Arbete
Vi jobbar inte för att vi vill. Vi jobbar för att vi inte har något annat sätt att tjäna pengar.
Vi säljer vår tid och energi till en arbetsköpare för att kunna köpa de saker vi behöver för att överleva.
Vi förs samman med andra arbetare och tilldelas olika uppgifter. Vi specialiserar oss på vissa arbetsmoment och upprepar dessa om och om igen.
Tiden på jobbet är egentligen inte en del av våra liv. För oss är den död tid kontrollerad av våra chefer och förmän. Under vår arbetstid skapar vi saker som våra arbetsköpare kan sälja. Dessa saker är föremål som polkagrisar, datorer och skyskrapor eller kvaliteter som rena golv och friska patienter eller tjänster som att bussen tar dig dit du vill åka, att servitören tar din beställning eller att någon ringer hem till dig och försöker få dig att köpa saker du inte behöver. Arbetet utförs inte på grund av vad det producerar. Vi gör det för att få betalt, och arbetsköparen betalar oss för det för att göra vinst.
I slutändan återinvesterar arbetsköparna pengarna vi arbetat in åt dem, och utvidgar sin verksamhet. Vårt arbete lagras i de saker våra arbetsköpare äger och säljer – kapital.
De letar ständigt efter nya sätt att lagra vår aktivitet på, nya marknader att sälja till, och nya människor som inte har något annat att sälja än sin tid och arbetskraft.
Det vi får ut av att jobba är tillräckligt med pengar för att pröjsa hyran, kläder och öl – och tillräckligt lite för att vi ska tvingas återvända till arbetet igen. När vi inte jobbar spenderar vi tid på att resa från och till jobbet, förbereda oss för jobbet, vila ut efter jobbet eller supa skallen av oss för att glömma bort jobbet.
Det enda som är värre än att jobba är att inte ha något jobb. Då slösar vi bort veckorna på att söka arbete, utan att få betalt för det. För att få a-kassa eller socialbidrag krävs förnedring, meningslösa motprestationer och pengarna räcker inte till mycket. Det ständiga hotet om arbetslöshet är det som får oss att gå tillbaka till jobbet varje dag. Och vårt arbete är detta samhälles bas. Makten arbetsköparna får ifrån det växer varje gång vi arbetar.
Det är den dominerande kraften i alla världens länder.
På jobbet kontrolleras vi av våra arbetsköpare, och de marknader de säljer till. Men även resten av våra liv påförs en arbetsliknande disciplin och meningslöshet.
Livet framstår som en TV-show som vi betraktar utifrån och inte har någon makt över. Alla andra slags aktiviteter tenderar att bli lika främmande, tråkiga och stressiga som jobbet: hushållssysslor, skolarbete, fritid. Sådan är kapitalismen.
