Toyotism

Från Polkagriswiki
Version från den 21 januari 2009 kl. 12.16 av Kurtake (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

En modell för organiserandet av produktionen som fått sitt namn efter företaget Toyota. Med Toyotismen utvecklas den tidigare produktionsmodellen, fordismen.

Toyotismen byggdes i Japan upp på ryggen av en försvagad och nedtryckt fackföreningsrörelse. Det japanska bilarbetarfacket Zenji krossades på 50-talet efter hårda konflikter, och nya företagsanknutna fackföreningar startades på initiativ av företagen själva.

Toyotismen baseras på en kombination av högteknologiska arbetsprocesser och en högmotiverad mindre grupp arbetare med stor mobilitet. Toyotismen präglas av:

  • Nya former av intern organisation med lagarbeten, team-work, med arbetare som är multifunktionella och är medbestämmande angående utveckling, rationaliseringar, kvalitet och underhåll.
  • Målstyrning istället för strikt hierarkiska direktiv och orderstyrning.
  • Förtäckt repression genom intern konkurrens mellan arbetslag (och slutligen mellan enskilda arbetare), som omväxlande förhåller sig till varandra som kunder och leverantörer i ett slags marknadssystem.
  • S.k. ”kaizen” som innebär att alla standardmoment i arbetsprocessen skrivs ned eller ritas upp, alla små rationaliseringar som därefter utvecklas arbetas kontinuerligt in i föreskrifter, för att på så sätt bränna bort mikropauser.
  • Mager produktion, ”lean production”, vad gäller produkter i arbete, antal arbetare, antal tjänstemän i arbete och använd arbetstid.
  • Just-in-time”-system för transporter och leveranser istället för lagerhållning, vilket ställer enorma prestationskrav.
  • Flexibilitet och förmåga till snabba omställningar både på golvet och på kontoren.
  • Decentralisering av produktionen.
  • En teknologisk offensiv som bl.a. baseras på informationsteknik.
  • Marknadssignaler ska släppas in på alla nivåer för att ställa kundbehoven i centrum.
  • Flexibel lön beroende på profitens storlek.
  • Synliga och enkla flöden och strukturen i produktionen, ”genomskinlighet”.
  • Korporativ lojalitet mot företaget.
  • Elitistisk hierarkisering av arbetarna inom produktionsledet, där den lilla relativt privilegierade gruppen av arbetare domineras av ”den nya medarbetaren”: ung, lojal man av inhemsk härkomst. Arbetsrelationerna är alltså elitistiska, sexistiska och rasistiska.
  • Större företag har konkurrensutsatt utlokaliserat produktion med ett nätverk av underleverantörer.
  • På internationellt plan intensifieras utnyttjandet av skillnaderna mellan produktionsförhållandena med hjälp av flexibilisering av finans- och kapitalcirkulationen och utlokalisering av mekanik, sammansättning och råvaruproduktion till Trikont och produktion av högteknologi (t.ex. läkemedelsindustrin) i centrumländerna. Denna arbetsdelning är kärnan i den s.k. globaliseringen.

Se även ”Fordism”.