Skillnad mellan versioner av "Syntesorganisering"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
(Ny sida: Syntesorganisering (eller massorganisering) är organisering som försöker samla så många som möjligt, istället för att eftersträva teoretisk och taktisk enhet. Enheten baseras då p...)
 
m
 
(14 mellanliggande versioner av 5 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
Syntesorganisering (eller massorganisering) är organisering som försöker samla så många som möjligt, istället för att eftersträva teoretisk och taktisk enhet. Enheten baseras då på åsiktsmässiga, ideologiska och formella principer istället för hur den faktiska kampen bedrivs. Därmed är det en konstlad, ideologisk enhet eftersom den försöker samla, syntetisera, olika motstridiga viljor under ett och samma tak. Denna konstlade enhet blir i en syntesorganisation permanent och självbevarande, i form av en ”demokratisk massorganisation” där ”alla” får vara med i egenskap av enbart ”försäljare av varan arbetskraft”. En organisation där man kan ”gå med” helt oberoende av hur man faktiskt agerar i klasskampen. Exempel på typiska syntesorganisationer är fackföreningar och partier.
+
'''Syntesorganisering''' (eller massorganisering) är organisering som försöker samla så många som möjligt, istället för att eftersträva [[teoretisk enhet|teoretisk]] och [[taktisk enhet]]. Enheten baseras då på åsiktsmässiga, ideologiska och formella principer istället för hur den faktiska kampen bedrivs. Därmed är det en konstlad, ideologisk enhet eftersom den försöker samla, syntetisera, olika motstridiga viljor under ett och samma tak. Denna konstlade enhet blir i en syntesorganisation permanent och självbevarande, i form av en ”demokratisk massorganisation” där ”alla” får vara med i egenskap av enbart ”försäljare av varan arbetskraft”. En organisation där man kan ”gå med” helt oberoende av hur man faktiskt agerar i [[klasskampen]]. Exempel på typiska syntesorganisationer är [[fackföreningar]] och [[partier]].
  
Enligt plattformisterna (se t.ex. Dissident #1) så var syntesorganisering den typ av organisering som försökte samla samtliga anarkister inom en enda organisation (”Står vi bara enade är vi starka!”). Individualistiska och kommunistiska anarkister, revolutionära och reformistiska, syndikalistiska och icke-syndikalistiska, skulle stå sida vid sida. I Plattformen förespråkas istället ”taktisk och teoretisk enhet”, alltså att teorin och praktiken måste vara överensstämmande när man organiserar sig. Om man inte organiserar sig på detta sätt, utan organiserar sig enligt syntestanken, blir organisationen handlingsförlamad. Det här var egentligen ganska självklara saker, men det blev ändå en splittring mellan ”syntes- och antisyntes-anarkister” då plattformen kom ut (den är därför, utan tvekan, en oerhört central text inom den anarkistiska idétraditionen). Malatesta höll med om synteskritiken som plattformisterna lade fram, men var kritisk mot att man skulle bilda organisationer enligt deras modell (han kritiserade främst tanken om ”kollektivt ansvar” och centralkommittéer). Insurrektionalisterna har sedan byggt vidare på Malatesta och fördjupat synteskritiken ytterligare.
+
Enligt [[plattformisterna]] var syntesorganisering den typ av organisering som försökte samla samtliga [[anarkister]] inom en enda organisation (”Står vi bara enade är vi starka!”). [[Individualanarkism|Individualistiska]] och [[kommunistiska anarkister]], [[revolutionära]] och [[reformistiska]], [[syndikalistiska]] och icke-syndikalistiska, skulle stå sida vid sida. I [[Plattformen]] förespråkas istället [[”taktisk och teoretisk enhet”]], alltså att teorin och praktiken måste vara överensstämmande när man organiserar sig. Om man inte organiserar sig på detta sätt, utan organiserar sig enligt syntestanken, blir organisationen handlingsförlamad. Den kände anarkisten [[Errico Malatesta]] höll med om synteskritiken som plattformisterna lade fram, men var kritisk mot att man skulle bilda organisationer enligt deras modell (han kritiserade främst tanken om ”kollektivt ansvar” och centralkommittéer). [[Insurrektionell_anarkism|De insurrektionella anarkisterna]] har sedan byggt vidare på Malatesta och fördjupat synteskritiken ytterligare.
 +
 
 +
==Externa länkar==
 +
* [http://www.batko.se/sv_fkplatform.php De frihetliga kommunisternas organisationsplattform]
 +
* [http://www.batko.se/no_fkdiscussion.php Diskussion om plattformen mellan Errico Malatesta och Nestor Makhno]
 +
 
 +
[[Kategori:Anarkism]]
 +
[[Kategori:Organisationsformer]]

Nuvarande version från 8 december 2010 kl. 02.25

Syntesorganisering (eller massorganisering) är organisering som försöker samla så många som möjligt, istället för att eftersträva teoretisk och taktisk enhet. Enheten baseras då på åsiktsmässiga, ideologiska och formella principer istället för hur den faktiska kampen bedrivs. Därmed är det en konstlad, ideologisk enhet eftersom den försöker samla, syntetisera, olika motstridiga viljor under ett och samma tak. Denna konstlade enhet blir i en syntesorganisation permanent och självbevarande, i form av en ”demokratisk massorganisation” där ”alla” får vara med i egenskap av enbart ”försäljare av varan arbetskraft”. En organisation där man kan ”gå med” helt oberoende av hur man faktiskt agerar i klasskampen. Exempel på typiska syntesorganisationer är fackföreningar och partier.

Enligt plattformisterna var syntesorganisering den typ av organisering som försökte samla samtliga anarkister inom en enda organisation (”Står vi bara enade är vi starka!”). Individualistiska och kommunistiska anarkister, revolutionära och reformistiska, syndikalistiska och icke-syndikalistiska, skulle stå sida vid sida. I Plattformen förespråkas istället ”taktisk och teoretisk enhet”, alltså att teorin och praktiken måste vara överensstämmande när man organiserar sig. Om man inte organiserar sig på detta sätt, utan organiserar sig enligt syntestanken, blir organisationen handlingsförlamad. Den kände anarkisten Errico Malatesta höll med om synteskritiken som plattformisterna lade fram, men var kritisk mot att man skulle bilda organisationer enligt deras modell (han kritiserade främst tanken om ”kollektivt ansvar” och centralkommittéer). De insurrektionella anarkisterna har sedan byggt vidare på Malatesta och fördjupat synteskritiken ytterligare.

Externa länkar