Sven Wernström

karln föddes 1925 på söder i Stokholm. Hans far var typografen och författaren Gunnar Wernström. Modern hette Maja Björkman och arbetade som bokbinderska.

Han var alltså lastgammal redan under revolutions året 68, Fram till den här tiden hade han hunnit med en serie tendentiösa ungdomsromaner i latinamerikansk revolutionsmiljö. Han var, kan man säja, nån sorts Proggnestor. Han riktade mycket medvetet in sej på att fånga den läsande ungdomen för att bakvägen, smygande, ge dom politisk insikt och instinkt.

Flyttade till Norrköping där han sedan varit aktiv och skrivit flera böcker som utspelar sig i stan.

Sven Wernström retade slag på alla svensklärare på sjuttiotalet med att åka runt i skolorna och hålla föredrag om att man borde förbjuda barnen att läsa sådant skräp som Wahlströms gröna och röda ryggar och liknande och i stället bara låta dem läsa god och helst politisk medveten litteratur. Lärarnas åsikt var snarast att ifall ungarna läste skräp var det ett steg i rätt riktning, eftersom det stora problemet var att få dem att läsa någonting över huvud taget...

Fick skrivkramp i närheten av att muren revs o sovjet kollapsade. 90-talet ägnade han sig främst åt att skriv tråkiga och konspiratoriska krönikor i folkbladet.