Ture Gerdes

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök

Ture Gerdes (1907-2002) var en rivig författare och journalist med arbetarbakgrund.

Född i Kalmar där han jobbade som springpojk på Kalmar läns Tidning. Detta ledda till att han så småningom fick börja som volontär på tidningen för att lära sig yrket den praktiska vägen. Men med en familj att försörja vart det till att hitta ett riktigt knog som gav tillräckligt betalt. Det vart margarinfabriken i kalmar. Snart svepte dock 1930-talets depression in över Kalmar. Ture fick gå arbetslös, slita på AK-arbete och ta dåligtbetalda påhugg lite där det bjöds. Det är i denna veva han radikaliseras.

Det vart åt kommunismen det barkade. Med sina journalistambitioner fick han jobb på kommunistiska Ny dag 1936. Han verkar ha varit en så pass jobbig jävel att traktens högborgerskap och naziströrelse förde en trakasserikampanj mot honom. De här gubbarna var så pass starka att de kunde sätta den då kommunalanställda polismakten på att följa vart steg Ture tog. Övervakningen utmynnade i att en liten folkfront bestånde av Kalmars socialdemokrater, kommunister och fackföreningsrörelse uppbackad av Östra Smålands dåvarande chefredaktör Adolf Malmborg gjorde en samlad motdemonstration som fick motståndarna att dra öronen åt sig för ett tag. Allt detta och andra kalmarminnen skildrade sedan Ture Gerdes i sin bok Det blågula repet, som kom ut 1976.

På Ny dag skrev han bland annat under signaturen Tyko politiska krönikor med satirisk udd. När de moskvatrogna påläggskalvarna i Sveriges kommunistiska parti lät kvasten gå i partiapparaten drabbades även Ny dag. De alldeles för självständiga journalisterna sas upp kollektiv och återanställdes individuellt på sämre villkor. På så sätt fick man större kontroll och kunde avskeda folk för olydnad lättare. Detta kunde inte Ture, som var tidningens bäste och stabilaste journalist, finna sig i och hoppade av. När han högljutt protesterade mot förfarandet uteslöts han ur partiet.

Det bar istället av in i den socialdemokratiska fållan. Under 30 år skrev han krönikor under signaturen Tidlund i Metallarbetaren. De bästa kåserierna från den här tiden finns samlade i Metallen den fina. Han jobbade vidare som journalist på Aftonbladet och andra tidningar inom A-pressen. Han var lite av en pionjär vad det gällde "wallraffande" här i landet, innan ens begreppet var påtänkt. Han tog jobb som fabriksarbetare, skogsarbetare, stuveriarbetare , mentalskötare med mera för att kunna ge en sann bild av tillståndet i det svenska samhället. Mångsidig som han var skrev han även om andra aktuella företeelser som rymdfärder och kärnkraft och rapporterade från olika krigshärdar utomlands. Bland annat bevakade han den så kallade Kongokrisen där svenska FN-trupper sattes in. Några av reportagen finns samlade i Alla mina jobb som undersökande reporter.

Som pensionär blev han författare och gav ut sina samlade livserfarenheter i bokform. Utöver tidigare nämnda böcker skrev han även Kungen kommer klockan 13 och Hands up, Ers Majestät där samhällets toppfigurer gisslas. Detta följdes upp med Rotmosätarna där det är storfinansen som står i skottgluggen.

Sin barndoms Kalmar skildrar han i Jag minns min dag och det vuxna livet i Det blågula repet.


Skrivet

  • I Metallen den fina, 1976.
  • Det blågula repet, 1976.
  • Jag minns min dag, 1978.
  • Alla mina jobb som undersökande reporter, 1978.
  • Kungen kommer klockan 13, 1979.
  • Hands up, Ers Majestät, 1980.
  • Rotmosätarna, 1981.