Skillnad mellan versioner av "Syntesorganisering"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Rad 1: Rad 1:
 
Syntesorganisering (eller massorganisering) är organisering som försöker samla så många som möjligt, istället för att eftersträva teoretisk och taktisk enhet. Enheten baseras då på åsiktsmässiga, ideologiska och formella principer istället för hur den faktiska kampen bedrivs. Därmed är det en konstlad, ideologisk enhet eftersom den försöker samla, syntetisera, olika motstridiga viljor under ett och samma tak. Denna konstlade enhet blir i en syntesorganisation permanent och självbevarande, i form av en ”demokratisk massorganisation” där ”alla” får vara med i egenskap av enbart ”försäljare av varan arbetskraft”. En organisation där man kan ”gå med” helt oberoende av hur man faktiskt agerar i klasskampen. Exempel på typiska syntesorganisationer är fackföreningar och partier.
 
Syntesorganisering (eller massorganisering) är organisering som försöker samla så många som möjligt, istället för att eftersträva teoretisk och taktisk enhet. Enheten baseras då på åsiktsmässiga, ideologiska och formella principer istället för hur den faktiska kampen bedrivs. Därmed är det en konstlad, ideologisk enhet eftersom den försöker samla, syntetisera, olika motstridiga viljor under ett och samma tak. Denna konstlade enhet blir i en syntesorganisation permanent och självbevarande, i form av en ”demokratisk massorganisation” där ”alla” får vara med i egenskap av enbart ”försäljare av varan arbetskraft”. En organisation där man kan ”gå med” helt oberoende av hur man faktiskt agerar i klasskampen. Exempel på typiska syntesorganisationer är fackföreningar och partier.
  
Enligt de [[anarkistiska plattformisterna]] så var syntesorganisering den typ av organisering som försökte samla samtliga anarkister inom en enda organisation (”Står vi bara enade är vi starka!”). Individualistiska och kommunistiska anarkister, revolutionära och reformistiska, syndikalistiska och icke-syndikalistiska, skulle stå sida vid sida. I Plattformen förespråkas istället ”taktisk och teoretisk enhet”, alltså att teorin och praktiken måste vara överensstämmande när man organiserar sig. Om man inte organiserar sig på detta sätt, utan organiserar sig enligt syntestanken, blir organisationen handlingsförlamad. Malatesta höll med om synteskritiken som plattformisterna lade fram, men var kritisk mot att man skulle bilda organisationer enligt deras modell (han kritiserade främst tanken om ”kollektivt ansvar” och centralkommittéer). Insurrektionalisterna har sedan byggt vidare på Malatesta och fördjupat synteskritiken ytterligare. [[Insurrektionell_anarkism|Insurrektionalisterna]] har sedan byggt vidare på Malatesta och fördjupat synteskritiken ytterligare.
+
Enligt de [[platformismen|anarkistiska plattformisterna]] så var syntesorganisering den typ av organisering som försökte samla samtliga anarkister inom en enda organisation (”Står vi bara enade är vi starka!”). Individualistiska och kommunistiska anarkister, revolutionära och reformistiska, syndikalistiska och icke-syndikalistiska, skulle stå sida vid sida. I Plattformen förespråkas istället ”taktisk och teoretisk enhet”, alltså att teorin och praktiken måste vara överensstämmande när man organiserar sig. Om man inte organiserar sig på detta sätt, utan organiserar sig enligt syntestanken, blir organisationen handlingsförlamad. Den kände anarkisten [[Errico Malatesta|Malatesta]] höll med om synteskritiken som plattformisterna lade fram, men var kritisk mot att man skulle bilda organisationer enligt deras modell (han kritiserade främst tanken om ”kollektivt ansvar” och centralkommittéer). Insurrektionalisterna har sedan byggt vidare på Malatesta och fördjupat synteskritiken ytterligare. [[Insurrektionell_anarkism|Insurrektionalisterna]] har sedan byggt vidare på Malatesta och fördjupat synteskritiken ytterligare.

Versionen från 14 juni 2007 kl. 15.43

Syntesorganisering (eller massorganisering) är organisering som försöker samla så många som möjligt, istället för att eftersträva teoretisk och taktisk enhet. Enheten baseras då på åsiktsmässiga, ideologiska och formella principer istället för hur den faktiska kampen bedrivs. Därmed är det en konstlad, ideologisk enhet eftersom den försöker samla, syntetisera, olika motstridiga viljor under ett och samma tak. Denna konstlade enhet blir i en syntesorganisation permanent och självbevarande, i form av en ”demokratisk massorganisation” där ”alla” får vara med i egenskap av enbart ”försäljare av varan arbetskraft”. En organisation där man kan ”gå med” helt oberoende av hur man faktiskt agerar i klasskampen. Exempel på typiska syntesorganisationer är fackföreningar och partier.

Enligt de anarkistiska plattformisterna så var syntesorganisering den typ av organisering som försökte samla samtliga anarkister inom en enda organisation (”Står vi bara enade är vi starka!”). Individualistiska och kommunistiska anarkister, revolutionära och reformistiska, syndikalistiska och icke-syndikalistiska, skulle stå sida vid sida. I Plattformen förespråkas istället ”taktisk och teoretisk enhet”, alltså att teorin och praktiken måste vara överensstämmande när man organiserar sig. Om man inte organiserar sig på detta sätt, utan organiserar sig enligt syntestanken, blir organisationen handlingsförlamad. Den kände anarkisten Malatesta höll med om synteskritiken som plattformisterna lade fram, men var kritisk mot att man skulle bilda organisationer enligt deras modell (han kritiserade främst tanken om ”kollektivt ansvar” och centralkommittéer). Insurrektionalisterna har sedan byggt vidare på Malatesta och fördjupat synteskritiken ytterligare. Insurrektionalisterna har sedan byggt vidare på Malatesta och fördjupat synteskritiken ytterligare.