisgrupp. I boken berättar hon om sina erfarenheter från kriget. Till en början är hon entusiastisk men förskräckt över alkholkonsumtion och smuts men blir senare allt hårdare. Hon berättar om kamratskap och kämparlust, hopplösa situationer och mirakulösa utbrytningar, om stolta människor och fega ledare, om ett civilsamhälle i Madrid som efter ett tag fungerar äckligt normalt, om kommunistpartiets som växande styrka, om begynnande förföljelser av POUM, om militarisering och disciplin, om tidiga segrar och utdragna förluster.

I början av boken efterlyser hon disciplin och kontroll men allt medan hon deltar i striderna ändrar hon uppfattning. Hon återupptäcker sitt gamla anarkistiska förakt för självutnämnda ledare och hierarkier. Hennes erfarenheter säger henne att en allt för disciplinerad tysk arbetarklass (väntande på sossarna och kommunisterna) tillät det nazistiska maktövertagandet medan en självaktiv, anarkistiskt influerad, spansk arbetarklass snabbt kväste den fascistiska resningen i stora delar av landet. Hon, som många andra, ser sig dock inte ha något val än att motvilligt acceptera militariseringen då miliserna blir en armé med gradbeteckningar, uniformer, värnplikt och avrättningar av soldater som inte vill vara soldater. Boken slutar i striderna utanför Madrid.