Thomas Nydahl

Från Polkagriswiki
Version från den 26 november 2008 kl. 14.03 av Kurtake (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök

Bo Henry Thomas Nydahl, född 1952 i Ystad. Arbetade i sin ungdom bland annat på Nordsjö´s förgfabrik som han skildrat i boken Fabrik från 1976. Han debuterade dock redan 1974 med diktsamlingen "Smuts". Var aktiv i partikommunismen på vänsterkanten, närmare bestämt i haveristerna KFML(r). La stalinismen på hyllan 1980 o snöade in på den portugisiska musikstilen Fado som han publicerat flera ledande böcker om.


Thomas om sin tid som kommunist

Vad var det som lockade oss? Det finns många olika svar och de kräver alla sina utförliga redovisningar. Det sker bäst i bokform. Låt mig bara här helt kort antyda att jag själv var en del av den svenska stalinismen. Kanske en av dess värsta anhängare; den där inställsamma, dogmatiska typen som skrev under på alla programpunkter och gärna agiterade för dem. Jag var medlem i KFML(r) som det hette på den tiden, en utbrytargrupp från KFML som i sin tur var en utbrytargrupp från VPK. Mycket av det som hände då kunde relateras till Vietnamkriget och till den politiska kampen mellan Moskva och dess lydstater å ena sidan och Kina med sin allierade Albanien å den andra. Jag erkänner villigt att det är jag som på bilden håller standaret för Nordsjö färgfabrik. Vi hade "driftceller" - det var den militära beteckningen på den grupper som formades på olika arbetsplatser. Jag håller stolt detta standar tillsammans med min ena svåger. Min andra svåger håller standaret för Kockums. Vi var mycket seriösa. Vi menade det vi sa. Men vi var också oerhört naiva. Man kan inte bara skylla på att vi var unga. Och ändå säger jag det: vi var mycket unga. Vi hade genomskådat nazismens och fascismens ideologier, och det var ju inte särskilt svårt. Vi hade sett vad USA:s krig i Indokina lett till och vi hade börjat se de koloniala mönstren. Men vi hade inte fattat ett dyft av vad Lenins och Stalins teorier och statsbygge innebar. Inte ett dyft. Ska man lära något av historien ska man börja med sig själv. Det är därför jag publicerar denna bild och skriver denna text. Sedan 1980-talet har mitt författarskap i mycket hög grad handlat om detta. Om friheten.

Min uppgörelse började, som du anar, när jag var väldigt ung, runt 1980. Jag avslutade mitt stalinistiska engagemang i Albanien 1978. Där föll fjällen, om man så säger. Då var jag 26 år ung. Sedan har jag, på olika sätt, i mitt författarskap ägnat mig åt de totalitära tankarna och fjärmat mig, bit för bit, från alla de system som kräver lydnad och monoliter. Fadon kom in i mitt liv i samma skede och 1983 mötte jag den i Lissabons gränder. Där kom den definitiva vändpunkten - och sedan dess fortsätter jag på frihetens väg.