Det finska röda gardet i Petrograd

Under oktoberrevolutionen bildades ett rött garde bland de finska arbetarna i Petrograd. Det kom att spela en ganska stor roll för utvecklingen i Finland eftersom Petrogradsgardisterna skötte transporten av vapen till de finska röda gardena.

Bildandet

Gardet bildades av finska arbetare i Petrograd som deltagit i februarirevolutionen vid de ryska kamraternas sida – bland dem fanns det t.o.m. sådana som varit med redan år 1905 och under Sveaborgsrevoltens tid. Den första beväpnade kamporganisationen för finska arbetare som arbetade i Petrograd blev ”De finska arbetarnas milisavdelning i Petrograd”. Finskspråkiga arbetare (de mest medvetna och aktiva) deltog i all revolutionär kamp sommaren 1917 och i Oktoberrevolutionen. På initiativ av dessa och andra arbetare som hörde till den finska arbetarföreningen i Petrograd och i enlighet med förhållningsreglerna från bolsjevikernas Petrogradkommitté (att samla och beväpna de finska arbetarna) grundades vid tiden för Oktoberrevolutionen det finska röda gardet i Petrograd. De beväpnade finska arbetarna hamnade alltså under bolsjevikernas kontroll.

Gardet inkvarterade sig i den finska järnvägsstationen. Till kanslirum togs den tidigare ”kejserliga mottagningsvåningen” på stationen. Att röda gardet slog sig ner på stationen sågs inte med blida ögon av ämbetsknapparna vid järnvägen och stationen. De försökte hela tiden i hemlighet jävlas – i den mån de vågade för då det upptäcktes var man grym mot dem. I förbigående bör nämnas att dessa ”slusasser” (tjänsteman, byråkrat. Ö. a.) var ett speciellt jävligt folk. Senare började största delen av dem sabotera. De lämnade sina poster och gömde sig på stan. Andra som stannat på sin tjänst höll dem med mat.

Under de första dagarna anslöt sig mellan hundra och tvåhundra man till gardet. I början frågade man nykomlingarna efter medlemsböcker i partiet eller fackförbundet. I brist på det fick det räcka med rekommendationer från två kamrater. Detta gjordes i alla fall mest för formalitetens skull och det var inget hinder för att ansluta sig till gardet. Senare frågade man inte mer efter papper och i slutet försökte man sig t.o.m. på mobilisering. Tanken på mobilisering uppstod mycket sent, i slutet av det finska klasskriget, då man redan lidit förluster, Tammerfors och andra orter fallit och folkkommissariatet flyttat till Viborg. Mobiliseringsverksamheten måste dock avslutas då de första flyktingarna från Finland började anlända.

De egentliga instruktörerna för gardet var Eino och Jukka Rahja under den tid de befann sig i Petrograd. Befälhavare var till en början A. Dufva och efter honom V. Turunen.

Verksamhet

En av huvudsysselsättningarna för gardet var att kontrollera och patrullera järnvägen mellan Petrograd och Helsingfors. Man försökte stävja de vitas vapensmuggling och upprätthålla ordning unt reda. Dessutom förmedlades det vapen från Ryssland till Finlands röda. Vapnen ordnades främst av bröderna Rahja. Mindre vapenleveranser skickades, åtföljda av män ur röda gardet till Finland, till Lahtis, Kuopio, Tavastehus osv. Slutligen, den 27 januari 1918, sändes det s.k. stora vapentåget med en stor mängd gevär, maskingevär och ammunition, tre kanoner och två pansarbilar, till Finland. Detta tåg följdes till Finland av det första kompaniet vid Petrograds finska röda garde, som under resan utkämpade den segerrika striden vid Kämärä mot slaktarna, som förstod vapentågets betydelse för den finska revolutionen och ville bemäktiga sig det. Senare förmedlade Petrograds finska röda garde under hela klasskriget vapen till rödgardisterna i Finland.

Gardena deltogdessutom i själva striderna. Från Helsingfors fortsatte, det tidigare nämnda, första kompaniet sin resa mot norra (Vilppula-) fronten och deltog i striderna vid Väärinmaja, i Vilppula, Pekkala, Tammerfors, Lempäälä, Kelho m.fl. platser. Därefter skickades det s.k. ”Uotinenkompaniet” till Finland, också det till norra fronten där det deltog i striderna vid Ruovesi och Tammerfors m.fl. platser. Till Rautusfronten skickades flera kompanier.

I Petrograd samarbetade gardet med de ryska röda gardena. Man tog order ifrån de ryska bolsjevikerna. Ofta fick de i uppdrag att avväpna soldater och matroser som inte löd bolsjevikernas order. Bland annat en anarkistisk matrosgrupp på två–trehundra man som kommit från Helsingfors... Smutsigt värre.

Gardet avvecklas

När klasskriget i Finland var slut var en av Petrograds finska röda gardes uppgifter att ta emot rödgardistflyktingar, ge dem råd och inkvartering osv. Oräkneliga flyktingmassor omringade röda gardets kansli och framförde frågor av allehanda slag, böner och krav. I början var röda gardet den enda institution i Petrograd som finska flyktingar kunde vända sig till. Lite senare organiserades en s.k. vårdkommitté.

När det avgörande nederlaget i Finland var ett faktum och det finska klasskriget var slut började man tala om att upplösa det finska röda gardet i Petrograd. I början av maj 1918 upphörde gardets verksamhet. Då hade redan Röda Armén grundats.

Saxat och omarbetat ifrån Mankinen; Palmer: Finlands röda garden.