Adolfsson, Mats: Fogdemakt och bondevrede, 1500-1718
Fogdemakt och bondevrede är andra delen av tre i Mats Adolfssons serie om svenska uppror genom historien. Den här boken behandlar tidsperioden 1500-1718 och blandar små och stora sociala uppror med inbördes strider inom härskarklassen.
Bondeupproren sträcker sig från bokens början in på 1600-talet och har sin tyngdpunkt i Småland och Finland även om de såklart inte begränsas till dessa områden. Striderna handlar oftast om skattetryck men senare (och framförallt i Finland) också om att motstå ren plundring och militärtjänst.
Smålänningarna utmärkte sig genom sin organisation. Småland beskrivs till och med som en bondefederation som höll på sin självbestämmande rätt. En adelsman beklagade sig i brev med att "smålänningarna besvarade skatteuppbörd och värvare med 'pålyxor, armborst och klövahugg'. Bondefreder mellan de småländska och de skånska bönderna där man varnade varandra mot danska respektive svenska armeer var vanligt förekommande fram tills Skåne införlivades i Sverige. Gustav Vasa själv ska ha blivit bortjagad från Småland när han kom med svensknationalella agitation och Dackeupproret räknas som Sveriges största bondeuppror genom tiderna. Under 1500-talet tog bönderna ofta strid mot lokala fogdar och adelsmän. De småländska klassstriderna kunde bestå i små markeringar som när adelsmannen Ture Trolle skjuts ner med armborstpil 1527 efter att ha försökt driva igenom extra skatter i Albo härrad. Eller i stora rörelser, som Dackefejden, där hela en svenska statsapparaten var hotad. Fram på 1600-talet hade staten etablerat sig och upproren tog sig mer formen av våldsamma upplopp, tex dödade uppretade bönder skrivaren till en hatad fogde 1616 (s230).
I slutet av 1500-talet stod Finland i centrum för bondeupproren. Både finska, svenska och i några enstaka fall ryska bönder slog sig samman till strid. Man kämpade mot skatteindrivning, soldatplundringar (de återkommande krigen mot Ryssland finansierades delvis genom att soldaterna plundrade de bönderna i Finland) och soldatrekrytering. Man tvingades ofta slåss mot både adel, fogdar och knäcktar. Hämnden på upprorsmakarna var vanligtvis oerhört rå. Land skall med lag byggas och lagen skrivs med blod. Massmord på både upprormän och deras familjer följde i de krossade upprorens spår.
Vidare berättar författaren om en uppsjö myterier, ett par tidiga strejker i gruvorna, Snapphanarnas kamp (med tydliga nationalistiska inslag sida vid sida med böndernas reaktion mot den svenska utsugningen) och några hårda svenska upprormän i 1600-talets Amerika (de gjorde uppror mot sina svenska herrar, vägrade slåss för britterna och kom hyfsat överens med indianerna).
