Sveaborgsrevolten
Sveaborgsrevolten var ett myteri som bröt bland det ryska manskapet på Sveaborg 30 juli 1906, med åtföljande arbetaroroligheter i Helsingfors. Röda gardet under Johan Kocks ledning utlyste en strejk, för att bistå de upproriska på Sveaborg. Denna strejk varade från 31 juli till 3 augusti men blev inte så omfttande som revolutionärerna först hoppats vilket bl a berodde på att den socialdemokratiska partiledningen motarbetade den. På strejkens näst sista dag drabbade röda gardet och den borgerliga skyddskåren samman på Hagnäs torg i Helsingfors.
Innehåll
Revolutionsplaner inom ryska flottan
Alltsedan revolutionsåret 1905 spelade örlogsflottsmatroser en stor roll i den ryska revolutionsrörelsen. De revolutionära strömningarna i Ryssland hade spritt sig till krigsmakten. Enstaka myterier hade redan ägt rum, till sommaren 1906 planerade man ett stort allmänt myteri. Det bröt ut på den ryska militärbasen Sveaborg i juli, men det var illa förberett och startade för tidigt. Meningen var att revolten 1906 skulle utbryta samtidigt i Kronstadt, i Sevostopol och på Sveaborg. Röda gardet och ryska revolutionära grupper stödde så gott de kunde matroserna i sina förberedelser. Även de rabiataste borgarna i aktiva partiet hjälpte till med lite materiell (och skulle dessutom hjälpa några av de myterister som lyckades undkomma att fly landet eller gömma sig).
Matrosernas revolt
I storstrejkens efterdyningar uppstod en revolt bland garnisonssoldaterna i juli 1906. Rykten spreds att revoltstämningar var i görningen och p g a att Sveaborgs närvatten hade påbörjats mineras ville fästningens ledning isolera minkompaniets män från de upproriska fartygens matroser. Således flyttades minkompaniet, sådär 200 man, enligt ledningens order till Sandhamn. Två gevärskompanier lämnades där för att hålla dem i schack. I Sandhamn utsattes matroserna för hårdhänta undersökningar och rykten om detta spred sig till Sveaborgs fästning. Artilleristerna vägrade efter att hörsammat kvällsinropet att skingras till, vid sina artilleripjäser, närbelägna sovplatser - utan tänkte gå till minkompaniets undsättning. När ledningen inte samtyckte till detta, beslutade Gustavssvärds och Skanslandets artillerister att gå våldsamt fram och befria sina kamrater ur fångenskapen.
Sveaborgs befälhavare trodde att ett gevärskompani på fästningen skulle lyckas stöta tillbaka revoltörerna över Kungssundet. Det lyckades inte, artilleristerna fortsatte striden på Kungsön. Revolten hade börjat klockan elva på kvällen den 30 juli efter en signal via avfyrandet av kanonskott. Den hade organiserats av en socialistisk underjordisk soldatorganisation inom den ryska flottan. Myteriet på Sveaborg slogs dock snabbt ner av lojala trupper.
Rödgardisternas revolt och intermezzot på Hagnäs torg
Under myteriet tog sig 150-200 rödgardister från Helsingfors till fästningen och kämpade på myteristernas sida. De gardister som blev kvar i staden lade beslag på sprängämnen i en firmas lager och försökte därefter hindra regeringen att företa trupptransporter genom att skada de järnvägslinjer som ledde till Helsingfors. Efter myteriets utbrott utlyste Helsingfors röda garde en storstrejk i huvudstaden. För att hålla trafiken igång trots strejken bad spårvägsbolaget Helsingfors skyddskår om hjälp att bryta strejken. Då den första spårvagnen med skyddskårister anlände till Hagnäs torg den 2 augusti vart det upplopp. Det hela började med häftig ordväxling, som sedan övergick i stenkastning mot spårvagnarnas fönster, därefter föll ett revolverskott, sedan allmän skottlossning. Under dessa upplopp avlossade skyddskåristerna, rödgardister, demonstranterna och några upproriska ryska matroser skott mot varandra. Under striderna stupade sju skyddskårister, två demonstranter och en polis. Från och med nu kallades borgarnas skyddskårer slaktare i folkmun.
De finländska myndigheterna kallade på ryska trupper i syfte att återställa lugnet. Ryska avdelningar med kulsprutor besatte röda gardets kansli och arresterade personer. Då skyddskåren fick höra om de ryska åtgärderna upplöste den sig och lämnade sina vapen till polisen. Efter upploppen sände höga ryska myndigheter ett telegram till Helsingfors där de uttryckte sin beundran för ”den dyra och ärevördiga skyddskåren”. De stupade skyddskåristerna begravdes på statens bekostnad och arbetarna anordnade i samband med begravningen av demonstranterna ett agitationstillfälle mot det borgerliga våldet.
Röda gardet upplöstes och revoltörerna bestraffades
Efter Hagnäsupploppen upplöste senaten röda gardet. Flera gardister som deltagit i myteriet på Sveaborg eller utsatt järnvägen för skadegörelse dömdes till tukthus och fängelse. Vid ett möte för socialdemokratiska delegater i Uleåborg beslöt man i augusti 1906 förklara röda gardet upplöst ”för att undvika ömsesidiga hotelser”. Trots partimötets beslut fortsatte gardet ännu någon tid att verka i hemlighet. För att hålla arbetarna och deras garden på palts beslöt sig statapparaten för att bygga ut polisväsendet.
År 1907 dömdes flera finska rödgardister som deltagit i myteriet på Sveaborg till tukthusstraff. ”Sveaborgsmännen” deltog efter avtjänade straff i organisationsverksamheten på arbetarhåll och bidrog till att bevara traditioner från de röda gardena av år 1905-1906.
Omarbetat och saxat ifrån http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveaborgsrevolten
