Eino Hanski
Med sin mor och syster tvingas han fly från det av tyskarna belägrade Leningrad. Flykten undan svält, krig och förföljelse tar honom via Ukraina, Polen och Finland slutligen till Sverige 1945. Belägringen och flykten därifrån beskriver han levande och medryckande i romantriologin De långa åren.
I Sverige kom han att bosätta sig i Göteborg. Sysselsättningarna varierade. Hanski försörjde sig i perioder som skogsarbetare, industriarbetare (bland annat på SKF) och hamnarbetare, han har jobbat på ungdomsgård, som fotograf och förestått vandrarhem.
I Masha-serien berättar han sin föräldragenerations historia. De som reste sig, gjorde Ryska revolutionen och sen fick leva under dess likmaskar, de nya herrarna. Den sista avslutande delen av serien hann han inte färdigställa innan han dog.
Hanskis böcker kretsar kring människor, ofta människor i historien. Människor i gemenskaper, små eller stora, som på olika sätt sätter varandra före systemet, hotet, staten eller arbetet.
Bilden av Sovjetunionen, och indirekt Sverige, nyanseras utan varken hyllningsrop eller skräckberättelser i Eino Hanski i Sovjet och i Onda själar
I Brödrabataljonen utgår Eino Hanski från egna och andras erfarenheter, efterforskningar och intervjuer, för att teckna en berättelse om några Ingermanländares öden under Andra världskriget. Han arbetade även på en bok om svenska motståndsmän i nazistiska Norge.
Senare delen av sitt liv och författarskap så dyker det det då och då upp alster som skär sig tvärt med de övriga mästerverken. Det rosa kriget skulle till exempel kunna vara skriven av en medelmåttig SSU:are eller någon efterbliven gymnasieelev som förläst sig på samhällskunskapsbokens floskler. Men icke. Det sjuka är att just den boken gavs ut samtidigt som mästerverket Onda själar. Fotoboken Bilder från S:t Petersburg som han krystade ur sig tillsammans med en rysk fotograf är ungefär lika fördummande och mystifierade som random SVT/TV4-reportage. Är det så att han ibland förblindas av sitt sovjethat och därmed höjer sverigemisären till skyarna? Vilket kanske inte är så konstigt när staten betalar en för att skriva böcker och pjäser efter eget huvud eller få skulptera konstverk i den offentliga miljön.
Författaren var anmärkningsvärt nog ordblind.
Böcker
- Den långa vintern (1965). Skönlitterär skildring av belägringen av Leningrad.
- Den långa resan (1967). På flykt undan krig, svält och förföljelse i Ryssland under andra världskriget.
- Den långa väntan (1968). På flykt från Ryssland till Finland under Andra världskriget.
- Revolutionens barn (1971). Skönlitterär skildring av åren från 1905 fram mot ryska revolutionen.
- Timmar av frihet (1974). Skönlitterär skildring av tiden runt ryska revolutionen.
- Eino Hanski i Sovjet (1974). Dokumentär skildring av 1970-talets Sovjetunionen.
- Den överköra kängurun (1975). Ett resereportage från Australien.
- Barfota miljonärer (1978). Skönlitteratär skildring om livet i Petrograd 1921-24.
- Brödrabataljonen (1979). Ingermanländare som tvingas kriga för både Sovjet och Finland under Fortsättningskriget.
- Det rosa kriget (1980). Politiskt strunt skrivet tillsammans med Eric Sjöquist.
- Onda själar (1981). Skönlitterär skildring av ett sovjetiskt mentalsjukhus på 1970-talet.
- Levande skuggor (1984). Skönlitterär skildring av Petrograd under åren 1924-34.
- Drömlös (1987). Skönlitterär skildring av Leningrad från 1938-41.
- Bilder från S:t Petersburg (1992). Slätstruken och konstigt fokuserad fotobok från ett demokratiseringens Ryssland. Eino goes gaggig.
- År av längtan (1993). Roman som utspelar sig i Ryssland under Andra Världskriget.
